Linnea Martinsson är 21 år gammal och drömmer om att bli kyrkomusiker. Öckeröbon har som mål att få så många människor som möjligt att börja sjunga och spela musik med varandra.
– Nu lever vi i ett väldigt egoistiskt och kapitalistiskt samhälle där man tänker att man ska klara sig själv. Då vill jag uppleva och känna vad musiken har för kraft, säger Linnea.
Det är fredag förmiddag när tidningen träffar Linnea i Öckerö nya kyrka. Hon sitter och spelar piano och det är inte första gången som hon sitter just där och spelar.
– Jag fick tidigt en nyckel hit för att bara kunna gå hit och spela själv och sjunga.
Linnea har spelat piano sedan hon var sex år gammal och musiken har alltid funnits där.
– När jag är nedstämd så är det musiken som får mig upp och när jag är stressad och helt uppe i varv så är det den som får mig ner.
Linnea ska börja läsa till kyrkomusiker på Ljungskiles folkhögskola till hösten och har tidigareläst sång på Helsjöns folkhögskola. Öckeröbon berättar om hur yrket som kyrkomusikerkommer att kunna hjälpa henne med hennes mål med musiken: att musik ska vara tillgänglig för alla.
– Det är verkligen mitt huvudmål, att jag vill få så många som möjligt att sjunga eller musicera med varandra och då känner jag att kyrkan är den finaste platsen för det. För där är alla välkomna, oavsett kön, ålder eller etnicitet. Det är verkligen därför jag drar mig till kyrkan.
Linnea tycker att något av det finaste hon har gjort är att jobba med elever. I Göteborg höll hon i privatlektioner med allt från barn i femårsåldern till pensionärer. Hon minns särskilt 79-åringen ”Agnar”.
– Han kunde sjunga, men hörde bara inte vart capot skulle sitta.
Att jobba som kyrkomusiker innebär att arbeta med musik på flera olika sätt. Linnea säger att det behövs en bredare syn på vad en musiker är och att vi behöver alla sorters musiker.
Bilden av att kyrkomusiker endast sitter bakom en orgel stämmer inte överens med verkligheten.
– Det är allt från att sitta med nyfödda barn och klappa och sjunga, till att sjunga med äldre i en kör. Eller att få ungdomar till att blomstra genom musiken, säger hon.
Linnea berättar om hur hennes syn på livet förändrades efter att hon varit med om en båtolycka utomlands.
– Vi var i Thailand, båten sjönk och då blev vi fast på en ö utan några telefoner, pass eller pengar alls, ingenting. Och då kunde jag inte sluta sjunga. Det gick inte. Jag fick gå tio meter bakom mina kompisar för att jag sjöng så högt.
Hon berättar om hur hennes musikaliska sida kom fram mer när hon inte hade tillgång till sin telefon. Hon kom på nya melodier, skrev låtar och märkte hur hon kunde uttrycka sig på ett sätt som hon inte gjort tidigare. Sedan dess har musiken fått en allt större roll i hennes liv.
– Det är mitt sätt att reglera mitt humör och att ta hand om mig själv. Det blir som en slags meditation, men också en viktig vardagsgrej.
När Linnea studerade musikvetenskap i Trondheim blev hon inspirerad av kurslitteraturen, där boken Gode vibrationer – godt liv av Vex King är en favorit. I kurslitteraturen fann hon svaren på sina frågor om musikens kraft.
– Vad är grejen? Varför kan jag inte sluta med musik? Varför dras jag till det? Varför blir jag helt euforisk? Nu har jag läst om det, och det är ju på riktigt. Det är hormoner som frigörs och det är biologiska grejer som sker i våra kroppar och det är det som känns. Men det känns ju magiskt, säger hon.
Linnea säger att hon nästan inte kan sätta ord på det hon vill beskriva och börjar därför spela piano och sjunga låten ”Home” av Ida Sand. Sången och pianospelandet hörs vackert genom hela kyrkan.
– Det känns som en låt som tar mig hem.
/Albin Olsson
