Denna dag är S/S Bohuslän halvtimman sen när hon kommer till Öckerö, från Göteborg. En brännare har strulat på vägen men den gamla damen må vara förlåten, är man över 100 år dyker en och annan ålderskrämpa upp förr eller senare. Så fort som folk och fä, det senare i form av den två år gamla ulltottsbichonsällskapsdvärgknähunden Coco Chanel, är ombord, steamar vi med full kraft i ångpannan och stånkande maskin norrut. Samtidigt sveper en behaglig bris in akterifrån och solen lyser från en klarblå sensommarhimmel. Med andra ord: dagen är just sådan som vi alla önskar att livet ska vara när det är som sämst.
Hjärt och lung-folket huserar i de två övre salongerna, medan tjåttarna* får klämma in sig där de kan. Torslanda-Öckerötidningens utsände landkrabba hamnar intill det tvåfaldigt världsomseglarparet Miriam och Heinz Roegner, från Hälsö. Vi mumsar räkmackor, dricker ångarens eget specialöl och småpratar. Makarna berättar att de gick med i föreningen, inte för att de hade problem med vare sig hjärta eller lungor, men på grund av att hon ville dansa linedance – en aktivitet föreningen arrangerar. Det går således bra att vara med i HjärtLung Öckerö bara för att stödja verksamheten.
Som vi passerar Källös nordöstra spets kommer en välputsad segelbåt med lackad mahognyruff att gå parallellt med oss på babords sida.
— En Vindö 50 ketch! Just en sådan seglade vi världen runt med, säger Heinz exalterat när han tittar ut.
Häftig holk, eller?
Vi lämnat farvattnen kring Öckerö kommun och passerar öar, holmar och skär med roliga namn typ: Flatorna, Fånyttan, Gula Märren, Snippeskär… På toppen av Stora Lyngnholmen ser vi en byggnad. Någon påstår att huset är ett utedass. I så fall bör det röra sig om landets häftigast belägna holk – ett dass med klass, sålunda.
De som inte är ute på däck och roas av stenformationer i havet med stolleprovsnamn och romantiskt belägna klosetter underhålls av trubaduren och allsångsledaren Harald Treutiger. Denne tar salongspassagerarna med på en musikalisk resa från Göteborg och rakt västerut. Den gode Harald sjunger om hamnen, han sjunger om Älvsborgsbron, han sjunger om… Och naturligtvis kan han inte avhålla sig från lite underhållande mellansnack.
– Åm man fraktar contajnrar med plattvapparater från Kiiina till Götteboss hamn. Vad trooor niii fraktkostnaden då ä per tv?
Ett vilt gissande utbryter. Någon tror 400 kronor, en annan 200, en tredje är nere på en femtilapp…
– Fäm kroner, fäääm kroneeer, svarar mannen med det göttebosska idiomet.
Varpå alla tappar hakan.
Därpå klämmer trubaduren i med De’ ä’ dans på Brännö brygga.
– Jo, jag vet la att Brännö ligger i den södra skärgården men ni kan la sjunga Hälsö brögga, för ni har la en brögga på Hälsö?
Trångt om saligheten
I salongen på övre däck sitter Inga-Lill Johansson och njuter. Hon har blivit medbjuden av en väninna.
– Jag har åkt mycket med Bohuslän och även varit till Marstrand men det är alltid lika roligt att komma dit, säger hon.
Här i herrskapssalongen hittar vi även Leif och Birgitta Edvardsson, Margareta Lilja samt Marianne och Pelle Moen. De känner varandra sedan tidigare och inte minst är de bekanta med HjärtLung-föreningens ordförande, Jörgen Warberg – vars far, Pelle, var en av föreningens förgrundsgestalter.
– Jörgen! Han hittar på så mycket, så vi följde med, säger en av damerna.
Just som vi pratar om trollen dyker plötsligt Herr Warberg upp likt gubben i lådan.
– Titta ut, hojtar han. Vi har kommit till Albrektsunds kanal. Se så trångt där är.
Med någon meter tillgodo glider vi fram. Skepparen Johan Jahnberg och styrman Gunnar Söderberg håller tungan rätt i munnen och lotsar oss elegant igenom den smala passagen och strax skymtar resans mål, Marstrand, i fonden.
*göteborgare
