Lägenheten i Bö är varm och hemtrevlig. I ett hörn av vardagsrummet finns en hylla med vinylskivor. Det i sig kanske inte är så ovanligt, men det ovanliga i det här fallet är att lägenhetsinnehavaren själv medverkar på skivorna. Redan som liten levde han i en miljö som var präglad av musik. Jazzen var ett vanligt inslag i ljudbilden i hemmet. Gilbert Holmström menar att det var det som ledde honom in på den musikaliska banan.
– Jag växte upp i en musikalisk miljö. Mina föräldrar spelade hemma mycket. De hade bott i Amerika under 20-talet och min mamma var mycket jazzintresserad redan då och rytmisk och spelade på gehör väldigt bra, improviserade. Så de hade med sig mycket skivor från USA till Sverige. Stenkakor som man fick höra hela tiden hemma. Så man hade ju en annan musikkultur än det som var runt omkring, säger han.
Båda föräldrarna spelade flera instrument. Gilbert Holmströms far spelade förutom jazz även en del klassisk musik, men på den punkten följde sonen inte i sin hans fotspår. Jazzen hade något som andra musikstilar saknade och därför var det självklart att det var den typen musik han skulle ägna sig åt.
– Just improvisationen, att det hela tiden hände något nytt. Klassisk musik fanns hela tiden runt omkring och det kunde man spela, men det lät alltid likadant varje gång för det var noterad musik. När man spelar och improviserar så är det som att du tar fram ett vitt blad, helt rent, och så börjar du teckna, säger han.
Hustrun Ulla-Carin kommer in från köket med fika. Även hon har ägnat sig mycket åt musik. På frågan hur hon upplever jazz vet hon direkt svaret.
– Spännande. Man vet inte vad som kommer att komma. Vi har ändå känt varandra i 47 år. Så jag hörde Gilbert spela 1974 och från den tiden har jag hört honom spela och så tänker jag ”oj, det har jag inte hört innan”. Det är spännande. Man blir överraskad, säger hon.
Musik utan politik
En annan storhet hos jazzen är enligt Gilbert Holmström den gränsöverskridande kvaliteten. Trots att jazzen fick sitt genomslag bland Göteborgs unga utbildade var det inte utbildningsnivån som förenade utövarna. Det var inte heller någon fråga om politisk tillhörighet med tanke på att musiken stod över politiken.
– Som jazzen var i Göteborg på 50- och 60-talet, då var kriteriet att du kunde svänga, att du kunde spela bra solon och det hördes vem som kunde det och då spelade det ingen roll om du hade gått på läroverk eller om du kom från Gårda eller Majorna eller sådär. Man hade uppnått det klasslösa samhället, kan vi kalla det, i jazzen. För det som gällde var att om du spelade bra så var du bra och ingen brydde sig om vem du röstade på. Det talades aldrig om politik, säger han.
Gilbert Holmström reser sig och letar visslande fram den första skivan han och hans band släppte. På framsidan finns tecknade bilder av musikerna. De var musiker men också läkare, bibliotekarier, försäljare och anställda på arbetsförmedlingen. Jazzmusikerna, både i Gilbert Holmström kvintett och andra jazzmusiker, hade ofta så kallade vanliga yrken till vardags. Själv utbildade sig Gilbert Holmström till tandläkare och att kombinera de båda karriärerna har varit ett vinnande koncept för honom.
– Det gick jättebra. Det var fantastiskt bra, för att man sitter och arbetar med praktiska saker. Man får hjälpa människor. De kommer in med ett problem och så löser man det problemet och så får man betalt. Det är som att laga en bil. Man får betalt för något som är verkligt, säger han.
Gilbert Holmström menar att det skapar en balans mellan hjärnhalvorna att kombinera praktiskt arbete som tandläkaryrket med musikskapande. Hans kombination av sysselsättningar står alltså i kontrast till yrken som bara går ut på att producera. Musiken strömmade ofta genom högtalarna även på tandläkarmottagningen. De låtar som kan tränga förbi ljudet av borren har en liknande kvalitet som de som spelas på stimmiga klubbar.
– Den musik som tränger igenom det sorlet och oväsendet, det är den som är stark, säger Gilbert Holmström.
