När föreningen ”Vi Svenska Fiskare” besökte Öckerö förra veckan var intresset stort. Föreningen har ett tydligt mål: Att få svenskarna att äta mer svensk fisk.
För fyra månader sedan bildades den nya nationella branschorganisationen ”Vi Svenska Fiskare”, en samverkansorganisation som samlar Swedish Pelagic Federation, Svenska Fiskares Producentorganisation och Svenska insjöfiskares centralförbund, som delar upp det pelagiska, demersala och det svenska insjöfisket. Totalt står förbundets medlemmar för 95 procent av all svensklandad fisk hela vägen från Kalix till Strömstad, och med båtar som ger sig ut till Storbritannien, Norge, Island, Grönland och Atlanten.
– Vi är alla fiskare och det är det som förenar oss, säger Johannes Claesson, som själv är pelagisk fiskare från Fiskebäck och en av representanterna i den nystartade organisationen.
Öckerö kommun är ett av landets mest fiskedrivna områden – och sammanslagningen märks tydlig här menar Johannes.
– Öckeröarna och Öckerö kommun är väldigt starka när det kommer till det demersala fisket, och visst pelagiskt fiske också. Men något som är riktigt spännande här och extra kul är att det finns en så stor del nystartade företag och många unga fiskare som vågar satsa på fisket.
Johannes lyfter fram att det innebär många kostnader och ofta höga lån för att kunna köpa en fiskebåt och komma igång med fisket.
– Trots det är det imponerande hur många unga fiskare här ute som får tag på de pengarna och vågar satsa. Trots att det är en väldigt osäker framtid inom fisket.
Det är imponerande – de lever med en osäkerhet och tvingas arbeta kortsiktigt. Det har vi stor respekt för.
Med kortsiktighet syftar Johannes framför allt på just möjligheterna till att kunna belåna sig för att investera i företaget. Idag saknas det tydliga och bra system som underlättar för den som fiskar demersalt att kunna belåna sig.
– Det är en av våra huvudfrågor. Att se till att vi får till ett system inom det demersala fisket som liknar det pelagiska fisket – där man kan få en lång uppsägningstid på sina kvoter. Kvoterna kan gå upp och ner från år till år, men vi vill att man ska har rätt att fiska under flera år – vilket i sin tur leder till att man till exempel kan belåna sin rätt hos banken, som en form av garanti. På så sätt skapar man ett säkerhetssystem som gör det lättare för fiskarna att planera sitt fiske.
Trots att Sverige har långa kuster och ett aktivt yrkesfiske äter svenskarna förvånansvärt lite fisk – och den humana konsumtionen ligger många gånger långt under andra länder som fiskar i Östersjön, Kattegatt och Skagerak. Det är ett problem, enligt Johannes Claesson som pekar både på myndigheters rekommendationer – men också framtida beredskapssystem.
– Inte minst Livsmedelsverket har en stor del i detta. Det finns en dioxinproblematik som vi behöver räta ut. Nu har det visat sig att man till exempel kan äta mer fisk från Östersjön än vad Livsmedelsverket tillåter.
Enligt vem?
– Enligt Livsmedelsverket. Rekommendationerna ligger stabilt, men dioxinhalten har sjunkit i olika mätområden i Östersjön. Det sista vi hörde från Livsmedelsverket var att de ska gå ut och revidera sin rådgivning. Barn, de som ammar och så vidare ska fortsatt äta lite mindre, men en normal person ska kunna äta mer fisk, säger Johannes Claesson och fortsätter:
– Men framför allt handlar det om att vi måste få bort den här stämpeln ”vi äter inte sill” som finns i samhället. Till exempel har vi sett skolprojekt där man serverar just sill till barn och unga, fiskbullar och liknande. Där har jordbruksverket varit med och gjort gedigna tester – som visar att tre fjärdedelar av eleverna vill ha tillbaka sillen på menyn. Men det vi ofta ser att man möts av då är till exempel föräldrar som kontaktar skolor och säger att barnen inte ska äta sill. Och när opinionen blir för stark, så backar skolorna. Vi behöver jobba med att få folk att förstå att sillen är ett väldigt bra ämne att jobba med. Det är ingen sketfisk
”Det är ingen sketfisk”
Det handlar inte bara om att myndigheter ska ändra rekommendationer. Svensken behöver ett ändrat konsumtionsmönster, menar Johannes Claesson.
– Det är idag väldigt lätt att gå till hyllan på Ica och ta med sig en lax hem, men vi måste börja köpa mer svensk fisk. Därför måste vi arbeta med tydligare och bättre märkning av den, så att det blir tydligare var fisken kommer ifrån. Vi vill se en Sverigemärkning på all svensklandad fisk. Idag går den märkningen bara att ha på lokalt fångad fisk längst kusten.
Vad är en svensk fisk då?
– Ja, det kanske inte alltid är så tydligt, men till exempel. Om man fiskar på Västsidan Danmark i Nordsjön – ombord en svensk båt som fiskar på svensk kvot. Då är det ju indirekt svensk fisk, eftersom det är en kvot som Sverige fått. Därför vill vi bredda det perspektivet och se till så att den mesta fisken vi fångar är sverigemärkt.
Har vi en system där svenskt fiske får bättre relation med kommuner, kan det även underlätta landets beredskap vid möjlig kris eller krig, säger Johannes Claesson också.
– Vi måste kunna nyttja de lokala resurser som finns i kommunerna för att kunna hantera fisket vid kris eller krig. Hur ska vi till exempel se till så att fisken når ut i offentliga kök om behovet uppstår. Idag, när vi landar fisken, så är det många steg bland förstahandsmottagare, grossister och fiskehandlare – innan fisken når slutkonsumenten. Kommunerna behöver därför göra avtal med producenter som kan lösa dessa procedurer ute i kommunerna, vid behov.
Pelagiskt fiske bedrivs i det så kallade fria vattnet, långt från kusten, där man fångar stimlevande arter som sill och makrill – ofta med flyttrål. Demersalt fiske sker nära havsbotten och inriktas på arter som torsk, kolja och plattfisk – hit räknas även räkfisket och sker ofta med bottentrål. Både pelagiskt och demersalt fiske kan ske med andra redskap. Insjöfiske sker i sötvatten efter gädda, abborre, gös och andra vitfiskar.
Källa: Sfpo, Wikipedia
Var finns dioxiner och PCB?
Vi människor får i oss mest dioxiner och PCB via maten. Ämnena är fettlösliga, mycket svåra att bryta ner och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern.
Barn, ungdomar, ammande, gravida och de som vill bli gravida i framtiden bör inte äta denna fisk oftare än två till tre gånger om året. Övriga rekommenderas att inte äta den mer än en gång i veckan.
Källa: Livsmedelsverket
