I torsdags i förra veckan gav sig några öbor i väg till Ukraina för att skänka bilar och förnödenheter till Ukraina. Allt under organisationen Blågula bilens flagg. I söndags kom de hem – fast beslutna om att göra om det igen.
Nicklas Lathvenis från Hönö, Thomas ”Palle” Alm från Rörö och Öckeröborna Henry Hellered och Per Erik Struve var fyra av sex personer som i torsdags i förra veckan gav sig av från Göteborgsområdet till Linköping, som första anhalt, i två begagnade pickup-bilar, som organisationen Blågula bilen köpt i Göteborgsområdet för insamlade pengar, som sedermera ska skänkas till den ukrainska armén. På organisationen Blågula bilens hemmabas i Linköping kommer de två bilarna nu ses över och rustas upp innan de körs ner till Ukraina av andra förare.
Nicklas, Palle, Henry och Per Erik är samtliga medlemmar i Hönö Ölagille. Ölagillet har varit delaktiga när Mattias ”Malte” Olssons rikstäckande hembryggarinitiativ Öl för Ukraina har samlat in pengar i flera år. I år skänkte Öl för Ukraina omkring 100 000 kronor till Blågula bilen.
Nicklas och de andra i gänget fick varsin redan servad pickup som de körde via Kallinge där brandsläckare, blöjor och diverse sjukvårdsartiklar som skänkts till förmån för Ukraina, togs ombord. Sedan gick färden till Karlskrona där färjan tog dem till polska Gdynia.
– Jag körde en röd Nissan från år 2000. Den saknade värme i kupén, så det var väl inte den bekvämaste bilen som jag har kört. Den andra fick nyare bilar. Vi delade upp begagnade skor som var skänkta redan i Linköping och sedan en hel del sjukvårdsgrejer i Kallinge, säger Nicklas Lathvenis.
På färjan ner till Polen tog gänget del av nyheten att en stor kraftstation nära Lviv hade attackerats av ryssarna. Något som skapade viss oro, men de fyra öborna och deras kumpaner var fast beslutna om att fullfölja uppdraget.
Från Gdynia körde de sedan cirka 75 mil söderut i Polen till staden Tomaszów Lubelski där man övernattade på hotell.
– Där märkte vi att det stod lastbilar i långa köer, vissa av dem var översnöade, så vi förstod att det skulle ta väldigt lång till att korsa gränsen där vi hade tänkt. I stället åkte vi ytterligare sex mil söderut till Checkpoint Budomezh-Hrushiv. Det tog ungefär två timmar att ta sig igenom gränskontrollen där.
Den svenska kolonnen hade sedan tio mil att köra in i Ukraina, till staden Lviv som officiellt har omkring 700 000 invånare. Många uppskattar dock att staden har vuxit betydligt sedan kriget inleddes då många ukrainare flyttat – eller flytt – dit då regionen är lugnare än många andra delar av landet. Det betyder dock inte att det inte har sina risker att besöka staden.
– Vi fick ladda ner en app som varnar för flygraider som finns i hela Ukraina. Det händer att det larmar även i Lviv, men det hände inte medan vi var där, säger Nicklas Lathvenis.
Väl framme i Lviv lämnades de sex bilarna och alla förnödenheter på ett överlämningsställe för humanitär hjälp i Blågula bilens regi.
Nicklas och de andra bodde en natt på hotell i Lviv innan de lämnade landet. Men naturligtvis lyckades ölentusiasterna hitta en craftbeerbar, Pravda, som höll öppet på lördagskvällen – där blev man insläppt förutsatt att man skanderade Slava Ukraini i porten.
På Pravda träffade de en skåning som gjorde sin 39:e resa ner till Ukraina med förnödenheter och olika sorters bilar sedan kriget bröt ut.
Märktes det att du befann dig i ett land som befinner sig i krig?
– På sätt och vis. Det stod elverk överallt. Sedan fanns det väldigt få män i åldern 25-35 år. Det fanns yngre pojkar och äldre män och en hel del kvinnor. Samtidigt pågick livet som vanligt, folk jobbade och käkade på McDonald’s. Fram till klockan elva på kvällen då allt skulle mörkläggas.
Kan du tänka dig att köra ner någon mer gång om kriget fortsätter?
– Ja, det kommer jag nog att göra. Det sa vi alla fyra att vi skulle göra. De två andra killarna som var med oss gjorde sin fjärde och femte tur, för man måste alltid ha med sig någon som är mer erfaren när man kör för Blågula bilen.
På söndagsmorgonen blev gänget upphämtade vid hotellet klockan 08:00 (07:00 svensk tid) av några före detta ukrainska militärer i skänkta Blågula bilen-bilar och körda till en annan gränsstation än den de kom in i landet genom. Där fick de gå igenom tullen och sedan väntade buss och tåg till Krakow och flyget hem till Göteborg.
– Men tåget gick sönder och vi blev två och en halv timmar försenade. Vi trodde vi skulle ha god tid på oss, men vi kom till slut fram till flygplatsen 15 minuter innan boardingen skulle äga rum. Vi hann precis… men sedan blev flyget försenat i minst 2,5 timme.
Klockan 21:30-tiden kunde de fyra dock släppa uppdraget med blågula bilar helt till förmån för den trygga gamla gula färjan till Hönö. Slutet gott allting gott där alltså.
– Det känns bra. Det känns som man har bidragit med det lilla i det stora, säger Nicklas Lathvenis dagen efter hemkomsten.
Organisationen Blågula bilen grundades av Linköpingsbon Take Aanstoot. Enligt deras hemsida är deras ”affärsidé” enkel:
Först köps en begagnad lastbil eller fyrhjulsdriven pickup för donerade pengar. Sedan ser de till att fordonet är i bra bruksskick så att den är säker och fungerar länge i Ukraina. Sedan fylls fordonet med utrustning och förnödenheter som efterfrågas i Ukraina. En eller flera volontärer kör sedan fordonet till Ukraina där det och lasten doneras till Ukrainas försvar.
Det här kommer Blågula bilen enligt egen utsago att fortsätta med ”tills Ryssland är besegrat”.
Under tisdagen den 25 november rapporterar flera medier att Ukraina och USA har filat på ett nytt förslag för fred.
