Hampus Dahlqvist brukade spela fotboll på Prästängen på Öckerö i flera timmar i sträck. Nu spelar han som wingback i Allsvenskan för Örgryte IS. 29-åringen tror att nyckeln till att han fortfarande spelar på en hög nivå är att han är öppensinnad och att han har ett liv utanför fotbollen.
– Jag gillar att testa nytt, uppleva nya saker och inte vara så inrutad, säger Hampus.
Vi träffas vid Prästängens B-plan, som fortfarande har riktigt gräs, likt när Hampus spelade där som ung. Hampus får minnen av hur publiken brukade sitta runt bergen vid planen. Ett annat minne är när hans mamma brukade ringa honom när det var dags att gå hem.
– Du gick ut hit med kompisarna och spelade på planen i åtta timmar och växlade mellan att spela här och bada i Hjälvik. Vi spelade även nästan alla våra hemmamatcher här på B-plan.
Hampus fotbollsresa har tagit flera olika vägar. Efter att ha spelat i Öckerö IF tills han var 14 år började han i IFK Göteborgs akademi där han spelade under flera år som ung. När han inte fick A-lagskontrakt med laget blev nästa stopp Ljungskile SK. Där spelade han i två år, följt av två år i Lindome GIF.
Hampus reflekterar över åren som lagkapten för Öckerö när han var yngre. Han minns ett lag som hade spelare med olika styrkor och svagheter på planen.
– Det har ju hjälpt mig hela vägen att spela med ett väldigt blandat gäng i Öckerö, både kvalitetsmässigt och personlighetsmässigt.
Efter vändor i olika klubbar blev Örgryte IS Hampus klubb under tre år. När hans kontrakt inte blev förlängt blev det istället IF Karlstad Fotboll. Efter ett år med laget i Värmland blev det ändrade planer för honom. Han tog återigen på sig det rödblå stället och började spela för ÖIS 2025.
– Ens dröm var att kunna vara med och ta ÖIS upp till Allsvenskan och så var man med om det förra året. Sen hade jag en tuff säsong förra året, jag fick inte spela så mycket och var skadad ganska mycket. Men nu i år har jag fått spela lite mer till och från.
Hampus tycker att själva kvaliteten på fotbollen som spelas i Allsvenskan och Superettan inte skiljer sig så mycket åt men säger att det finns skillnader när det kommer till allt som är runt omkring.
– Det är mer publik och mycket större matcher, vilket bara är roligt. Det blir nästan lättare. Och sen är det ju klart att det är skillnad att spela i Allsvenskan jämfört med Superettan lönemässigt.
En av lagkamraterna i ÖIS är Owen Parker-Price, nyzeeländaren som spelade för Torslanda IK i sex år.
– Jag älskar honom, han är svingó. Han är en väldigt duktig fotbollsspelare men är också en väldigt härlig person. Han är en stark karaktär och vi har mycket gemensamt kring vad vi uppskattar vid sidan av planen.
Hampus berättar att han tycker om att resa och uppleva olika kulturers mat och musik. Han tror att han fått intresset från sin mamma Helen samt sin mormor och morfar.
– Jag gillar att testa nytt, uppleva nya saker och inte vara så inrutad.
Hampus beskriver Öckerö som sin trygga punkt. Hans pappa Mikael, som var tränare för Öckerö IF när Hampus var liten, bor ett stenkast från Prästängen.
Han berättar om när laget åkte till Barcelona och spelade mot FC Barcelonas yngsta talanger. Han undrar hur hans pappa ibland orkade med att styra upp laget.
– Vi bodde på ett ganska fint hotell och var 30 ungar. Varje morgon som pappa gick ut ur hissen så stod det en hotelldirektör och väntade. En dag hade några ungar tryckt på alla knappar i hotellhissen.
Hampus bröder, Edvin och Isak, började likt storebrorsan tidigt med fotboll. Edvin spelade senast för Öckerö IF efter att ha spelat i Landskrona BoIS, men har nu lagt fotbollsskorna på hyllan. Hampus och Isak spelade tillsammans i Örgryte IS under flera år och var med och hjälpte laget att ta sig upp till Allsvenskan.
Efter att ÖIS tog sig upp från Superettan flyttade Isak till Blau-Weiss Linz i Österrike men spelar nu för Tromsø IL i Norge. Hampus berättar om känslan när Isak åkte i väg på nya äventyr när ÖIS skulle spela i Allsvenskan.
– Det är ändå nästan fyra år ihop som vi sågs varje dag i princip. Så det är klart att det är skillnad att tappa honom på det sättet. Jag har bara träffat Isak en gång sedan december men vi pratar i telefon då och då och alla vi tre bröder har nära kontakt.
Något som Hampus delar med Edvin är intresset för musik. Båda tycker om att gå på livespelningar i alla dess former. Bröderna uppskattar att släppa loss under spelningarna.
– Jag är väldigt hopp och skutt. Både jag och Edvin står och hoppar konstant i en och en halv timme som idioter, säger han och skrattar.
Flera av Hampus favoritartister, som Valter Nilsson, Terra och Jonas Lundqvist, är från Göteborg.
– Jag har lyssnat väldigt mycket på Jonas Lundqvist i flera år nu.
När Hampus får frågan om vad Öckerö IF har betytt för honom börjar han tänka på alla minnen och hur kärleken till fotbollen startade på Prästängen.
– Det är fortfarande så när jag sitter med Fabian, Wilhelm och Victor, som jag fortfarande umgås mycket med, då pratar vi om de där stunderna när vi var i Barcelona, när vi var på cuper eller vissa spelare. Det är fortfarande väldigt starka minnen.
/Albin Olsson
