Tänk om samtiden inte är lika ”utan motstycke” som vi föreställer oss? Sedan 2016 har Huckleberry Finn-författaren Mark Twain (1835-1910) regelbundet tillskrivits citatet ”It’s easier to fool people than to convince them that they have been fooled”. I själva verket skrev Twain 1906: ”How easy it is to make people believe a lie, and how hard it is to undo that work again.” Oavsett exakt formulering är innebörden lika välfunnen 1906 som 1936, som det kommer att vara 2026.
Att leva nuet, i den mån det nu är möjligt, innebär ofta en paradox. Dels eftersom en människa inte är någonting utan sina erfarenheter, eller sin förmåga att abstrakt kunna tolka även situationer man inte tidigare varit utsatt för. Men i ännu större utsträckning eftersom vi människor, som kollektiv, ofta har en upphöjd känsla av att leva i en fullständigt unik och banbrytande period av historien. Vi tycks alltid tro oss befinna oss mitt uppe i avgörande paradigmskiften.
”Aldrig någonsin” har samhället varit lika polariserat, världsläget lika hotfullt, barnen lika utsatta för farliga digitala stimuli, kriminaliteten varit lika hög eller samhällets kollaps lika nära etc etc. Det är ju verkligen så det känns.
Samtidigt som vi tycker oss leva i historiskt anmärkningsvärda tider har vi svårt att ta in omfattningen i många av de reella hot, eller åtminstone problem, som verkligen föreligger. Vårt kollektiva förtroende för myndigheter, experter och gammeldags auktoriteter är lågt. Varje mer eller mindre alarmistiskt utspel – oavsett om det gäller klimathotet, hot mot rikets säkerhet eller uppmaningar om vaccinationer – möts i medias kommentarstrådar i sociala medier av skrattemojis och raljanta kommentarer. Vetenskap och fakta läggs i ena vågskålen och vad vi vill ska vara sant läggs i den andra. Och de ska helst väga jämt – annars är yttrandefriheten och demokratin hotad. Att verklig expertis drunknar i bekvämlighetens ignorans är ett betydligt större hot. Eller som Isaac Asimov ironiskt beskrev ett perverterat demokratibegrepp 1980: ”My ignorance is just as good as your knowledge.”
För vem är inte expert nu för tiden, efter att ha sett en tiominuters YouTube-video om chemtrails, farorna med vaccin eller att jorden minsann är platt?
”Att vara på rätt sida av historien” är ett argument, eller snarare en semantisk modell, som ofta lyfts fram. Det handlar om vilken sida av en konflikt man ansluter sig till. Alla människor tror undantagslöst att de är på rätt sida av historien.
Men jag tror att i den mån vår samtid någonsin kommer att bedömas av framtidens historiker i termer av rätt eller fel, så kommer de dra oss alla över samma kam. Och i den mån det verkligen skulle kunna gå att prata om att vissa var på ”fel” sida av historien, så kommer det synsättet trots det ha sina företrädare som står fast vid att deras sida var, och fortfarande är, den rätta.
För är det en sak som är tydlig när det kommer till mänsklig psykologi så är det att det är betydligt enklare att vilseleda människor än att få människor att erkänna, eller ens förstå, att de har blivit vilseledda. Och det gäller oss alla.
