Tiden väntar inte på någon

För 30 år sedan gick jag ut grundskolan. 30 år. En hisnande mängd tid. Jag försöker minnas om jag någonsin tänkte 30 år framåt i tiden år 1990. Det gjorde jag nog inte. Framtiden har en tendens att te sig abstrakt och svårgreppbar. För en 16-åring ligger andra sidan sommarlovet en ocean av tid bort. Det hade varit enkelt att måla upp en schablonbild – att hävda att jag år 1990 trodde att bilar skulle kunna flyga och att människan skulle ha satt sin fot, eller kanske till och med bosatt sig, på planeten Mars år 2020. Men jag tror inte jag tänkte så. 2020 har vi istället personer som tror att människan aldrig satt sin fot på ens på månen, att jorden är platt (vilken form tror förresten flatearthers att de andra planeterna har?) och den ena absurdare konspirationsteorin än den andra. Vi har också en pandemi som stängt ner stora delar av världen. Sådana scenarion existerade bara i filmer som gick direkt till VHS år 1990. Inte ens för fyra-fem månader gick det å andra sidan riktigt att föreställa sig det som nu är en verklighet.

Varför sitter jag och tänker på dåtid? Kanke för att jag nyss fick ett dödsbud. En klasskamrat från gymnasietiden. Uppvuxen i Torslanda precis som jag. Hon hade varit allvarligt sjuk under en längre tid, det visste jag, men ett dödsbud kommer alltid som en chock. Jag tänker 30 år tillbaka i tiden för att det är för jobbigt på att tänka på att en person som nyss var 46 år har fått lämna jordelivet alldeles fasansfullt mycket för tidigt. Jag tänker på när vi var unga och började i första ring på gymnasiet hösten 1990, för att det är lättare att tänka på det, än att tänka på de två unga barn och maken hon lämnar efter sig och sorgen och tomheten de måste känna. Jag tänker på mig själv och mina icketankar om framtiden från 1990, inte för att jag är narcissist, utan för att det är mindre sorgligt än att tänka på allt som omgärdar det där beskedet.

Vi hade inte setts på flera år. Vi följde varandra på sociala medier, så som man gör.

Men tillslut tänker jag på sista gången vi av en slump träffades i verkliga livet. Det var på juldagen för kanske tio år sedan. I Vasastan, på en bar. Jag minns vissa saker vi pratade om; Han och hon och den och det och vad Magasinsgatan betydde.

Jag minns att vi sa att det aldrig skulle gå att flytta tillbaka till Torslanda. Du gjorde aldrig det. Det gjorde jag.

På kvällen går förbi busshållplatsen där du brukade hoppa på Gul Express på väg till gymnasieskolan. Jag önskar att du stod där nu. Jag hade velat säga något, jag hade förstås förmodligen inte funnit orden, så det hade blivit något futtigt men sanningsenligt, som hur rolig och smart jag tyckte att du var.

Mer från ledare

Havet blev vårt öde

Eftersom jag är född vid havet kom båtar tidigt in i mitt liv. Vi smågrabbar byggde träbåtar av brädbitar och…

Vi trivs tillsammans

Sedan urminnes tider har vi människor trivts i varandras sällskap. När vi tänker på urmänniskan ser vi för vår inre…

Många ger upp? Men inte vi!

Trots en låg andel cannabisbrukare är den svenska restriktiva hållningen i cannabisfrågan ifrågasatt. I Läkartidningen (2021;118:20112) skärskådas påstådda fördelar och…

I Crewe – där skapas mästerverk

Denna ledare handlar om hur mitt arbete och ett av mina många intressen tagit mig runt i världen och nu…


Senaste nytt

Stort fokus på trafik och säkerhet i medborgarlöftet

Årligen genomförs en enkät där kommunens invånare får framföra sina åsikter. – Detta görs för att få medborgarnas röst om…

Veckans uppdatering

Graferna här till höger visar att vi haft en liten nedgång av nya fall per 10.000 invånare under vecka 13…

Fokusområden framtagna för folkhälsan i Öckerö kommun

Utifrån sammanställningen av den befintliga statistiken av folkhälsoläget i Öckerö kommun har följande områden valts ut som de mest aktuella…

Torslandakorpen redo för seriestart

Det hela började med att Alex och hans kompisgäng spelade på Torslandavallen. Till slut blev det fler och fler som…

Veckans uppdatering

Som den positiva person jag är (eller försöker vara i alla fall) så har jag alltid lagt fokus på det…

Dan och Zlatan utvecklar ungdomsfotbollen i Torslanda

Precis som många barn började Dan och Zlatan sina fotbollskarriärer tidigt. Redan vid 4 års ålder har Zlatan fått berättat…

6,5 km var fjärde timma

Kompisarna Hampus och Albin ville ställa upp på en utmaning för välgörenhet startad av amerikanen David Goggins. De sprang 4x4x48…

Folkhälsoläget i Öckerö kommun

Torslanda-Öckerötidningen har pratat med Johanna Torén, som är folkhälsoutvecklare/social hållbarhet i Öckerö kommun om läget i stort. – Vi har…

Trängselskatt införs för cyklar och spårvagnar

Åtgärden ses som en kompromiss för att möta folkomröstningens krav på att ta bort trängselskatten. Istället sprids kostnaden på alla…

Veckans uppdatering

Förra vecka skrev jag om att antalet nya fall ökade kraftigt här i Västra Götalandsregionen, i Öckerö kommun och stadsdelen…