Att äntligen få vistas i härliga toners gemenskap tillsammans med många andra i ren och skär folkfestlig musikglädje – vem har inte längtat efter det under hela den brutala och begränsande pandemin? Minst 460 personer i alla fall. Så många sökte sig till Nimbus på Öckerö i lördags kväll för att lyssna till Samuel Ljungblahd och storbandet Bodekull Gospel & Jazz Orchestra.
Samuel Ljungblahd är den sortens sångare och artist som kan få både hjärtan och tak att lyfta. Full av smittande gospelglädje sjöng han på kronprinsparets bröllop i Slottskyrkan. Hans sköna röst lekte bland takkronorna. Få drottningar kunde låta bli att stå stilla trots att tiarorna riskerade att hamna på svaj.
Samuels soulröst finner genvägar rakt in i själen och berör på djupet. Och berörda är ju något vi människor behöver få bli. Speciellt efter så lång tid av distans, förlorad gemenskap och tystnad när inga offentliga konserter kunnat hållas.
Härlig stämning
På Nimbus var det full gospelglädje från första tonen. Samuel fick publiken att skratta gott när han beskrev lyckan att åter få möta publik och bjuda på konsert som en form av ”kosläpp”:
– Det är total eufori. Vi kommer att spela och sjunga för glatta livet och ni får vara med precis hur mycket ni vill. Känner ni till sångerna så kör hårt. Det kan omöjligt bli fel för vi är så många ändå. Det finns hur många stämmor som helst. Ta vilken du vill. Bara brodera ut. Om du tar i lite för mycket kanske din granne kommer att titta på dig, men då tittar du tillbaks och säger: jag arrangerar. Det brukar funka i alla lägen!
Stämningen var uppsluppen och fri. Det verkar finnas några likheter mellan vad kosläppet gör för korna och vad gospelmusiken gör för människor: Får oss att släppa loss. Skänker glädje och tröst, skapar frihet.
I det härliga storbandet Bodekull Gospel & Jazz Orchestra fanns denna kväll ett drygt trettiotal musikanter. Många i publiken undrade nog var Bodekull ligger. Bandmedlemmen Björn Ohlsson gav svaret:
– Bodekull var det ursprungliga namnet för Karlshamn. Sen kom det en svensk kung som hette Karl X Gustav och tyckte att ”här ska jag lägga en hamn”. Det gjorde han och då blev det Karlshamn. Där startade bandet för drygt trettio år sedan och vi har behållit det fina, gamla namnet Bodekull. När vi inte kunnat spela för publik har vi ägnat tiden åt att repetera och spela in den här skivan ”A tribute till André Crouch”. Detta är också titeln för kvällens konsert.
Fick gospeln till Europa
Samuel Ljungblahd gjorde en fin presentation av André Crouch och hans stora betydelse:
– Denne begåvade afroamerikan och gospelsångare skrev enormt många sånger som snabbt blev välkända och sjungna av gospelkörer överallt. André var en stor anledning till att gospeln kom till Europa. Hans gospelmusik hade ett nytt och lite poppigt sound som passade bra för den europeiska publiken och väldigt bra för den skandinaviska. Många gånger var André i Sverige på turnéer. Han banade väg för många andra gospelartister som till exempel Kirk Franklin, berättade Samuel.
Under kvällen framfördes ett väl utvalt knippe av André Crouch mest kända och älskade sånger såsom My Tribute, All the way, It won´t be long, The blood will never loose its power, This is another day, Soon and very soon. Sångerna serverades i olika tappningar. Allt från finstämt avskalat till riktigt ös i fullskala.
Förutom Samuel Ljungblahd framträdde sex lysande solister som sjöng både kör och solo: Kristoffer Lignell, Pernilla Sandahl, Oskar Briland, Kristina Talajic, Hanna Forsberg, Anna Weister Andersson.
Anna berättade om hur gospelsånger ofta har fötts fram i svåra tider, i slaveri, tårar och kamp.
– André Crouch hade många tuffa perioder i sitt liv. Ur de tillfällena skrev han fantastiska sånger om hur Gud kan leda genom det mörka, det som kan kännas omöjligt. En av hans mest välkända sånger är Through it all. ”I´ve had many tears and sorrow, I´ve had questions for tomorrow. There have been times I didn´t know right from wrong. But in every situation, God gave med blessed consoloation, that my trials come to only make me strong … Through it all I´ve learned to trust in Jesus, I learned to trust in God, I´ve learned to depend upon his word.”
Skönt att det börjar rulla på igen
– Så roligt att det blev fullsatt, utbrast Samuel Ljungblahd efter konserten när vi möttes för en intervju.
– Det är supermysigt här på Öckerö med en härligt engagerad publik. Jag har varit här många gånger och spelat och har fantastiska minnen härifrån. Ett särskilt varmt minne är när Per-Erik Hallin och jag var här och hade konsert ihop. Idag var det helt magiskt att komma hit till klarblå himmel och sol, när Öckerö visar sig från sin bästa sida.
Samuel berättade om hur det var när Corona kom och satte stopp för allt.
– Det var som om hela min bransch dog. Jag var bokad ett år framåt. På två dagar ströks allt i min kalender. Att det skulle bli så här långt kunde man aldrig tro. Arbetsmässigt, ekonomiskt och allt som har med det att göra, så har denna tid varit jättejobbig och ångestladdad. Den andra sidan är familjelivet och det har varit helt magnifikt. Min fru Anna och jag har tre tjejer som är 14, 11 och 9 år. Det är fullt tryck hemma. Jag är innerligt tacksam för att det nu börjar rulla på igen, sa Samuel.
Lång tid in i pandemin hade han ingen som helst inspiration att skriva nytt material.
– Jag är en sådan artist som skriver när jag har riktning, jag vill ut och möta folk. Det är det som är grejen för mig. Men nu håller jag på med nytt material som jag hoppas ska släppas efter nyår. Förhoppningsvis blir det turné till våren, avslutade Samuel Ljungblahd.
Stora leenden vilade på läpparna när de 460 konsertbesökarna vandrade ut i den klara oktoberkvällen efter vistelsen i gospeltonernas sköna gemenskap.
Text: Lilian Andersson
