Per-Olof Samuelsson skrotar vant runt bland trasiga hummertinor och uppdraggade nät i Fotö hamn en solig dag i juni. Redskapen är täckta av intorkad tång, bottenslem och alger och har alla en sak gemensamt: de har alla lagts ut i havet och sen tappats bort. Kvar har de legat på havets botten, utan några linor och kulor som flyter upp till ytan och visar var de finns.
Spökgarn, alltså förlorad fiskeutrustning, kallas så just för att redskapen ligger kvar och fungerar precis som tänkt – genom att fånga fisk och andra djur i havet – men utan att plockas upp. Havsfiskelaboratoriet i Lysekil har undersökt utsatta garn och sett att efter 18 månader i havet fiskar garnen fortfarande med 40 procents effektivitet och Hav- och vattenmyndigheten uppskattar att det finns miljontals ton spökgarn i havet.
I år, efter ett medborgarinitiativ från en Björköbo, har Öckerö kommun engagerat sig i frågan om spökgarn. Per-Olof Samuelsson kopplades in som projektledare, då han arbetat med just spökgarn i flera år.
– Jag började med spökgarn med ett projekt i Sotenäs redan 2017. Projektet, som går ut på att yrkesfiskare får betalt för att ge sig ut och dragga efter garn, tinor och annat som inte hör hemma i havet, gav snabbt resultat. Nu är det 6 kommuner som är en del av spökgarnsprojektet och Öckerö är den senaste i raden. Proffsdykare används längs bergssidor där man inte vill dragga sönder brunalgsbältet, runt sjömärken och vrak.
Finansieringen i Öckerö sker via EU-stöd ur fiskefonden och medfinansiering från Havs- och vattenmyndigheten och organiseringen sker via Öckerö kommun med Linnéa Rösiö, som är kommunekolog och miljöstrateg i Öckerö kommun.
– Det har funnits många privata initiativ för att samla ihop spökgarn och tinor som hamnat på botten här i kommunen. Inte minst genom föreningen Divers Against Ghostnets som i många år arbetat med att dyka och plocka framför allt hummertinor, säger Linnea Rösiö.
– En storskalig städningsinsats som denna 2023 av Öckerö kommun med draggande yrkesfiskare och dykare har dock inte gjorts tidigare och många hummertinor och havskräfteburar lär det finnas kvar på botten, fyller Per-Olof i.
– Sedan vi började det här projektet i Sotenäs 2017 och lite senare i fem kommuner till har vi fått upp totalt 5500 hummertinor och ungefär 1300 kräftburar. Det mesta är rent skräp, men vissa redskap är i så pass bra skick att vi försöker hitta ägaren.
12 procent av alla tinor är tillräckligt bra märkta för att lämnas tillbaka till ägaren. 8 procent saknar märkning och polisanmäls som upphittade. Dessa läggs sedan ut av polisen i 3 månader och ägarna kan förhoppningsvis få tillbaka förlorade fiskeredskap, resten hamnar i containrar. I Öckerö kommun landas de upplockade tinorna och näten i Björkö eller Fotö hamn, där det finns uppsamlingsplatser för redskapen. Sedan samlas allt ihop och skickas till Sotenäs och den marina återvinningsanläggning som finns där.
– De hela tinorna är eftertraktade, så vi måste förvara dem väl i väntan på att hitta ägaren för att förhindra stölder, säger Linnea.
Flest tinor tappas i farleden och längst med klippväggar, berättar Per-Olof.
– Så jag brukar alltid uppmana de som fiskar hummer att man ska ha en tung bur och använda en lina som är minst 10 meter längre än det djup som finns utanför där man fiskar.
Bästa sättet att få tillbaka sin tina om man tappar den är med en ordentlig skylt.
– Det är många tinor som tappas eller där linorna kapas. Bäst är en liten skylt på hummertinan där man graverat in sina kontaktuppgifter på själva tinan. En touchpenna på ett gammalt glasslock, nä det räcker inte. Det skavs bort, säger Per-Olof.
– Den typen av information går vi även ut med under kampanjer i samband med höstens hummerpremiärer. Tips och trix hur man inte tappar bort sin tina.
Projektet i Öckerö har varit framgångsrikt.
– Av de tillfrågade yrkesfiskarna ville nästan alla vara med på projektet. Totalt har 21 licenserade fiskare kontrakterats för totalt 15 timmar draggning var. Hittills har endast 50 timmar använts, då många fiskare fokuserat på kräftfisket senaste veckorna, men på den tiden har runt 100 redskap plockats upp, avslutar Per-Olof.
