Klockan är 09.58 när radion sprakar till. En kort laddad röst bryter brus och knaster. ”Vi har en! Hook, hook, hook!”. Orden går som en stöt genom etern.
Det är Team Else som har en tonfisk på kroken strax nordväst om märkningsbåten. Skeppare Nicklas Sandberg lägger om kursen på sin Targa 44 och börjar närma sig. Ombord befinner sig forskarteamet som ska ta emot, märka och släppa tillbaka fisken. Alla vet att kampen kan bli lång. En tonfisk på 300 kilo kan kämpa i timmar innan den landas vid båten.
Utanför Lysekil och halvvägs till Skagen breder Skageracks grågröna yta ut sig. Vädret är lite svajigt och vågorna gör det svårt för sportfiskebåtarna att läsa ytan. För under den finns den fisk som varit försvunnen i decennier. Den mytomspunna tonfisken. Men de senaste åren har den börjat återvända, och det i allt större antal. Ombord på märkningsbåten finns det forskningsteam som är centrala i fisket. Det är endast dem som får landa fiskarna. Och för sportfiskarna, som är med i projektet genom medborgarforskning, har sin enda chans att få en tonfisk på kroken just genom att vara med i projektet.
Det är dag två av 14 på årets första märkning. På den svenska sidan ligger 25 sportfiskebåtar ute och guppar i ett försök att fånga tonfisken. Parallellt pågår ett liknande forskningsprojekt på danska sidan – med sportfiskebåtar och sin egen märkningsbåt. Trots detta landades dagen innan endast en enda tonfisk på svenska sidan.
– Danskarna är ute med hela sin armada idag, vilket innebär att det är runt 70 fiskare som är ute och fiskar. Just nu står det 1-1 i krokade, berättar Petter Lundberg, en av forskarna ombord.
Det är Team Bertans som har en på kroken. Förberedelserna sätts igång, igen. Knappt en timme senare hörs ett nytt anrop över radion – fisken är säkrad.
Grattisropen ekar ut när fiskare på båtar i närheten vill önska lycka. Någon gör ett anrop och frågar vilket sätt den fångades på. ”Ballong?” frågar en annan. ”Vid sidan med enkel krok”, får de till svar. Både ballonger och flygande drakar används för att få linorna att dansa i vattenytan, allt för att locka till sig tonfiskens uppmärksamhet när den kryssar sig fram under ytan i jakter på den feta, stimlevande fisken som finns här. Makrill, sill och horngäddan är dess byten.
Märkningsbåten närmar sig Team Bertans båt och alla ombord vet att tiden är knapp. Det är tre minuter som gäller från att tonfisken tas ombord innan den ska i vattnet igen. Annika Holmgren sitter redo med tidtagaruret. Fisken dras ombord, och en slang pumpar vatten genom gälarna för att ventilera fisken. Under de tre minuterna ska tonfisken sedan mätas, märkas och tas prover på – innan den släpps i väg – förhoppningsvis levande.
– Vi har inte haft någon fisk som dött på däck under projektets alla år. Vid något tillfälle har vi haft individer som inte klarat av kampen, och som fått linan runt stjärtfenan. Då kan de ha dukat under. Men 99 procent klarar sig. Det är därför vi får förlita oss på krokfiske. Skulle vi arbeta med nät eller trål, eller snörpvad är risken att fisken dör mycket större, berättar Petter Lundberg.
Märkningsbåten går upp vid sidan om Team Bertans. En lina kastas över och snart är tonfisken uppdragen på targans akterdäck. Plötsligt är det febril verksamhet och siffror som ropas ut. 245 centimeter lång och med en omkrets på 82 centimeter uppskattas fisken väga 250 kilo, som fått namnet ”Hööks”. Namnet är helt enkelt ett av alla sätt projektet försöker locka till sig sponsorpengar.
Den största tonfisken som landats under åren är en individ på 297 centimeter. Då är vikten uppe i ytterligare hundra kilo – vilket gör att de blåfenade tonfiskarna som går att fånga på svenskt vatten till några av de största som går att fiska i hela världen.
När tonfisken släpps tillbaka i vattnet gör den det med märkningsbrickor och sändare som visar var den tar vägen. Mottagare finns utplacerade på flera platser runt om i världen och med hjälp av akustiska signaler kan forskarna följa bestånden.
Intresset för tonfisken är inte bara biologisk. Frågan har politiska undertoner. Fisketurism lockar pengar, kommersiella aktörer vill gärna få en del av kakan och fritidsfiskarna drömmer om att fritt få jaga de blå jättarna. Men idag är det forskningen som har företräde.
På märkningsbåten är stämningen laddad men hoppfull. Varje fångst ger ny kunskap och varje mätning ett pusselstycke i förståelsen av havets mysterier. På havet fortsätter båtarna sin väntan. Vågorna rullar. Ytterligare en ”hook!” hörs i radion, men snart inser alla att linan gått av. En individ blev dagens resultat. Förhoppningsvis tillåter vädergudarna ytterligare fångster i morgon.
