Vi i min generation, och äldre, minns den berömda meningen ur statsminister Per Albin Hanssons beredskapstal han höll den 27 augusti 1939, det vill säga dagarna innan kriget bröt ut.
Sanningshalten i talet har diskuterats. Sveriges militära beredskap var allt annat än god. Om Tyskland hade attackerat hade möjligheterna att försvara sig varit små.
Det anses ibland därför att Hansson inte syftade på militär beredskap, utan menade att Sveriges möjligheter att försörja sig under en långvarig blockad var mycket bättre än under första världskriget. Då brist på livsmedel rådde under statsminister Hjalmar Hammarsköld – matbrist som uppstod på grund av att landet exporterade mat, i stället för att sälja den här hemma. Detta ledde till hungerupplopp, bland annat i Göteborg. Och Hammarsköld blev kallad ”Hungersköld”!
Jag kom osökt att tänka på Per Albins mening. För när Stefan Löfven nu talade om vår beredskap tvingas han säga: ”Inte tillräcklig”. Men statsministern kunde ha tillagt: ”Annat är det i Finland, där finns kristidslager vilka är tänkta att räcka ett år.”
Jag har tillbringat mycket tid i Norrland. Vid ett tillfälle, för 30 år sedan, blev jag guidad runt i obygden väster om Umeå, Skatan tror jag visst stället hette, av en inföding. Mitt ute i bushen fanns en rad långsmala byggnader, utan fönster. Husen, fick jag reda på, innehöll ånglok och vagnar – tåg som staten hade i beredskap i händelse av ofärd. I liknande lokstallar över hela landet stod då utrangerade ånglok klara att tas i bruk om elnätet av någon anledning skulle slås ut. Och inte nog med det! I varje årskull värnpliktiga utbildades ett antal unga män för att kunna sköta om och även köra de gamla grejerna. Och som inte detta var nog kunde privata fordon tvångsrekvireras av militären.
I samma årskull utbildades därtill ett antal värnpliktiga till sjukvårdare, detta samtidigt som alla läkare och sjuksköterskor var krigsplacerade. Målsättningen för dem var att kunna utföra tusen operationer i fält, per dag.
I landet fanns även en slags beredskap i form av nio statliga lagerhus. Men det var då det! I dagsläget finns bara lagerhuset i Vara kvar.
Nu är mycket av det som byggts upp efter andra världskriget borta. De ransoneringar som drabbade oss under kriget fick efterkrigssverige att rusta upp totalförsvaret. Landet skulle då klara av isolering och lager byggdes upp av olika saker som vi ansågs behöva. Exempelvis gick det mesta av smörproduktionen in i totalförsvarets fryslager, med den påföljden att smöret som såldes i butik var ett år gammalt. Och i andra lager förvarades bland annat mat, för ett årsbehov. Där fanns även kläder, mediciner, reservdelar och annat. Därtill hade vi bergrum fyllda med olja.
Ja, se det var andra tider det. Krisberedda tider!
