Sedan en tid tillbaka har djuren flyttat tillbaka till öarna – och ideella krafter håller landskapet levande. Kor vid Breviks ängar, får, höns och fåglar vid Rördammen samt ankor och minigetter vid Gottfrids park har blivit uppskattade inslag för besökare.
På tre olika platser i Öckerö kommun driver den nyligen, av flera tidigare föreningar, hopslagna föreningen Öarnas naturbetesförening djurhållning av olika slag. Det handlar om att få tillbaka djuren till öarna, hålla landskapet öppet och samtidigt skapa mötesplatser där människor får möjlighet att komma nära djuren. Allt arbete sker ideellt, djuren är privatägda och verksamheten är öppen för alla att besöka.
Senaste tillskottet är vid Breviks ängar där det sedan en tid tillbaka vandrar fyra stutar av rasen Dexterko. Bakom det nyuppsatta elstängslet rör sig de relativt små kossorna fritt. Den i grunden irländska korasen, som oftast blir runt 300 kilo, har en mankhöjd på strax över en meter och är en av världens minsta koraser. Med oss är flera ur föreningen för att visa upp djuren, där Anna Eriksson har en central roll.
– Dessa kossor kommer från Sankt Anna skärgård. Och vi har lyckats få hit dem helt själva. Nu står de här i hagen och det är jättemånga som tycker det är kul att det äntligen kommit tillbaka kossor hit. Det fanns nämligen kossor här förr, berättar Anna Eriksson.
Flera öbor minns fortfarande hur kor gick på markerna under 60- och 70-talet. Det väckte därför känslor när de svarta stutarna dök upp.
– Folk har skrivit att de känner att cirkeln är sluten. Det är många som nästan inte tror att det är sant när de ser kor här igen.
För föreningen kändes kor som det naturliga nästa steget i utvecklingen. Efter att ha haft djur på både Breviks ängar, Rördammen och Gottfrids park i flera år testar de nu att ha kor under ett år och nu bor Ronny, Ragge, Ragnar och Rolle på Breviks ängar.
– Vi började med får och sedan kom fler djur. Kor kändes som nästa steg. Det är roligt och kändes naturligt att prova. Målet är att undersöka hur mycket arbete som krävs och hur väl djuren fungerar i området. Så nu prövar vi med kor och ser hur det fungerar. Nästa år kanske det är annorlunda.
Djuren betar ner marken och hjälper samtidigt till att återställa områden som tidigare varit öppna ängsmarker.
– Tanken är att markerna ska betas ner och bli riktiga ängsmarker.
I början hölls kohagen låst, för att låta djuren vänja sig vid sin nya miljö. Tanken är dock att hålla öppet vid flera tillfällen under sommaren för besökare att gå in i hagen. Men det bygger på förtroende människor emellan.
– Folk sköter sig väldigt, väldigt bra när de kommer hit. Allt detta fungerar så bra just för att folk är så fantastiska. Sen är det klart att vi ibland får göra lite förtydliganden med skyltar och sådant om att man inte ska mata ankorna med bröd i Gottfrids park. Men det brukar lösa sig. Vi har sedan en tid tillbaka samarbete med både Henrys kiosk och Hönö Tappen. Där vi får godispåsar som vi fyller med mat till djuren och som besökare kan swisha en slant för att köpa och mata här på plats. Ett jättebra sätt för den som kommer hit att stötta föreningen, säger Anna.
I en tid då många aktiviteter kostar pengar vill föreningen erbjuda något som är tillgängligt för alla. Och just mötet mellan människa, natur och djur är en viktig del av verksamheten.
– Alla ska ha möjlighet att uppleva djur, säger Rebecca Wångerfelt när vi står i kohagen.
På Rördammen, där det finns både höns, fåglar och ibland får, har man arbetat med att göra markerna mer tillgänglighetsanpassade, just för att underlätta för personer med någon typ av funktionsnedsättning att också kunna uppleva djuren.
– Ibland tar vi med oss lamm och får till skolor för att ge barn möjlighet att möta djur på nära håll.
När vi står och småpratar om vad som kan tänkas komma härnäst nämns både hästar och grisar.
– Det skulle ju vara väldigt roligt att kunna ha hästar här också, avslutar Anna Eriksson.
