I samband med en helg i Stockholm besökte min son och jag ”Vrakmuseet”. Eftersom kustbor brukar vara intresserade båtar och sjöfart ska jag här slå ett slag för institutionen.
Museum of Wrecks är ett nytt museum om Östersjöns världsunika vrak som är inrymd i en befintlig båthall nära Vasamuseet på Djurgården.
Sonen, som är föremålsantikvarie, tyckte att museet hade för få fysiska föremål medan jag själv stod som förtrollad framför dataålderns interaktiva montrar, där föremål ”svävade” i luften.
Basutställningen handlar om Resande Man, som hösten 1660 förliste i Stockholms skärgård under en storm. Skeppet, ett mindre örlogsfartyg, var på väg till Polen i ett viktigt diplomatiskt uppdrag. Knappt hälften av dem som var ombord klarade sig. En av de överlevande, ambassadsekreterare Andreas Bjugg, beskrev målande det dramatiska skeppsbrottet. Bjuggs berättelse fick stor spridning och Resande Man var snart ett mytomspunnet och eftersökt vrak.
Aktiv forskning bedrivs också härifrån. Nu vet marinarkeologerna vid Museum of Wrecks vilka vraken är som hittades vid Vaxholm hösten 2019. Skeppen i fråga är Apollo och Maria, båda byggda 1648 och medvetet sänkta 1677 vid Vaxholm. Träprover, mätningar av däcksbalkar och spant samt grundlig arkivforskning har lett fram till svaret på vilka skeppen är.
Örlogsfartygen Apollo och Maria, som bland annat fraktade trupper till Polen i samband med Karl X:s invasion, deltog i slaget i vid Mön 1657 och var även med i slaget i Öresund 1658.
Arbetet med att identifiera skeppen har varit ett mysterium att lösa och många bitar skulle falla på plats. Det rör sig om stora skepp med kraftiga dimensioner.
– Vi tog ett antal träprover för att kunna göra en åldersdatering och resultaten visade att eken som skeppen är byggda av hade avverkats under vintern 1646–47. Det betyder att skeppen bör ha byggts ett eller två år senare, berättar Jim Hansson, marinarkeolog och projektledare för dykningarna i Vaxholm. Han fortsätter:
– När vi dök på skeppen fick vi en ”Vasakänsla”, dimensionerna var enorma, så ett möjligt spår var att det var några av Vasas systerskepp som vi vet sänktes utanför Vaxholm. Men dateringen stämde inte. Vasas systrar Äpplet, Kronan och Scepter byggdes strax efter Vasas förlisning 1628. Vi funderade på om proverna vi tagit eventuellt kunde komma från delar av skeppen som reparerats, i så fall på 1640-talet.
Marinarkeologerna genomförde nya dykningar och tog fler prover för analys, som entydigt visade att båda fartygen måste ha byggts av ek huggen under vintern 1646–47. Eken från ena skeppet kom från norra Tyskland och det andra från östra Sverige.
Nu började ett arbete med att göra skisser som digitaliserades för att rekonstruera skeppen. Genom att mäta däcksbalkar och spant och para ihop den informationen med detaljer i skroven kunde marinarkeologerna få fram en bra bild av fartygens storlek och form.
– Till slut hade vi alla pusselbitar vi behövde för att kunna säga vilka skepp det rörde sig om. Skeppens mått och form stämde överens med måtten enligt källorna, träprovernas ursprung där vi hade konstaterat norra Tyskland för det mindre skeppet Apollo och så östra Sverige för det större Maria, stämde också, berättar Jim Hansson.
– Dessutom vet vi att de riktigt stora skeppen av Vasas typ främst var kung Gustav II Adolfs idé och den idén dog med honom 1632. Efter hans död byggdes i stället örlogsfartyg av medelstorlek, eftersom de kunde användas till många olika saker och var mer sjödugliga än de stora otympliga skeppen, berättar biträdande projektledare Patrik Höglund och fortsätter:
– Den här typen av medelstora skepp försågs med tungt artilleri. Skeppen var inte särskilt stora, men mycket kraftigt byggda för att tåla artilleriets tyngd. Fartygens eldkraft ökade i förhållande till storleken, vilket Apollo och Maria är bra exempel på.
Enligt arkiven ska det finnas fler vrak vid Vaxholm, bland annat Vasas systerfartyg och erövrade danska skepp, varför Vraks marinarkeologer kommer att fortsätta undersökningarna i området.
