En barnflicka som inte hade många år kvar i livet skrev för drygt hundra år sedan hem till Hönö om sin vistelse i England. Men hon glömde sätta ut sitt namn i brevet. För Anita Utbult ledde det till ett detektivarbete med inblick i verkliga tragedier.
För inte så länge sedan var dödliga sjukdomar vanliga och drabbade alla åldersgrupper i vårt land. För snart hundra år sedan utplånades nästan en hel familj i ett hus som fanns där adressen nu är Hultbergsvägen, Hönö. Tuberkulos, eller TBC, tog där på kort tid flera människors liv, tre av dem i 20-årsåldern. Men det räcker inte med det. Det visar Anita Utbults efterforskningar kring ett brev med okänd avsändare.
Ett kuvert stämplat i Grimsby England i september 1913, året före första världskrigets utbrott, som länge hade legat i ett syskrin, i en av Hönö hembygdsföreningens förrådsbodar, fick Anita Utbult att börja fundera. Brevet i kuvertet saknade nämligen avsändare och var adresserat till ”Alexanderssons” på Hönö.
– Det var ett svårt brev att läsa för det fanns varken punkt eller kommatecken i det. Men det börjar ”Kära Anna! Du tänker väl att jag glömt bort dig men det har jag inte gjort”, berättar Anita Utbult som genast ville veta mer om både adressaten och brevskrivaren.
Anita är precis rätt person för den uppgiften. Hon har nämligen hela sitt liv arbetat som brevbärare på Hönö. Hennes mamma hade samma jobb före henne och var också intresserad av hembygden. Det visade sig att det funnits en Anna Alexandersson som vid brevtillfället var 22 år och bodde i ett hus som idag ligger intill Ica-butiken i Klåva på Östra Vägen 2. Men vem hade skickat brevet?
– Långt senare fick jag se ett fotografi av två små pojkar i ett album som lämnats in till hembygdsföreningen, fortsätter Anita Utbult.
På baksidan av kortet från 1900-talets början kände hon igen sin egen mammas handstil där hon på senare år skrivit: Gustafs Birger och Artur som dog på samma gång och begravdes samtidigt.
– Att tre pojkar dog i huset nära vårt på Hönö har jag hört min mamma berätta om.
Pappan i huset hette Gustaf Claesson och hade i unga år jobbat i England. Han hade gift sig med en norska vid namn Bergit. Det fick Anita Utbult av en händelse reda på genom en bekant. När de bodde i England hade också en av deras söner drunknat i en brunn. Men de hade ytterligare tre pojkar.
I brevet från Grimsby nämns en Birger och Bergit plus några få namn till. Birger hade en tröja och brevskrivaren ville beställa en liknande från Hönö men i annan storlek, kanske till någon av Birgers bröder.
– Jag gick tillbaka till albumet och hittade vykort som skickats från Grimsby av en flicka som hette Judith.
Handstilen på vykorten var den samma som i brevet. Det måste vara hon! Gustaf Claessons släktförhållanden stödde teorin. Han hade nämligen en systerdotter vid namn Judith Andreasson. Den då 15-åriga Judith har en fin handstil i brevet, även om meningsbyggnaden inte alltid är korrekt. Troligen var hon hos sin morbror för att hjälpa till med familjens barn.
Det visade sig att Judith också hade en tvillingsyster vid namn Alida som också nämns i brevet.
Det kortfattade dokumentet ger en ögonblicksbild av hur en flicka från Hönö kunde se på världen för 112 år sedan.
Hon berättar för Anna om saker hon tycker är märkvärdiga i England 1913. Bland annat att det finns många fattiga där. Judith verkar förfärad över hur de uppför sig: ”De fattiga går in på värdshusen och ställa sig både män och kvinnor”, ”där var alldeles fullt av kvinnor som stod o tömde de ena glaset efter de andra så de är allt sant må du tro”, skriver hon till den 22-åriga Anna på Hönö.
Judith har också följt med till en ”fin fröken” på kaffe och skriver; ”ett sånt fint ställe hade jag aldrig varit på när vi hade druckit kom de fram med bananer jag visste inte hur jag skulle bära mig åt men jag måtte se på dom andre”, skriver Judith. Att skala bananer tycks alltså vara något nytt för henne.
I brevet hälsar slutligen Judith till sin mamma och till tvillingsystern Alida.
Under första världskriget hade familjen Claesson lämnat England och flyttat till Hönö. År 1919 får paret ytterligare en son. Tio år senare var större delen av familjen drabbad av tuberkulosen, eller lungsot som den också kallades. Enligt kyrkböckerna som Anita Utbult har kontrollerat dog sonen Erling i slutet av februari 1928. I april följde Birger efter och fyra dagar senare dog Artur.
Under ett par månader förlorade föräldrarna tre barn.
– Precis som min mamma hade berättat för mig!
Men det var inte nog. Ett år efter pojkarnas död gick också pappa Gustaf bort i TBC. Änkan Bergit flyttar några månader senare med sin kvarvarande yngste son till Norge.
– Så oerhört tragiskt! Tänk att mista man och tre barn på en gång och tidigare ett barn när de bodde i Grimsby, menar Anita Utbult.
Systrarna Judith och Alida fick inte heller leva länge. Bara två år efter att Judith skrivit sitt brev från Grimsby gick Alida bort i den fruktade lungsjukdomen TBC bara 17 år gammal. Själv dör Judith i samma sjukdom tre år efter systern, när hon fyllt 20.
Brevskrivaren Judith har lämnat efter sig något mer förutom brevet och album med vykort och fotografier. I Hönö hembygdsgård hänger också några tavlor gjorda av hår. Det var kullor från Dalarna som reste omkring och gjorde hårarbeten som tavlor, smycken och klockkedjor. På en av dem står det med bokstäver av hår: JUDITH.
– Jag tog ner tavlan och vände på den och där stod det skrivet att den hade tillhört Judith Andreasson.
De övriga två är gjorda på samma sätt åt systern Alida och åt deras mamma Davida. Sannolikt finns alltså brevskrivaren Judiths hår bevarat i hembygdsgården.
– Tänk hur mycket ett över hundra år gammalt brev har kunnat berätta för oss, när gamla minnen och pusselbitar läggs ihop, konstaterar Anita Utbult.
