Lova runt och hålla tunt. När tv:n plötsligt slutar att fungera inför en stor fotbollsmatch genomlider Tidingens reporter de tekniska lyxproblemens alla särskilda kval. Men allt mynnar ut i dur – och till och med tacksamhet.
Min hustru besökte en elektronikkedja nyligen. Där inne arbetade en trevlig och alert säljare. Min hustru gick in i butiken för att kolla på en digital klocka till vår yngste son. Han hade önskat sig en sådan.
När hon kom ut ur butiken hade hon inte bara införskaffat en Apple Watch, hon hade också skaffat nytt telefonabonnemang till sig själv och våra barn, samt en ny bredbands- och internet-tv-leverantör. Och så hade hon fått en airfyer på köpet.
Det här med internet och tv är förstås särskilt viktigt. Vi fick enligt den skickliga säljaren ett mycket bättre tv-utbud till ett mycket bättre pris.
”Men ingår Premier League-fotbollen på Viaplay?”, hade min fru frågat.
”Jajjamen, Premier League-fotbollen ingår”, svarade den jovialiska säljaren.
”Jag kan inte komma hem och ha gjort mig av med den engelska fotbollen…”, sa min fru.
”Den ingår”, försäkrade säljaren.
”Vilken tur. Det är det viktigaste. Min man har ett närmast osunt förhållande till engelsk fotboll,” sa min hustru.
(Det sista är jag inte säker på att hon sa, men hon tänkte det garanterat.)
Säljaren log och nickade bekräftande.
Done deal.
I början av februari löpte avtalet med vår gamla tv- och bredbandsleverantör ut. Plötsligt fungerade det inte längre att se Premier League-fotboll. Det här var en dag innan Arsenal skulle möta Manchester City och undertecknad höll på att gå upp i limningen. Nej, jag höll inte på… Jag gick upp i limningen. Om det innebär att bli högröd i ansiktet och väsa fram icke-publiceringsbara glosor.
Min fru ringde leverantörens telefontjänst, medan jag vred mig i upplevda plågor på vardagsrumsgolvet.
”Ni har ishockeypaketet”, sa kundstjänstmedarbetaren i telefonen.
”Vi har aldrig beställt något ishockeypaket. Vi tittar inte på ishockey. Jag blev lovad att Premier League-fotbollen skulle ingå…”, sa min fru.
”Du har beställt ishockeypaketet, där ingår inte Premier League-fotboll”, sa kundtjänstmedarbetaren som förmodligen önskade att han inte jobbade helg – eller jobbade där han gjorde överhuvudtaget.
”Jag har inte beställt något ishockeypaket. Jag har blivit försäkrad att Premier League-fotboll skulle ingå och att det skulle bli billigare än innan, annars hade vi aldrig bytt leverantör och meckat med kablar och boxar och modem…”, försökte min hustru.
”Men ni kan se på ishockey nu..?”, undslapp det den prövade personen i andra änden.
”Vi vill inte se ishockey!”, skrek jag och min fru i munnen på varandra.
”Men ni har ishockeypaketet. Vill ni inte ha det får ni åka till butiken och prata med dem.”
Butiken i stan stängde om en timme. Men möjligheten att se Arsenal-Manchester City var hotad. I butiken kunde de inte hjälpa oss. De konstaterade att vi hade ishockeypaketet. Det var vi vid det här laget plågsamt medvetna om.
Personen som sålt in Premier League-löftena arbetade inte. För 200 extra kronor kunde vi dock se till att vi nu skulle kunna titta på Arsenal-Manchester City.
Om någonting låter för bra för att vara sant, ja, då är det troligt att det är för bra för att vara sant. Precis som den gamla klyschan stipulerar.
Under kvällen var jag inte längre högröd i ansiktet eller sprutade ur mig svordomar. Jag kunde se på engelsk fotboll. Faktum var att jag nästan var tacksam. Tacksam över att jag inte jobbade med något som går ut på att sälja på andra människor något de inte vill ha.
Så slutet gott, allting gott. Inte minst slutresultatet: Arsenal 5-Manchester City 1.
Nu ska jag bara lära min kära mor att använda sin nya airfryer.
