När Veteran-VM går av stapeln måste naturligtvis sjukvårdare finnas på plats. Men de allvarligaste incidenterna på Björlandavallen har inte drabbat idrottsutövarna, utan människor i publiken.
– Det är ingen lek för de tävlande. Det är blodigt allvar, det är världsmästerskap, säger förstahjälparen Håkan Åsander.
Göteborg har stått värd för Veteran-VM i friidrott, eller World Masters Atheletics Championship 2024 som är det officiella namnet, som ägt rum mellan 13-25 augusti.
Evenemanget har lockat omkring 8 000 deltagare från över 100 länder. De äldsta deltagarna är i 100-årsåldern. Däribland indiern Sriramulu Vallabhajosyula, 100, som vunnit flera guld under tävlingarna, bland annat i kulstötning.
En av tävlingsarenorna är Björlandavallen invigd 2023, vid sidan av betydligt mer traditionsrika idrottsarenor som Slottsskogsvallen och Ullevi.
På Björlandavallen har bland annat hopp, kast och gång stått i fokus. När Torslanda-Öckerötidningen besöker arenan pågår bland annat 5 000 meter gång för herrar i olika åldersklasser.
Vid sjukvårdstältet strax bredvid banorna står förstahjälparen Håkan Åsander och iakttar gångarna som ångar på varv efter varv. Han har varit på plats under samtliga tävlingsdagar.
– Vi hjälper till med allt från blåsor till hjärtstopp om det skulle behövas. Det vanligaste är dock att de tävlande sträcker baksida lår, säger han.
De två allvarligaste incidenterna som inträffat på arenan under tävlingarna har dock inte drabbat några deltagare, utan åskådare.
– Idag hade vi en i publiken som ramlade på läktaren och trillade ner för fyra-fem trappsteg. Hon hade änglavakt som klarade sig med lättare blessyrer. Igår hade vi en äldre person vars allmäntillstånd snabbt gick ner så att vi fick åkalla ambulans. Vi hade ett knä ur led hos en tävlande, annars har det varit glest med värre grejer, säger Håkan Åsander.
Förutom sträckningar och blåsor, har många tagit ut sig rejält och varit i behov av både vätska och druvsocker för att återhämta sig. Andra tävlande har fallit på banorna vars material gör att det kan bli brännskador, som svider rejält och som sjukvårdarna är tvungna att rengöra.
– Det är ingen lek för de här, säger Håkan Åsander och sveper med handen i riktning mot de tävlande på arenan. Det är blodigt allvar, det är ett världsmästerskap.
Uppe på läktaren sitter Charlotta Ceder Wanhainen som tävlar för IFK Göteborg. Hon återhämtar sig efter att ha hoppat längd. Nu kollar hon finalen som hon inte lyckades kvalificera sig till, men hon är ändå nöjd med sin insats. Tidigare under mästerskapet har hon även sprungit 100 meter.
– Jag är nöjd. Jag började träna rätt sent inför det här. Det är över 20 år sedan jag var elitfriidrottare. Jag är glad att jag höll mig hel och frisk och höll nerverna i schack, säger hon med ett skratt.
Att tävlingarna gick av stapeln på hemmaplan i Göteborg var en bidragande orsak till att Charlotta anmälde sig.
– Jag är sådan som vill ha ett mål, en sporre. Men nu har jag fått blodad tand så vi får se om det blir en fortsättning framöver, EM hålls väl nästa år. Jag är lite sugen. Nästa mål blir i alla fall inom-SM, säger hon.
