Livet är ett helvete – gör det inte värre!

Vi har alla hört uttryck som: ”Livet är ett helvete.” ”Livet är en evig jämmerdal.”

Och just därför är det så viktigt att inte göra det värre än det redan är. Jag har personligen hela mitt vuxna liv haft anledning att tänka i dessa banor. Orsak: När jag var 16 år flyttade jag till det lilla samhället Wewelsburg, centralt beläget i Tyskland. Orten var tänkt att bli det nav runt vilket hela världen skulle rotera den dag nazisterna hade vunnit världsherraväldet. Stora marschfält skulle byggas för militärparader och enorma planer fanns för obetydliga Wewelsburg. Själva jordaxeln skulle, symboliskt, gå rakt igenom den gamla borgens (Burg=borg) nordtorn.

För att få arbetare till platsen anlades ett läger med krigsfångar, dessa började med att renovera den treflyglade borgen. Gott och väl 1000 slavarbetare knegade ihjäl sig där. Det här var ett av många små och bortglömda arbetsläger under kriget. Betydligt mycket mer vet vi om kända namn som Auschwitz, Bergen-Belsen, Dachau
Upprinnelsen till förintelselägren var Wannseekonferensen i början av -42 men när utrotningslägren började byggas hade redan många vanliga koncentrationsläger byggts för exempelvis politiskt oppositionella. Totalt hade nazisterna dussinet olika kategorier lägerfångar, från aktiva och medvetna krigsmotståndare, kommunister och oppositionella socialdemokrater till asociala och sinnesslöa.

Nu har 75 år gått sedan kriget slutade och lägren befriades våren 1945. Och vad befriarna upplevde var outhärdligt. I en tidningsintervju för 15 år sedan berättade Anatolij Shapiro, överste i Röda Armén, om vad han fick se när de befriade Auschwitz, och han var ändå van eftersom han varit vid fronten ända sedan sommaren 1941, då Tyskland angrep hans land:

”Jag hade sett så många oskyldiga människor dö. Jag hade sett hängda människor. Jag hade sett människor som bränts till döds. Men det jag såg i Auschwitz var jag helt oförberedd på.”

Även vi här hemma berördes av fasorna. En bekant till mig, vars judiska mor kom till vårt land med de vita bussarna efter kriget, berättar:

– Allt hade börjat med att hennes familj fick ett meddelande om att resa till ett uppsamlingsläger men de visste inget om vad som väntade. Väl i Auschwitz ställdes de upp i två led. I det ena hamnade äldre och svaga, de gasades ihjäl. I andra ledet hamnade unga och starka – dessa blev arbetskraft i industrier, byggprojekt och annat. Trots att mamma var 23 år när detta hände hade hon aldrig varit skild från sin familj eftersom hon bodde hemma och passade sin lillebror.

– Från Auschwitz fick hon åka tåg till Bergen. Därifrån gick de den milslånga vägen till lägret Bergen-Belsen. De som hamnade på efterkälken eller tappade sina skor blev slagna med påkar. I lägret fick hon ett fångnummer intatuerat på insidan underarmen, fast det lät hon senare ta bort här i Sverige.

– Mamma var 25 år och 170 lång men vägde bara 35 kilo när hon kom hit och mensen hade upphört på grund av svält. Hela familjen påverkades. Hennes mor dog i en gaskammare i Auschwitz och systern avled där av undernäring. Pappan – som drev en ättiksfabrik i staden där de bodde – försvann in i det okända i kriget borta i Sovjet. De sex bröderna gömdes undan på gårdar och överlevde – varav en flyttade till Sverige och gifte sig.

– Mamma var så tacksam mot vårt land som tagit emot henne att hon aldrig ville åka tillbaka till sitt hemland Ungern, inte ens på semestern.

Mer från ledare

Om vikten av ett arbete

Så var sommarsemestern slut för den här gången och nu är det tid att gå tillbaka till jobbet. Jag känner…

Ett mellankommunalt problem kräver en mellankommunal lösning

I förra veckans tidning presenterade vi de fyra alternativ för fast förbindelse mellan Hisingen och Öckerö kommun som Trafikverket och…

Vad är det för fel på folk?

Jag tillhör inte kategorin människor som retar sig på allt och alla. Mest irriterad blir jag på mig själv när…

På jakt efter vår själ

”Vad är Torslandas själ?” Det ringde en läsare. Hon lyfte frågor kring Torslandas historia och arv. Hon upplevde att de…


Senaste nytt

Framtidsplanerna spirar på Lilleby camping

Den 31 juli hade Göteborgs Camping vid Lillebybadet invigning av sina nya lokaler. Nybygget firades med kaffe, tårta och trubadur,…

Skydda din båt under semestern

Under sommarmånaderna juni-augusti förra året anmäldes i snitt tio stölder från båt varjedag. Dessutom stals det dagligen åtta båtar och…

Så ser kommunpolitikerna på utredningsalternativen

Utredningsalternativ 2 (UA2) undersöker möjligheterna att utöka dagens trafiksystem, främst väg 155 genom Hjuvik och färjetrafiken, så att den kan…

”Detta är vårt liv…”

Vi träffas strax efter lunchtid i Kalimeras lokaler i Torslanda. Bugra och Nalan har drivit Kalimera restaurang i cirka 4…

Filmfest i det fria

Mycket har hänt sedan föreningen Lustfyllt Torslanda drog igång sin verksamhet. De har arrangerat konserter, tagit hit kända artister, hållit…

Väglänk som underlättar godstransporter

Vägplanen för Halvors länk omfattar att bygga 1,3 km ny väg och gång- och cykelbana som länkar ihop Hisingsleden med…

Melankolisk livsglädje när Victor Leksell fullängdsdebuterar

Recension: I förra veckan släpptes Torslandasonen Victor Leksells debutalbum ”Fånga mig när jag faller”. 23-åringen från Torslanda har sedan han…

Bakslag för vinterbadare i Sillvik

Som Torslanda-Öckerötidningen tidigare har rapporterat om så har ett så kallat Göteborgsförslag om en vinteröppen bastu i Sillvik kommit i…

Fyra förslag för fast förbindelse presenterade

Torslanda-Öckerötidningen har tagit del av delar av det utredningsmaterial från Trafikverket och WSP som de båda kommunernas presidier informerades om…

Vad är Torslandas själ?

Platser finns det gott om att minnas. Tyvärr finns inte alla platser kvar idag. Fornlämningarna finns till viss del kvar,…