Jag tillhör inte kategorin människor som retar sig på allt och alla. Mest irriterad blir jag på mig själv när jag stör mig på andra. Att knorra är helt enkelt inte min grej. Men! Här ska jag ta upp några saker på temat: ”Varför i höge farao gör de på detta viset?” Eller: ”Vad är det för fel på folk egentligen?”
Jo, jag vet! Att fela är mänskligt, men ändå. Här är exempel på sådant som min kompis Tony brukar kalla ”Sônt ä domt.”
l Att parkera på parkeringsplatser för handikappade när man själv inte är handikappad. Är inte detta höjden av omoral, bara för att spara några tior, eller för att slippa gå några meter extra…? I Frankrike såg jag denna text på en handikapparkeringsplats: ”Om du tar denna plats kan du även överta mitt handikapp.”
l Att köra för fort. Varför har så många så bråttom? Vi pratar ibland om hur trafiktempot ökat. Till vilken mening gasar man som besatt när det, som i stan, är 200 meter till nästa rödljus. Vid ett tillfälle cyklade min son och jag tog bilen från Härlanda till Avenyn, vem kom först? Svar: vi kom fram ungefär samtidigt, han vann med några minuter.
l Att koncentrera sig: Varför kan ingen koncentrera sig längre? Datorer, paddor och mobiler används på bio, konserter och föreläsningar. Hur splittrad kan man va? Har folk ingen ro i kroppen längre?
l Att tempot i filmer ökar! Jag gillar att kolla på sidan om när jag ser på film – detta för att se scenerierna – men det hinns inte med nuförtiden. Jag märkte hur skadad jag själv är när jag för en tid sedan var sjuk och låg i sängen och kollade på gamla tv-produktioner från 70-talet. Berättartempot skred fram som i sirap. Men! Jag hann kolla allt, centrum såväl som periferi.
l Om att störa: Bob Dylan hann spela tre låtar och var väl inne på sin fjärde låt, när han var här i stan senast, innan alla fått satt sig tillrätta. Sedan gick det inte långa stunden innan folk skulle fylla på sina ölglas, och när detta var klart skulle ölen ut igen. Kort och gott: En massa spring hit och dit, som inte bara störde utan som även gjorde att många missade fin musik när de tankade in och ut öl. Herregud! Här kommer en legend hit och så kan ingen dj-vel sitta ner ett par timmar och bara lyssna. Biljetterna kostade någon tusenlapp och så går folk och hänger på dass! Hur kommer det sig att gamla käringar och gubbar kan hålla sig på operan men inte en ung människa på konsert? Lider alla yngre av inkontinens eller vad är det frågan om? Och kan man inte dricka öl och gå på holken efteråt?
l Alla olika namn på likadana mediciner. Häromdagen var jag på apoteket. Före mig stod en äldre dam i kön till receptutlämningen och var förtvivlad. Vi var de enda kunderna så jag hörde vad som upprörde henne. Hon nästan grät över alla de olika namnen och de olika förpackningarna som ständigt tillkommer och som man måste hålla i minnet – trots att innehållet ska vara detsamma. Dessutom går medicinförpackningarna knappt att bryta sig in i, inte ens för en ung och frisk människa. Vi kan alltså åka till månen men att konstruera en vettig medicinförpackning verkar omöjligt.
l Vem äger bilen? Jag bor på en liten ort där man lätt ser saker, bland annat märks de kommunala hemtjänstens rallycrossbilar. Ja, de ser ut och körs som tävlingsåk. Varför? Jo, för att ingen har talat om för personalen vem som äger bilarna. De som kör tror att de ägs och betalas av kommunen eller staten. Helt fel! Den ägs och betalas av föraren själv, till sista öret!
Kung Sols motto: ”Staten, det är jag”, gäller varenda medborgare.
