Ishuset är Björkös kanske mest kända landmärke. Sedan ett par år samsas isproduktion med ett ölbryggeri. Nu expanderar bryggeriet ytterligare.
– Det känns som att övergången från is till öl är ganska naturlig, säger Lars-Erik Alexandersson, ägare till Ishuset.
Utanför ishuset i Björkö hamn är det full rulle. Trots att hamnen har ett visst lugn över sig på vinterhalvåret pågår ett frenetiskt arbete bland fiskebåtar och lokaler som byggs om inför sommarens stundande aktiviteter. Solens strålar värmer och två polisbåtar glider in i hamnen för att lägga till och ta ett lunchbesök på pizzerian.
Även inne i det putsade tegelhuset med de stora bokstäverna ”IS” är det full rulle. Där inne påtar Jonas Barlind omkring och kontrollerar två av de för nuvarande fyra jäskärlen. Två, tre droppar droppas på glasytan för att kontrollera ölets status i jäsningsprocessen. Idag är det dags för ölet att få jäsa under tryck och bygga upp kolsyran. En kran stängs till och några dagar senare kommer ytterligare en av batcherna som bryggts i ishuset vara färdig.
Svärmors garage blev Björkö hamn
Jonas ölresa började runt år 2012 när han började brygga öl hemma. Ganska snabbt utvecklades hobbyn till något mer och efter att Jonas vunnit en stor hembryggartävling 2015 kände han att det var dags att växla upp. Ett bryggeri öppnades i svärmors garage och utvecklades till att bli en heltidsverksamhet några år senare i just ishusets lokaler nere i Björkö hamn där han nu huserat i två och ett halvt år.
– Ishuset hade sedan en tid tillbaka börjat skala ner sin verksamhet och hade ett rum till övers som jag kunde hyra. Det stod en ismaskin med kapacitet att producera upp till 25 ton is per dag i rummet. Men den avvecklades och jag tog plats.
I takt med att det småskaliga fisket minskat och när fiskeflottan på västkusten allt jämt består av färre och färre båtar i kombination med att de allra största båtarna har egna kylsystem och ismaskiner ombord har ishusets huvudsakliga verksamhet börjat försvinna från kusten.
– Numera är jag nästan ensam på kusten. Men det var inte så längesedan det även fanns istillverkare på Hönö, berättar tredje generationens isproducent Lars-Erik Alexandersson, eller Lasse som han kallas.
Isproduktionen försvinner inte helt
Huset, som funnits i hamnen sedan 40-talet, ska nu ge sig in i en ny fas. Isproduktionen kommer minska ytterligare och det tidigare stora magasinet i huset kommer bli en del av Jonas Barlinds bryggeri. Men den stora isskopan ingår i hyran. Den ska hängas upp i taket och tillsammans med en del av den tidigare industriella utrustningen göras om till inredning. Isproduktionen försvinner inte helt, utan växlar bara ner berättar Lasse.
– Det är klart att det finns något sorgligt i att den stora magasinet är för stort för isproduktion idag. Men det är otroligt roligt att förändringarna går i den riktningen som de gör. Det känns som att övergången från is till öl är ganska naturlig. Och för mig är det viktigt att mycket bevaras. Den stora isskopan har jag ju kört sedan jag var en liten grabb. Likaså iskrossen som även den blir kvar.
Den stora isskopan har jag ju kört sedan jag var en liten grabb.
Lars-Erik ”Lasse” Alexandersson
Lasse kommer fortsätta med sin isproduktion och generera ungefär 5 ton is om dagen för att sälja i påsar och lådor.
– Det är klart att en och annan ”småfiskare” som kommer hit för att hämta is om de fiskar burkräfta eller annan småfisk fortfarande kommer kunna hämta is till det.
Gårdsförsäljning – på alla bryggares läppar
Ett hett ämne inom bryggeribranchen är det som kallas gårdsförsäljning. Att producenter av produkter som har en alkoholhalt på mer än 3.5 procent ska få öppna upp och sälja sina produkter på plats så att kunden kan ta med sig dem hem. Något man inte får göra i dagsläget. Och på frågan om Jonas själv ser gårdsförsäljning som en möjlighet för bryggeriet, säger han att det inte är så självklart som det kan tyckas verka.
– Givetvis har jag det i bakhuvudet om det skulle bli så. Men det är inte helt givet att det är bra med gårdsförsäljningen. Dels så finns det problem som kan uppstå om förslaget når EU. Det kan handla om allt från att statliga monopolet ifrågasätts till att lokala sortimentet på systembolagen tvingas bort. Med risk för att bli politisk tycker jag snarare man ska titta på att introducera differentierad alkoholskatt, som innebär att man sänker skatten på dryck för producenter som producerar under en viss mängd per år. Det hade kunnat göra att jag kan utveckla mitt bryggeri mer än idag.
Men när nu ishuset byggs ut får ändå den som svänger förbi en närmre inblick i hur gårdsförsäljningen nästan kan gå till.
– En del av verksamheten jag kommer ha efter inflytten blir att jag skaffar ett provsmakningstillstånd. Så det blir ingen restaruang, ingen pub med sena öppettider eller så. I stället handlar det om den typ av försäljning som många kallas tap-room och att man kan komma hit och köpa en mindre mängd, för att smaka.
Till sist: Vad ser du mest fram emot nu när pandemin och restriktionerna börjar försvinna?
– Såhär: Jag märker ju att efterfrågan och intresset för hantverksöl ökar. Jag tycker det ska bli kul att börja släppa öl på fat och leverera till restauranger igen och nu i och med större lokaler få till en större produktion. Jag har alltid varit rädd att det skulle ta udden av det roliga när jag vände min hobby till ett yrke. Men det är fortfarande roligt!
Ishuset byggdes 1946 och byggdes ut tolv år senare med starkare ispannor och ett större vatenmagasin. Då kunde man även lossa is genom taket på byggnaden, något som togs bort på 70-talet. Trots renoveringar är byggnaden förhållandevis välbevarad och är en av få ishus kvar på västkusten. Ett annat är det på Åstol, som numera inhuserar ett rökeri.