Bland lera, grus, stock och sten svischar en 15-årig grabb fram på smala stigar i Torslandas skogar. Som oftast föredrar han, i ärlighetens namn, att träna på andra ställen än bakom Nordlyckeskolan, men det är något speciellt att komma tillbaks dit allt började. Med en karriär som redan inneburit en tredjeplats på SM i Isaberg 2020 ser framtiden ljus ut för Endurocyklisten Erik Kristiansson.
Första gången han fick sin egen cykel var han tre år. En tvåhjuling utan stödhjul, men med en styrpinne föräldrarna fick hålla i för balansens skull. Men inte länge. 2 veckor på rullande hjul var så länge Erik behövde stöd. Efter det har det bara rullat på. Och intresset att cykla ute i skogen kom tidigt.
– Jag har cyklat mycket i Mustadammen tillsammans med mina föräldrar. Där finns det en grusrunda som jag lärde mig mycket på.
2021 är ett år som präglats av pandemin, så även med cykeltävlingar som skjutits fram med rädsla av smittspridningen. Men en del race har blivit av. I somras tävlade Erik Kristianson i Åre, en tävling som av arrangören kallas för ”Skandinaviens tuffaste endurotävling”. Och även om tredjeplatsen i SM kanske är den merit som känns bäst var tävlingen i Åre minst lika lyckad enligt Erik.
– I Åre 2021 körde jag i en ny klass och nu var jag yngst i klassen. Jag tävlade mot många som både va äldre och bättre än mig, men jag kom på nionde plats i den tävlingen – något jag är väldigt nöjd med. Bara några veckor senare var det SM på nytt, denna gång i Järvsö och då kom jag på en tiondeplats.
Sporten kallas för enduro och ut utövas i skogen på smala stigar där den tävlande ska ta sig igenom flera banor på så snabb tid som möjligt. Det påminner för många om en annan actionspäckad sport som även den utövas på cykel i skogen: Downhill.
– De flesta kanske har koll på vad Downhill är för något. Men Enduro är annorlunda. I Downhill åker man lift till toppen och så kör man allt man kan nerför i en bana. I enduro, så cyklar man själv upp till toppen – och så består tävlingen av flera banor där kombinationen av tiden nedåt är det som räknas.
En cykel anpassad för enduro har därför annan stötdämpning och oftast fler växlar. Att inte ha lika mjuk stötdämpning hjälper till när man skall uppför – lika så fler växlar.
På min cykel sitter det tolv kuggkransar med stor utbredd. 51 tänder på största och 10 på minsta. En downhillcykel kanske bara har sju växlar eftersom man ska utför – aldrig uppför.
För att visa upp hur det går till med endurocyklingen har Erik tagit med mig till skogarna bakom Nordlyckeskolan, där det kryllar av stigar att köra på. Han plockar fram telefonen och visar mig en app över alla spår som finns i Torslanda. Blåa, röda och gröna sträck blandas på kartan kors och tvärs i ett system som påminner om graderingen av skidbackar. Erik har åkt på dem allihop – nästan alltid tillsammans med någon annan.
– Det roligaste med Enduro är det sociala. Att träna ihop med sina kompisar. Ibland får man också träna med kända människor, vilket är kul. Det är alltid svårt att sätta precis på pricken vad som är roligast men för mig här det at få vara med sina kompisar, cykla och ha kul, avslutar Erik Kristiansson.
1. Köp din cykel på en butik som vet vad de sysslar med.
”Gå dit och berätta för dem att du vill träna Enduro så kommer de hjälpa dig”
2. Ha kul.
”Det viktigaste är att ha roligt.”
3. Börja träna i närheten av där du bor.
”Till exempel är det väldigt bra stigar för den som vill cykla i Amhult. Bakom Nordlyckeskolan finns det väldigt många bra stigar. Ett bra knep är att ladda ner appen trailforks och titta på den för att se graderingen.”
