På 1980-talet avskaffades doktrinen om balanserad och opartisk nyhetsförmedling i amerikansk etermedia. I Sverige lutar tangentens riktning åt samma håll.
1949 introducerade den fristående amerikanska myndigheten Federal Communications Commission (FCC) sin Fairness Doctrine för etermedia. Den fastställde att tv- och radioprogram skulle låta ”båda sidor komma till tals” när en politisk fråga togs upp, och kan jämföras med den journalistiska metoden om opartiskhet.
The Fairness Doctrine slog inte fast att båda sidorna skulle få exakt lika mycket publicitet (air time), utan bara att båda sidor skulle få komma till tals.
Kokar vi ned principen till en (skriftlig) lokaljournalistisk kontext i Sverige 2025, betyder det att vi till exempel kan låta en artikel handla om en person som känner sig orättvist behandlad av en myndighet eller annan institution. Det kan vara 80 procent av artikeln som bygger på de utsagorna, men en ansvarig person, exempelvis en chef, ska ges möjlighet att gå i svaromål för den upplevda övergripande problematiken med sina bästa argument.
Argumenten ska inte recenseras av journalisten, även om motfrågor och kritiska frågor mycket väl kan ställas både till uppgiftslämnaren och i ansvarsintervjun.
Presenterad med båda sidornas argument är det upp till läsaren (eller tittaren/lyssnaren) att själva dra sina slutsatser och bilda sin uppfattning.
I mitten av 1980-talet, under Ronald Reagans presidentskap, beslutade ett FCC att avskaffa The Fairness Doctrine med hänvisning till yttrandefriheten som fastställs i den amerikanska konstitutionens första tillägg.
Avskaffandet gav upphov till ett uppsving för det som kallas Conservative Talk Radio. Fenomenets klarast lysande stjärna hette i slutet av 1980-talet Rush Limbaugh. I sina underhållande och i popularitet snabbt växande radioshower ”pratade han rakt ut” om vad som var fel med Amerika och världen. En slags åsiktsjournalistik på steroider, utan tidigare gängse principer som faktakontroll, källhänvisning och fristående från yttre påverkan.
Kritiker menade att programledare som Rush Limbaugh ägnade sig åt personpåhopp, sa saker som saknade faktisk grund och piskade upp hatiska stämningar med sin frispråkiga retorik, medan många på högerkanten ansåg att radioshowerna bara utnyttjade den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Dessutom ansåg många konservativa att de etablerande medierna var för vänsterlutande och liberala och att Limbaugh med flera behövdes som motvikt.
Oavsett var man ställer i sakfrågan – som hårdraget skulle kunna beskrivas stå mellan opartiskhet och fullständig yttrandefrihet – så har avskaffandet av The Fairness Doctrine påverkat det amerikanska etermediet och bidragit till den polarisering i det amerikanska samhället som varit påtaglig i åtminstone 10-15 år.
Med uppkomsten av nyhetskanaler som Fox News, och MSNBC:s förflyttning vänsterut (som en motreaktion), byggs hela världsbilder upp efter vilken nyhetsförmedling man som medborgare tar del av, på ett sätt som vi ännu inte har sett på den här sidan Atlanten.
I Sverige är vi inte i närheten av att de stora nyhetsförmedlarna, varken i radio, tv eller print har fallit in på den vägen, även om kritiken mot public service har legat latent i många år – för att ta i ytterligare under senare år.
Inom en överskådlig framtid tror jag att vi kommer att vara där. Åsiktsjournalistik blandas redan ihop med nyhetsförmedling. Journalistikens roll blir inte längre granskande eller rapporterande, utan i första hand lobbyistisk.
Om det är bra eller dåligt är upp till var och en att avgöra själv, men tangentens riktning är i alla fall tydlig.
