Inför säsongen 2025 hade hundraårsjubilerande IFK Björkös herrar som målsättning att komma topp-sex i division 4. Men efter en säsong med problem att få ihop matchtrupper fick man till slut nöja sig med att hänga kvar som nykomlingar.
Svensk fotboll har sina rötter i den svenska folkrörelsen. 51-procentregeln gör fortsatt att inga utländska eller inhemska maktmänniskor eller konglomerat kan köpa in sig i klubbarna och ta över dem. Ändå har förstås landets stora fotbollsföreningar: Malmö FF, de tre stora Stockholmsklubbarna, IFK Göteborg samt BK Häcken med sin välskötta ekonomi, betydligt bättre förutsättningar än alla andra.
Men årets vinnare av Herrallsvenskan heter Mjällby AIF, från det lilla samhället Hällevik på Listerlandet i Sölvesborgs kommun i Blekinge. Något som inte kan ha gått någon idrottsintresserad svensk förbi. Internationella sportmedier i bland annat Storbritannien, Italien, Nederländerna och USA – som normalt sett inte bryr sig ett skvatt om svensk klubblagsfotboll – har målat stora porträtt om den i mångt och mycket hemvävda lilla föreningen från det pyttelilla forna fiskeläget på den svenska ostkusten som slagit landets alla storklubbar på fingrarna i år.
Överallt talar artiklar om sensation och kollektivets triumf. Men, som alla som följer allsvensk fotboll vet, är Mjällby AIF:s framgångar 2025 ytterst välförtjänta, och resultatet av ett långt och ihärdigt arbete.
Varför skriver Torslanda-Öckerötidningen om Mjällby AIF undrar kanske vän av ordning? Finns det någon framstående person i föreningen med bakgrund i Torslanda eller Öckerö? Nej, det gör det inte – vad vi vet.
Men det finns faktiskt parametrar som är kul att jämföra mellan de båda föreningarna – även om det så klart är av kuriös art.
Så låt oss jämföra en östkustsk fiskeort med en västkustsk dito.
Hällevik: 1 485 invånare – Björkö: 1 447 invånare
Sölvesborgs kommun: 17 500 invånare – Öckerö kommun 12 800 invånare
Mjällby AIF: bildad 1939 – IFK Björkö: bildad 1925
Mjällby AIF: huvudtränare Anders Torstensson (från Sölvesborg) – IFK Björkö: Fredrik Andersson (från Torslanda)
Mjällby AIF 2025: 1:a i Allsvenskan – IFK Björkö 2025: 10:a i Division 4 Göteborg A
Trots att invånarantalet är ungefär lika stort i Hällevik som på Björkö går det förstås inte att förvänta sig att IFK Björkö ska kunna göra samma resa som Mjällby AIF har gjort. Mjällby gjorde sin första säsong i Allsvenskan 1979. När man lämnade landets högsta serie 1984 skulle det dröja 25 år tills man lyckades ta sig tillbaka. 2014 ramlade man återigen ur Allsvenskan. Och så sent som 2018 spelade man i landets tredjedivision. Sedan dess tycks man dock ha gjort det mesta rätt.
Fredrik Andersson gjorde sin andra säsong som huvudtränare i IFK Björkö under comeback-säsongen i Division 4 2025, en säsong som skulle visa sig ha flera olika ansikten.
– Vi började säsongen ganska starkt och tog en hel del poäng. Men sedan mellan omgång 8 och 16 tog vi inga poäng alls. Det var svinjobbigt, vi hade problem att få ihop en trupp och till och med en startelva ibland, säger Fredrik Andersson.
Vad berodde det på?
– Det var skador, folk var bortresta, några flyttade och fick jobb på andra ställen. Det är så på den här nivån. Allt är ideellt.
I början på höstsäsongen fortsatte de sportsliga motgångarna, men vändningen skulle komma.
– Vi fick bättre uppslutning och så såg vi till att träna hårdare, vilket gjorde att spelarna orkade mer. Det gav resultat, även om vi fortsatt inte alltid hade full trupp.
Från omgång 16 lyckades klubben ta poäng i sex raka matcher och räddade till slut kontraktet i omgång 21.
Det låter som om det var en påfrestande säsong?
– På ett personligt plan har det varit slitigt. Man har fått slita på fredagskvällar och lördagar för att få ihop en trupp till matcherna.
Är det värt allt slit?
– Ja, absolut. Man får kickar när det går bra. Det är ren glädje när det stod klart att vi skulle klara av att hänga kvar. Då glömmer man allt det jobbiga.
Inför nästan säsong kommer Fredrik Andersson att vara kvar i klubben, men exakt vilken roll han kommer att ha är inte klart ännu.
Som spelare gjorde han 13 säsonger i Torslanda IK:s A-lag innan han som 30-åring gick till Knippla. Som ledare har han tränat flera olika juniorlag i Torslanda IK och även varit ledare inom Häckens akademi. IFK Björkö är hans första senioruppdrag på tränarsidan.
Vad tror du om en klubb som IFK Björkö, hur högt kan de nå?
– De var ju i Division 3 2022. Men det är tufft. Klubben behöver spelare utifrån. Det finns inget juniorlag att plocka spelare från. På öarna är det Hönö och Öckerö som har en bra ungdomsverksamhet.
Enligt Fredrik Andersson är klubben helt beroende av att locka till sig spelare från exempelvis Torslanda till sitt A-lag. Kanske är det just det – att det i mångt och mycket saknas egna spelare och lag i åldrarna 10 upp till junioråldern, som gör det svårt för en klubb som IFK Björkö att ens drömma om ”att göra en Mjällby”?
Men det finns ju andra värden.
– Det är trevligt att spela i ett ö-lag. Det gäller att få folk att fatta det. Här ute finns fortfarande eldsjälar och gubbarna kommer ner till träningarna och är nyfikna. Alla känner alla och det är en väldigt fin kultur kring föreningen, avslutar Fredrik Andersson.
/Henrik Edberg, Fredrik Helgesson
