Med hjälp av arkiv, fotografier och berättelser har en grupp eldsjälar dokumenterat Björkös hus byggda före 1920 i ett arbete som väckt både nostalgi och nyfikenhet. Resultatet är boken Björköhus – byggda före år 1920, där en del av öns historia tar form.
Runt ett bord på Björkö Hembygdsgård sitter ett gäng personer försjunkna i böcker, mantalslängder, fotoalbum och skrifter. Allt för att lägga ett pussel. Ett pussel som mynnat ut i boken ”Björköhus – byggda före år 1920”.
Att dokumentera historien om Björkös hus är ett arbete som krävt tålamod, noggrannhet och en stor portion nyfikenhet. Bakom verket står nio personer som arrangerat träffats, arrangerat studiecirklar och bläddrat i fotoalbum under många år för att få fram all fakta om husen och vilka som bott där.
När Torslanda-Öckerötidningen besöker hembygdsgården är inte alla nio på plats, utan representeras av Bengt Knutsson, Claes Lager, Roy Andreasson och Sven Johansson som alla spelat stor roll i att boken blivit till. Men underlaget till boken bygger faktiskt på ett kompendium som författades redan på 50-talet.
– När jag och en som heter Christer började titta på detta för många år sedan, så ville vi komplettera ett häfte som tre gubbar här ute på ön påbörjat.
Där hade de suttit och spånat om de gamla husen. Vi hittade direkt mycket intressant och spännande, men vi kände att vi ville utveckla arbetet och göra det mer heltäckande, berättar Roy Andreasson.
Efter första världskriget skedde en byggboom på Björkö, vilket är en av anledningarna till att boken bara behandlar hus byggda före 1920. Boken dokumenterar cirka 160 hus, där de flesta står kvar än idag. Det äldsta huset i boken är Scouternas hus som byggdes 1789. I boken finns även hus som inte alls finns kvar idag. Ibland är de rivna, eller nerbrända.
– Så det blev en viktig historisk handling att få dokumentera dem innan de faller i glömska, menar Roy Andreasson.
Boken har en ganska så rätt fram utformning där varje hus behandlas för sig med en, så gott som de har gått att få fram, komplett lista över vilka som bodde i huset när det var nybyggt tillsammans med en så gammal bild som möjligt på huset som kompletterats med ett nytaget foto. Det är stort fokus på bilderna i boken – som inte alltid var enkela att få tag på. Claes Lager berättar:
– Det stora jobbet har varit att leta fotografier. Husen har fotats på nytt, men mycket av gamla bilderna kommit från gamla vykort. Sen har vi fått in en hel del privata bilder också under de studiecirklar vi hållit.
Men bara bilder hjälper inte att luska ut vem som bott var. Sven Johansson minns ett särskilt problem:
– Det fanns exempel där vi visste vem som bott i huset – men vi visste inte hur han såg ut.
Det ledde till en stor detektivinsats där olika källor fick jämföras. Olika familjers album började jämföras och med bra ansiktsminne från vissa i gruppen kunde de hitta fler detaljer, som hjälpte dem lägga pusslet.
– Många har berättat att de suttit hela familjen och bläddrat tillsammans. Det har väckt minnen och blivit en källa till samtal, berättar Sven Johansson
För dem själva har arbetet varit en resa genom både historia och känslor samtidigt som det varit spännande att studera och se hur husen har förändrats över tid.
– Vi kan konstatera att husen var mer utsmyckade förr. Vårt eget hus ser inte klokt ut idag, men på 50-talet kläddes det med eternitplattor – då var det modernt, och det krävde mindre underhåll. Varje tid har sin stil, säger Roy Andreasson.
Hela gruppen håller med.
– Vi har haft många roliga samtal när vi letat och utrett saker. Mycket nostalgi och intressanta diskussioner, menar Bengt Knutsson.
Arbetet med boken har inte bara varit en dokumentation av hus – det har också lett till djupare släktforskning på många håll. En minst lika viktig del och uppgift för hembygdsföreningen
– Det handlar om att föra kunskap vidare till nästa generation. Den här boken blir en del av det, avslutar Claes Lager.
