Utflykten till Volvo museum tog en abrupt vändning när Sebastian Didion och hans vän blev ögonvittnen till lastbilsolyckan vid Sörredsmotet i mitten av april. Först på plats och utbildad i HLR började Sebastian livräddningsförsök på chauffören.
En semester i Göteborg ett par vårfina dagar i april var för tyska Sebastian Didion tänkt att innehålla ett besök på Volvo Museum. Han hade hört från många att det skulle vara värt att åka dit och ville inte missa det. Samtidigt ville han passa på att titta på Volvo Cars fabrik i Sörred. Så Sebastian och hans vän, som var med på samma resa, tog bussen ut mot fabriken och hoppade av vid hållplatsen Sörredsmotet. Klockan är då strax före 11 på förmiddagen.
Med telefonen i handen går han och hans vän upp mot fabriken när de hör en otrolig smäll.
– Min vän vände sig till mig och sa direkt ”Titta! En lastbil har voltat!”. Jag såg det inte med mina egna ögon, eftersom jag gick med ögonen i telefonen. Men min vän såg lastbilen, hur den låg där.
Lastbilen, tungt lastad med jord, hade kört upp på viadukten vid Sörredsmotet, i riktning mot Torslanda. Uppe på viadukten krockade den med bakre delen av en personbil (där passagerarna klarade sig oskadda) för att sedan köra rakt igenom staketet och flyga ungefär tio meter genom luften och landa på taket efter att ha slagit i hytten. Orsaken till olyckan är fortfarande oklar.
Sebastian är utbildad i hjärt- och lungräddning. Det ingick i polisutbildningen, eftersom han till vardags är polis och arbetar i västra Tyskland för Polizei Norderhein-Westfalen.
– Efter att min vän sagt till mig vänder jag mig om och ser lastbilen upp och ner i vägrenen. Jag sprang dit direkt, hoppade över barriärerna och kom fram till lastbilen. Pulsen ökade och efteråt – när allt var över – såg jag på min klocka att den varit uppe i 159. Min vän såg till att någon i närheten började ringa efter polis och ambulans medan jag tog mig fram till lastbilschauffören.
Sebastian möts av en svårt skadad person.
– Han andades och försökte prata med mig. Men det kom inga ord. Jag såg hur han var väldigt illa däran och när jag kände efter så hade han puls. Men så plötsligt hände något och han blev helt tyst. Jag slet ut honom ut ur bilen och la honom ner på marken. Jag insåg att jag behövde påbörja hjärt- och lungräddning.
– Allt kändes som en film. Men det första jag tänkte var att jag behövde hjälpa – och jag visste hur jag kunde göra det. Det var därför jag sprang för att hjälpa till, vilket jag hoppades var bra. Men allt gick så fort.
Efter ett par minuter hörde Sebastian ambulanshelikopter och inte långt därefter kom ambulanspersonalen och tog över.
– Vi fick frågor om allt var bra med oss, vilket det var. Så vi bestämde oss för att ta bussen tillbaka till hotellet för att byta om. Mina kläder var helt blodiga.
Tillbaka i Göteborg och med nya kläder försökte Sebastian ta reda på vad som hänt chauffören efter det att han och vännen lämnade olycksplatsen. Dagen efter skulle de åka hem till Tyskland och när de besökte polisen i Göteborg fick de inga svar om chaufförens status. Hemma i Tyskland gick sökandet vidare till lokaltidningar och hamnade hos Torslanda-Öckerötidningen.
– Jag ville bara veta hur det hade gått för föraren, om han klarade sig.
Men i slutet av förra veckan grusades Sebastians förhoppningar om en positiv utgång av den tragiska händelsen, då han nåddes av informationen från oss på tidningen att lastbilschauffören tyvärr avlidit på sjukhuset.
– Jag hoppades hela tiden, tills jag nåddes av nyheterna att han inte klarade sig. Jag vill uttrycka mina innerliga kondoleanser till hans familj och vänner och säga att jag beklagar sorgen, tack för ditt meddelande, avslutar Sebastian i vår sista ordväxling.
Läs mer: Lastbil körde av viadukt
Läs mer: Lastbil föll 10 meter från viadukt
