Runt bordet på Nimbus restaurang sitter en skara ivriga engagerade och diskuterar, bland annat, minnen och spaningar inför framtiden. Alla har de en sak gemensamt. De är scouter vid Equmenia – och har varit så i 50 år.
Den 14 mars 2026 är det exakt 50 år sedan en helt ny scoutverksamhet startade på Öckerö. Då, under SMU scout – och som en del av missionskyrkans ungdomsdel, gick många engagerade ledare ihop med syftet att skapa något meningsfullt för barn och unga. Och så såg scoutkåren sina första dagar. En som var med redan då var Anders Antonson.
– Vi lyckades skapa något som barn verkligen ville ha, berättar han.
Bilderna genom åren visar en förening och verksamhet där mycket har förändrats– men ändå varit detsamma genom åren. Sedan starten 1976 har kåren hunnit med flera invigningar och generationsskiften – men kärnan är fortsatt densamma.
– Och nu är det dags att fira, berättar Daniel Lyckelid, engagerad i scouterna.
Exakt femtio år efter starten uppmärksammas ett jubileum under devisen ”minnenas afton” den 14 mars, där alla som någon gång varit scout i SMU, eller Nimbus, varit.
Det har säkert passerat uppåt ett tusental människor i verksamheten genom åren, berättar Carina Larsson.
Kvällen planeras innehålla program, mat, mingel och bilder från olika tider genom scoutkårens historia.
– Vi vill att folk ska komma hit, träffa varandra igen och knyta kontakter på nytt. Många som började som scouter 1976 har barnbarn som är med idag. Och att träffas över generationerna är häftigt det med, säger Carina Larsson.
Vid Nimbus på Öckerö håller scouterna hus. Som en del av Equmenia sker en del samarbeten mellan scouterna hos Equmenia på Hönö och Björkö. Ofta samarbetar de och åker på läger tillsammans.
– I sommar blir det läger ihop med Björkö, Hönö och Donsö, berättar en av ledarna.
Första lägret, 1976, samlade en liten skara scouter.
– Vi var bara tolv på första lägret, berättar Anders Antonson.
I dag kan ett läger locka hundratals personer, när olika kårer går samman.
Scoutkåren på Öckerö har gått upp och ner i storlek genom åren, men intresset är fortsatt starkt.
– Just nu har vi 48 scouter och ledare – och en kö, berättar Daniel Lyckelid, scoutledare.
– Men vi behöver fler vuxna. Det blir nästan föräldrarna som sätter ribban. Är man villig att ställa upp och vara med själv som förälder så får man med sig barnen enklare, berättar Daniel.
Vad är det då som gjort att scoutkåren hållit i fem decennier frågar jag till de scouter som sitter runt bordet. Alla återkommer till ett ord: Gemenskap. Samtidigt pratar gruppen om hur det varken handlar om prestation eller resultat i scoutvärlden.
– I idrottssammanhang krävs ofta att man presterar. Här får man plats oavsett.
Scouterna och ledarna återkommer ofta till det som de kallar livskunskap. Att elda, laga mat över öppen eld, hantera kniv, yxa och såg. Men också att vara en del av en grupp och bygga relationer.
– Sen pratar vi också om det andliga, på ett naturligt sätt. Det är en scoutgård på en kristen grund, och det är en del av helheten.
Elden är ständigt återkommande i berättelserna.
– Det finns en känsla av att det hjälper. Det känns ångestdämpande att titta på den. Något primitivt med värmen och lugnet, berättar Anders Antonson.
Men den bär också ett ansvar.
– Man får lära sig vad som händer när man gör fel. Det är ju så med allt ”farligt” elden kan skada, kniven är till för att tälja med – inte kasta.
När jag sen frågar vad som fortfarande finns med i minnet hos dem som var med i början – nu såhär 50 år senare, blir det några funderingar runt bordet. Sen dyker en särskild minnesbild upp.
– Vi hade sågat upp en isvak här en lördagsmorgon och gjorde oss redo för att hoppa i det kalla vattnet. Då kom beskedet att Olof Palme blivit skjuten. Vi samlades, säkert 100 personer, runt vaken och höll en tyst minut.
– Det är väl precis den här typen av historier, lägerbålshistorierna, vi vill att man kan komma och dela med sig av när vi ska fira 50, avslutar Anders Antonson.
