Det har varit ett par omtumlande veckor för Torslanda IK 14-åriga fotbollstjejer. Först blev det klart att de hade blivit utsedda som det lokala lag som skulle få agera bollkullor, eller bollflickor, under Champions League-finalen mellan Barcelona och Chelsea. Med det följde stor uppmärksamhet i media med ett inslag i Lilla Sportspegeln som grädde på moset.
I reportaget i Lilla Sportspegeln såg tjejerna i laget fram mot uppdraget i den stora finalen, men flera av dem vittnade också om viss nervositet. Så hur gick det då när Torslanda IK:s F07:or var bollkullor i Champions League-finalen?
– Jo, de var nog lite nervösa över att kasta in bollen fel och sådana saker. Men mest var de förväntansfulla när vi släppte av tjejerna vid stora Ullevi och de togs emot av UEFA-delegationen. De var i goda händer. De fick kläder, doggybags, middagspaket så att de skulle känna sig värdefulla, säger en av lagets ledare Robert Provci dagen efter finalen.
– När matchen väl startade släppte nog nervositeten väldigt snabbt. De här tjejerna har varit bollflickor både åt Torslanda IK:s dam- och herr-A-lag tidigare.
Tidigare under söndagen hade laget spelat en egen match, men fokus låg enligt Robert Provci mer på kvällens stora uppdrag än på positionsspelet på planen…
Efter ett mycket väl genomfört uppdrag var det lyckliga Torslandatjejer som fick vara på plats och fotografera och filma när Barcelona höjde mästarpokalen mot skyn efter sin 4-0-viktoria mot Londonlaget. Först vid halv ett-tiden på natten var de flesta av Torslandaspelarna hemma.
– Det var mycket eufori och
mycket adrenalin. De svävar på små moln, tror jag. Jag vet inte om det gått upp för alla hur stort det här är och att de var fick vara så nära det hela.
– Sedan tror jag att de kunde se likheter mellan världsfotbollen som de bevittnade och det vi tränar på. Många av dem har varit med sedan de var åtta-nio år och det är häftigt att se hur de har utvecklats på ett individuellt plan och sportsligt. Vem vet… om fem-sex år kanske tjejerna står där i finalen som spelare! säger Robert Provci.
