Det är en regnig tisdag i början av november när Filip Ekdahl, 58, tar stegen in på vårdcentralen för att träffas igen. De som träffas är, utöver Filip, andra i hans situation, samt två fysioterapeuter. Filip och de andra i gruppen är diagnostiserade med postcovid, förr kallat långtidscovid.
Definitionen av postcovid är inte huggen i sten och olika länder har olika kriterier, men det finns generella förhållningsregler som sjukvården utgår ifrån. En av dessa är att symtom ska kvarstå efter 12 veckor och framåt efter insjuknandet. Symtomen kan vara trötthet, andfåddhet och nedsatt kognitiv förmåga, men även huvudvärk och tryck över bröstet är vanligt.
Närhälsan Rehab i Torslanda har under hösten mött postcovidpatienter som behöver hjälp med att komma tillbaka till sina liv. De erbjuder gruppträning en gång i veckan i åtta veckor, till att börja med.
Initiativet till gruppträningen tog Närhälsan själva efter att ha hört om andra orter som startat upp samma sak. Några utbildningar senare startades gruppen upp i höstas.
För att delta i gruppen krävs först ett individuellt samtal, där bland annat kroppens syresättning kontrolleras. Därefter görs en personlig handlingsplan som man sedan håller sig till under gruppträningen. Fysioterapeut Elinor Åred berättar;
– Vi anpassar träningen efter varje patients behov och nivå. Vi genomför både individuell och gemensam träning, och vi kontrollerar syresättning och puls flera gånger under varje pass. Det är många som söker vår hjälp som säger att även gemenskapen är jätteviktig. Att veta att man inte är ensam i detta.
Brinnande vilja att bli frisk
Det var i våras som Filip Ekdahl, boende på Öckerö, insjuknade i covid-19. I sitt arbete som SFI-lärare träffar han dagligen många människor.
När en kollega blev sjuk och testade positivt för covid-19 så bad arbetsgivaren alla i personalstyrkan att testa sig, men för Filips del var det redan för sent.
Han insjuknade i infektionen och kurerade sig hemma under två veckor och gick sedan tillbaka till arbetet, men det gick inte riktigt som han tänkt sig.
– Jag hade min första lektion och det gick bra, men under andra lektionen var jag tvungen att hålla i mig i tavlan. Jag fick sådan yrsel och svimningskänsla att jag knappt kunde stå på benen, berättar han.
Jag fick sådan yrsel och svimningskänsla att jag knappt kunde stå på benen.
Filip Ekdahl
Senare samma vecka blev Filip sjukskriven och förklarar att han sedan sov i princip dygnet runt i en månad. Orken var borta, likaså den kognitiva förmågan. Han var rädd för att ha drabbats av demens och kontaktade därför vårdcentralen. Väl där togs en mängd prover som visade utslag på infektion. Och mycket riktigt, Filip hade blivit offer för coronapandemin.
Nu några månader senare kämpar han fortfarande med att komma tillbaka till sin vardag.
– Förr sprang jag en kilometer på knappt fem minuter, det är ganska bra ändå för min ålder. Men i höstas sprang jag 270 meter och höll på att kollapsa, säger Filip och skakar på huvudet.
Stort fokus att hitta rätt nivå
Efter samtal med ansvarig fysioterapeut Evelin Skärbo började han med intervallpromenader, sedan även deltagande i träningsgruppen och började långsamt att stegvis komma tillbaka.
Vid gruppträningen träffas patienter i olika åldrar och utövar stationsträning med fokus på kondition, styrka och balans. Miss Lis tolkning av låten Lev nu, dö sen startar passet och ett tempo börjar att byggas upp. Under en timme lyfts tyngder, kastas bollar, görs höga knän. Fysioterapeuterna Elinor Åred och Jenny Falkeman Brink är ständigt närvarande för stöttning och peppande ord.
– Vi ber patienterna berätta om de återfår, eller får nya, symptom efter träningarna. Träningen ska inte provocera fram några nya symptom, och vi har därför koll att träningen ligger på en bra nivå, förklarar Jenny.
Elinor och Jenny berättar att de ville vara med i något nytt och hjälpa så många de kan. Rehaben på Närhälsan Torslanda har en stor kunskapsbredd och satsar på mångfald, men ledorden som lyser starkast i rummet är trygghet och omtanke. Och det är vad som behövs, särskilt i pandemitider.
Filip kämpar sig igenom passet med stor glöd, även om hjärntröttheten ständigt är närvarande. Efter halva passet är han helt slut, men det syns i hans blick hur gärna han vill prestera.
– Det skulle vara lättare att stanna hemma och sova, men jag motiverar mig själv att komma hit varje vecka. Det är en trygghet att veta att det finns hjälp om något skulle hända.
/Helena Fredriksson
