Ett telefonsamtal från andra sidan jordklotet

Anna Ågren från Torslanda är lärare ombord. Vi når henne på telefon när skeppet befinner sig någonstans mellan 80 och 100 sjömil väster om Azorerna. Just då pågår en lektion. Några elever plugga matte medan andra skriver ett referat från en föreläsning om havsförsurning de lyssnat till på Bermuda.

Anna är upplivad eftersom de den här dagen har fått se såväl blåval som fenval.

– Att få lov att åka runt med elever och uppleva det vi pratar om är stort. Kunskapen blir på riktigt. Vi är inte bara en skola som har världen och havet som klassrum -vi sätter även Öckerö kommun på världskartan, säger Anna Ågren.

Hon har arbetat i skolan i 15 år och undervisar i engelska och psykologi. Som psykologilärare har hon sett hur gruppdynamiken på en liten yta fungerar. 

– I början är alla jätteglada men sedan börjar det skava och när man väl har kommit igenom den fasen blir gruppen väldigt tajt. Det är en ynnest att få uppleva den utvecklingen.

I genomsnitt brukar Anna vara ute med Gunilla ungefär sex veckor per år men så länge som hon varit ute detta år är exceptionellt. Detta möjliggörs genom att hon har en familj som ställer upp.

Nu har hon för första gången fått vara med om att korsa Atlanten, något som är stort, inte minst för de unga gymnasieeleverna. 

– Förmodligen är det först när de blir bortemot 25 år de kommer att inse vilken grej det här egentligen är.

Vill bli lots

Maja Almholt går första året på sjöfartsprogrammet och Ludvig Maechel går första året på naturlinjen och nu är de på väg mot Azorerna efter att ha korsat Atlanten.

Maja berättar att hon har varit på havet hela livet och drömmen är att bli lots. Hennes pappa var fiskare en gång i tiden och blev nöjd med dotterns val av gymnasium. Själv var hon lite osäker i början innan hon kom till insikt.

– Ja, jag har valt rätt!

Det kryllar väl knappast av kvinnliga lotsar och även manliga lotsar är få. Men vägen är lång att gå till detta ansvarsfulla arbete. Maja har dock full koll på läget.

– Vägen in i lotsyrket går via sjökaptensprogrammet, därefter får man arbeta ihop sina år, sedan jobba som kapten och därpå lotsutbildning.

Om livet ombord på Gunilla säger hon:

– Vi ha det bra! Inte minst har vi sett många valar och delfiner.

Blivande sjökapten?

Ludvig Maechel har varit på havet och seglat med familjen ända sedan han var liten.

– Jag tänkte att jag har väl inget att förlora när jag för första gången fick hör talas om denna utbildning. Den har en bredd som ger många möjligheter i framtiden.

Ludvig uppger att han trivs jättebra, inte minst eftersom han kommer nära sina klasskompisar.

– Man får helt enkelt vänner för livet här.

Var han ska göra efter gymnasiet är inte helt klart. Kanske hoppar han på sjökaptensutbildningen.

Vädret på resan har hittills varit fantastiskt. Problemet med sjösjuka har därför varit minimalt ombord.

– Solsting har varit större problem än sjösjuka. I Tampa hade vi 35 grader, säger Ludvig och skrattar.

Såväl Ludvig som Maja tycker att det ska bli skönt att komma hem. För visst är borta men hemma bäst.

Öppet skepp

T/S Gunilla anlöper Öckerö den 14 juni och 28–30 juli, fredag till söndag, är allmänheten välkommen att komma ombord på när hon ligger i Hönö Klåva. 

Möjligheten att följa med på en kort tur finns också.

– Det här är ett sätt att visa båten för kommuninvånare och besökare men också ett sätt att ge föräldrar till elever möjlighet att besöka fartyget vi seglar med. Skolfartyget T/S Gunilla ägs av det kommunala bolaget ÖRAB.  Gymnasieskolan leasar fartyget för att använda det i sin undervisning. Gymnasiet finansieras av den skolpeng som kommuner ger för att deras ungdomar går på Öckerö seglande gymnasieskola, säger Stefan Carmesund, rektor på den seglande gymnasieskolan.

Besök- och näringslivschefen i Öckerö kommun, Ronald Johansson, ser ett värde i att gemene man får komma ombord.

– Gunilla är unik. Min bedömning är att hon är en av de starkaste goodwillskaparna för kommunen. Att se mervärdet i det som båten och skolan gör är viktigt.