På Sjöräddningssällskapets station på Rörö bor besättningen på stationen under tiden de har jour. Torslanda-Öckerötidningen tog färjan över till ön för att få veta mer om personerna som frivilligt hjälper människor i nöd.
– Ingen ska känna att de är till besvär när de ringer eller ber om hjälp av oss. Det är bara att ringa, säger Sophie Dahl, räddningsperson på stationen.
Sjöräddningsstationen ligger vid Rörö hamn och det är Daniel Svensson som hälsar mig välkommen. Daniel är en av de frivilliga som har den stora räddningsstationen på ön som sitt andra hem. Här finns kontor, vardagsrum, sovplatser och rum för utrustning.
Daniel har varit aktiv inom Sjöräddningssällskapet under en lång tid och har stor erfarenhet. Vi frågar honom om hans bästa tips för att hålla sig säker ute till havs.
– Ett är att ha på sig flytväst, självklart. Två är att ta reda på vädret i området. Inte bara nu, utan vad prognosen säger. Man kan vara inne i stan och tycka att här är det jättevarmt och det blåser inte mycket. Men när man tar sig ut på havet så är det betydligt svalare och det blåser ofta mycket mer, så man ska inte bli överraskad av det. Det tredje är att meddela anhöriga vart man tar vägen, för om någon inte kommer hem så är det viktigt att veta vart den personen var på väg någonstans, så vi vet var vi ska leta, säger Daniel.
En annan räddningsperson vi träffar är Sophie Dahl, som är från norra Sverige. Sophie har varit aktiv på stationen sedan 2024, har erfarenhet av att jobba på Stena Line och är van att vara ute till sjöss.
– Jag ville göra någonting mer på min fritid som innebar att hjälpa folk. Först så funderade jag på att bara bli deltidsbrandman. Då bodde jag i en by, men sen flyttade jag in till Luleås centrum och då fick jag upp ögonen för sjöräddning, säger Sophie.
En av Sophies kollegor är Linn Waerneman, räddningsperson och befälhavare på stationens mindre båtar. Hon har varit aktiv på stationen i fyra år och var tidigare aktiv på en annan station i ungefär fem år.
– På Käringön finns det en väldigt stor sjöräddningsstation och min pappa var i branschen också om man säger så. Så när jag blev tillräckligt gammal för att gå med så föll det sig naturligt. När man väl har gått med och inser gemenskapen man får och att få kunna vara med och hjälpa andra samt att få vara ute på havet, kombinationen av allt det här, gör ju det väldigt svårt att sluta, säger Linn.
För att hålla sig varma och torra har sjöräddarna dräkter och underställ till sin hjälp. Sophie tycker att dräkterna är förvånansvärt bekväma.
– Åker vi ut med en båt så tar jag alltid på mig dräkten. Då kan man också bli lite mer blöt, säger Sophie.
– Det svåra är väl att veta vad man ska ha på sig under. Antingen så klär man sig för varmt eller för kallt under. Men hellre för varm än för kall tycker jag. Men när man är på däck i både underställ och dräkt och ska göra någonting, då blir man ju ganska svettig, fyller Linn i och skrattar.
En annan viktig del av Sjöräddningssällskapets utrustning är såklart båtarna som gänget på Rörö har tillgång till. På Rörö finns bland annat en större och en mindre båt samt två vattenskotrar till förfogande.
Vilmer Christensson berättar att Sjöräddningssällskapet lägger stor vikt vid att ta hand om båtarna.
– Vi har inte bara stora ”megasupercoola” båtar utan ibland kommer vi med en liten vattenskoter och då är den perfekt för det jobbet. Det är verkligen så att alla båtar har sitt användningsområde, säger Vilmer.
Vilmer är 19 år och en av de yngre på stationen. Han har varit elev där i snart ett år. Vilmer säger att det var en självklarhet att söka sig till Sjöräddningssällskapet efter att han tagit studenten. Han har fått gå en utbildning under ett år där han bland annat fått lära sig mycket om säkerhet.
Vilmer berättar varför det blev just Rörö som han sökte sig till.
– Jag bor inne i Göteborg och vi behöver ju vara på plats på 15 minuter och då kan jag bara vara på den här stationen om jag bor här, till skillnad från andra stationer längs kusten där man kan joura hemma då, säger han.
Stationen på Rörö är en av få stationer som har besättning som bor där. Vilka som är där varierar och Linn berättar att de blir lite som en familj. Hon tycker att det är kul att det är så spridda åldrar bland dem som är stationerade på ön. Linn berättar att de flesta som söker sig till Sjöräddningssällskapet vet vad det innebär och brukar snabbt komma in i rutinerna.
Linn uppmuntrar även fler till att söka sig till Sjöräddningssällskapet. Minimikravet är att man ska kunna simma 200 meter med dräkt och flytväst och ta sig upp i egen enhet, det vill säga i en båt eller på en badbrygga. Ett annat krav är att man behöver göra minst 48 timmar i månaden på stationen.
– Man ska inte tänka ”nej men jag är för ung eller jag är tjej eller jag är för gammal”. Är man nyfiken? Sök! Det är skitroligt rent ut sagt, säger Linn och skrattar.
/Albin Olsson
