”… love is just a four-letter word”, sjunger Bob Dylan men det tycker inte vi obotliga romantiker; vi anser att kärleken är mycket mer, nämligen allt. Precis så som den romerske skalden Vergilius, känd för orden ”Omnia vincit amor; et nos cedamus amori.” (Kärleken övervinner allt; så låt oss besegras av kärleken.)
Eller som vi läser i första Korinthierbrevet, där Paulus skriver om kärlekens lov. Ni vet den där kärleken som han beskriver på detta vis:
”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.”
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst”
”Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.”
”Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.”
”Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
”Kärleken upphör aldrig.”
”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”
Annars är väl Höga Visan den bok i bibeln, som mer än någon annan förknippas med kärlek. Ur den läser vi:
”Vad du är skön, min vän!
Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.”
Nu vill vi ha er livs historia. Skriv kort och koncist. Skicka till mig. Vi publicerar anonymt. Fyra korta kärleksberättelser får ni på vägen som inspiration.
Man 66 år berättar:
Vi träffades i skolan. Hon var 14, jag var 15. Vi hade så roligt ihop. Men! Hennes familj hade problem. De tvingades flytta. Flytta snabbt och långt. Till en annan världsdel. Vi var förtvivlade. Därför tog vi min moped och rymde. Men vi blev snart infångade. Många år gick. Då ringde hon. Hon var på väg hit igen. Jag stod i trädgården och väntade. Lugn, tänkte jag när hon kom på gatan. Men det gick inte. Vi rusade emot varandra. Vi kramades, länge. Det kändes precis som i filmen ”Härifrån till evigheten”. Ni vet strandscenen med Burt Lancaster och Deborah Kerr.
Kvinna 67 år berättar:
Jag kommer från en borgerlig familj. Pappa var professor. Min blivande man var marxist. De skulle dinera tillsammans. Min tillkommande skulle be far om min hand. Pappa kom hem askgrå i ansiktet. Han gick och la sig direkt. Jag ringde min blivande och undrade vad som hänt. Han sa att min far hade frågat: ”Hur ska du försörja henne?” Min tillkommande hade då sagt: ”Hon får väl börja jobba som vanligt folk!”
Kvinna 77 år berättar:
Jag kom ut från en utställning. Då stod han där och väntade. Vi hade varit på samma utställning. Han frågade om jag var singel. Ja sa nej. Han undrade om det ändå gick att bjuda på en kopp kaffe. Det var okey. Efter tio minuter visste jag att han var mannen i mitt liv.
Man 67 år berättar:
När jag flyttade till en ny ort var jag 50 plus. Trist att vara ensam. Gick med i en friluftsklubb. Vid en utflykt kom jag och hon bort från de andra. Jag hade glömt ta med fikat. Men hon bjöd på både kaffe och macka. Helt underbart att äta ute. ”Vägen till mannens hjärta går via magen.” Så blev det. Strax efter frågade jag henne om vi två skulle ta en tur. Hon sa ja. Vi tog min bil. Då plockade hon fram en anteckningsbok med dikter och sånger. Jag körde medan hon högläste och sjöng. I den stunden blev jag verkligen förälskad. ”Kaffe, kvinnor och sång!” Bättre än så blir det inte.
