Vi befinner oss i ett ridhus bakom Hundakademin i Säve. Där övar ett antal kvinnor akademisk ridkonst* med sina hästar, något de gör tre gånger per termin under ledning av den certifierade Bent Branderup-tränaren Elise Nilsson.
– Den här träningsformen bygger på gammal kunskap som fallit bort, säger hon.
”Han är hög i formen! Kan du sänka honom lite. Vad händer om du tvärar i slutan? Formge honom i skritt! Växla gångarter – skritt, till trav, till skritt – övergångar stärker och balanserar hästen.”
Kommandoorden, ibland med vidhängande förklaringar, står som spön i backen när Elise Nilsson leder en lektion i akademisk ridkonst i ridhuset på Gunnesby Kalsbogård i Säve.
För en utomstående låter konversationen mellan lärare och elev som rena grekiskan. Men saken är värre än så, då även en erfaren hästmänniska har en viss uppförsbacke framför sig innan han eller hon kan ta sig in den akademiska ridningens speciella tankegång.
– Trots att jag hållit på med hästar i en stor del av mitt liv tog det mig ett år att förstå vad akademisk ridkonst handlar om, påpekar Therése Carlsson och småskrattar åt minnet.
En gång varannan månad
Till vardags driver Therése Carlsson Björlanda Strands lösdriftsverksamhet vid Skra Bro och så står hon som arrangör för Göteborgsgruppens lektioner i akademisk ridning. Nu är hon här med sin häst Icon, en pigg welsh cob som är 6 år gammal och nyfiken på det mesta.
– Vår grupp ses en gång varannan månad, alltså tre tillfällen på våren och tre på hösten samt att vi åker på sommarläger i Kungsbacka. Den som vill kan dessutom åka till i Elise i Småland och träna för henne, säger hon.
Therése fick upp ögonen för akademisk ridkonst tack vare en kompis till henne som höll på med disciplinen och så följde hon med och började träna för Elise för 7-8 år sedan.
– Jag fastnade för samspelet mellan häst och människa, det tilltalade mig.
Ulrike Heider, från Björkö, deltar också i träningen med sin häst, den 8 år gamla valacken Nadir, en Pura Raza Española (P.R.E), som enligt henne alltid är lika hungrig. Något hästen visar prov på när han börjar nosa på deltagarnas medhavda fikakorg så fort Ulrika vänder ryggen till.
– Denna form av ridning är en dialog mellan häst och ryttare. Dessutom tränas hela hästen för att må bra, påpekar Ulrike.
Efter lektionerna övar deltagarna själva och ibland träffas de och hjälps åt med att nöta in vad de lärt sig av Elise.
Hästen fattar direkt
På åskådarbänk hittar vi Lotta Lind Broker från stall Levin i Säve. I dag har hon inte med sig sin blandrashäst, den 17 år gamla Zalami, utan sitter och studerar de andras vedermödor. Lotta säger att hon är nybörjare i de här sammanhangen.
– Vad som lockar mig med detta är kommunikationen med hästen. Man bondar helt enkelt med den.
För Lottas del tog allt sin början när hon letade efter en sadel som skulle ge henne en så bra kontakt med hästen som möjligt. Då kom hon i kontakt med akademiska sadlar, vilket i sin tur ledde vidare till den akademiska ridkonsten.
– Min häst fattar direkt. Ja, kanske för snabbt. Däremot har jag svårare att hinna med.