Jazz i New York
Under uppväxten bodde han i Johanneberg. Somrarna tillbringade familjen på Kalvsund. Tandläkarutbildningen förde honom till Malmö. Men var Gilbert Holmström än har befunnit sig har musiken följt med honom. Det var också musiken som drog honom till New York. Där kom han i kontakt med jazzen i sin mest ursprungliga form. Det hände att de han spelade med till en början såg lite snett på den svenske saxofonisten, men när han blåste i saxofonen vann han deras förtroende direkt. Vistelsen i New York påverkade även hur han såg på sin egen musik. Enligt Gilbert Holmström låter jazzen på ett annat, alldeles särskilt, sätt där.
– Skivorna lät bättre i New York än i Göteborg. Det är mer resonans i väggarna. Det sitter jazz i väggarna på något sätt i New York, säger han.
Förebilden framför andra är den amerikanske jazzmusikern Charlie Parker. En av hans skivor gick varm på den unge Gilbert Holmströms spelare. Eftersom han kom i kontakt med den musiken i så unga år har den kommit att påverka honom.
– Det är hans uttryck och dynamik. Och tonen, den är så rak och rättfram och äkta, så jag tror att det präglade mig mycket, känslomässigt. Man var ju i den åldern, tio tolv, när jag lyssnade på den, säger han.
Charlie Parker, eller Bird som han kallades, dog 1955. Honom fick Gilbert Holmström aldrig möjlighet att möta. Däremot har han träffat och spelat med andra internationella jazzmusiker. Bland de mest minnesvärda händelserna finns mötet med saxofonisten Sonny Stitt. Gilbert Holmström hade köpt en begagnad saxofon som sades ha tillhört just honom. När han träffade honom i en bar frågade han därför om det stämde. Efter att ha undersökt instrumentet bekräftade han att det en gång tillhört honom och föreslog därefter att de skulle spela ihop.
– Då sade han bara ”Show me the horn.” Javisst. ”Yeah, that´s mine. Do you wanna play with me”, säger Gilbert Holmström med bred amerikansk accent för att härma Sonny Stitt.
En meningsfull vänskap
Trots att mötet med Sonny Stitt har dröjt sig kvar som ett starkt minne, var det just ett möte, något som varade en kväll. Relationen med Lee Konitz, en annan erkänd internationell jazzmusiker, varade däremot betydligt längre och sträckte sig dessutom över gränserna för musikaliskt samarbete. Den relationen sticker ut bland minnena från musikkarriären.
– Det mest långvariga, som jag nästan inte har begripit ändå, är att jag fick en sådan relation till Lee Konitz som jag fick. Det blev ett slags kamratskap med honom, säger Gilbert Holmström.
Ett stort intresse utöver musiken är segling. Det var något han ägnade sig åt redan som mycket ung och platsen för seglingen var Kalvsund. Huset på Kalvsund har tillhört familjen i generationer. Hemma i Göteborg hade han som ung tillgång till Johannebergsskogen och nuförtiden bor han nära Delsjöområdet. På Kalvsund har han tillgång till havet. De båda miljöerna har skapat balans i hans tillvaro. Därför betydde vistelserna på Kalvsund mycket för honom under uppväxten.
– Det var härligt. Jag fortsätter med det. Jag tycker att det är idealiskt, för det är som två olika världar, säger Gilbert Holmström.
Spelningar i studentmiljöer, i nedlagda fabriker och i konserthallar. Radioinspelningar och jammande med internationella stjärnor. Gilbert Holmströms musikkarriär har innefattat mycket och dessutom kombinerats med ett dagtidsarbete. Tandläkarinstrumenten ligger numera på hyllan, men det gör inte musikinstrumenten. Tonerna som har följt honom genom livet präglar fortfarande tillvaron. Något som skiljer jazzen från annan musik är att det inte är någon egentlig stil, utan en attityd och ett förhållningssätt till ett musikaliskt material. Jazzen innebär också ständigt nya möjligheter att spela något som aldrig har spelats förut.
– Det kräver inspiration. Du kan inte vila på trygga formler och lagar eller så, trygga toner och melodier. Men jag tycker om att inte upprepa saker, säger Gilbert Holmström.
/Frida Andersson
