Några av de omtalade klängmaneterna visades på Hönö Klåva när Västerhavsveckans utställning var på besök.
Invasiva arter ställer till det i våra vatten, vilket en marinbiolog informerade om på plats.
Många tillfälliga besökare trängdes runt Västerhavsveckans utställningsbord utanför Fiskerimuseet i måndags. I en behållare simmade flera exemplar av de små, men giftiga klängmaneterna omkring. Här kunde man med egna ögon lära sig känna igen den fruktade nykomlingen, som bränns betydligt mer än de vanliga brännmaneterna.
–Det är jättehäftigt att se den här, tycker barnen i en familj som var på besök från Oskarshamn.
Västerhavsveckans expert bekräftar att den här sommaren tycks ha varit mycket gynnsam för den invasiva arten.
– I år har den haft det riktigt bra. Många observationer har gjorts, exempelvis flera stycken vid Styrsö här i närheten, säger Marinbiolog Björn Källström, som forskar på maneterna, eller klängmedusorna, i ett projekt som noga följer utvecklingen av deras förekomst.
Kallare somrar finns det färre av dem.
– Den första observationen av den här giftig varianten gjordes 2018. Nu finns det särskilt många kring ön Mjörn innanför Tjörn och Orust. Vid Lilla Askerön var det många barn som brände sig på dem i juli månad, fortsätter Björn Källström, till vardags anställd på Göteborgs Marinbiologiska Laboratorium.
Västerhavsveckan arrangeras varje sommar sedan 2008 av regionen, men från och med nästa år av Västkuststiftelsen. Utställningen finns i två upplagor som under veckan flyttar runt till många orter längs västkusten.
Syftet är att informera boende och turister om havsmiljön.
– Det är väldigt skojigt att möta folk. Alla är intresserade av havet,
tycker Björn Källström.
Han är ensam bland de medverkande om att ha deltagit i Västerhavsveckan under alla 18 år och dessutom under alla dagar.
– Den vanligaste frågan vi får är: ”Hur mår havet”!
– Folk berättar om sina erfarenheter och om de tycker att livet i Västerhavet förändras. Det händer att vi senare i vår forskning kan se att observationerna varit riktiga, menar Björn Källström och berättar om exemplet blåmusslor.
– Länge fick vi in synpunkter om att blåmusslorna minskat i antal. Nu vet vi att det är så, men orsakerna kan vara flera, säger han.
De invasiva japanska ostronen kan ha tagit utrymmet vid stränderna ifrån dem. En ökad mängd kammaneter skulle också kunna ligga bakom, menar Björn Källström.
En annan observation är att mängden havstulpaner minskar.
– Det råder stor konkurrens i havet. Vi får vänja oss vid att det kommer in nya arter, tror forskaren.
Ett annat exempel på det fanns också med på Hönö Klåva. Bredvid en burk med vanliga strandkrabbor syntes också en där de små invasiva blåskrabborna kröp omkring, samt ytterligare en art.
Ett bra sätt för allmänheten att ha bättre koll, exempelvis på de obehagliga klängmaneterna, är Havs-och Vattenmyndighetens webbtjänst rappen.nu. Där kan man se var observationer av olika arter gjorts, och även rapportera vad man själv har sett, genom att skicka in en bild.
Det senaste är att de vackra små sjöhästarna har synts till längs kusten. De trivs normalt bättre i varmare vatten och räknas inte som invasiva, eftersom de kommer hit i små mängder genom naturlig spridning.
