Med anledning av att vi denna vecka har ett tema hemma i tidningen ska jag i ett par ledare ta upp vad som kan hända om man blir utan ”tak över huvudet” i bostadsbristens Sverige.
Onelinerns okrönt mästare, Ulf Lundell, lär en gång har sagt något i stil med: ”Man måste sköta sig, så att man inte vid femtio års ålder sitter ensam och övergiven.” Han kunde dessutom ha lagt till ”… samt utan bostad”. I dagens läge är man bara en konkurs eller en skilsmässa bort från att bli hemlös och i sämsta fall förpassad till ett liv på gatan.
Genom åren har vi på tidningen haft kontakt med ett par uteliggare – en i Torslanda och en i Öckerö kommun – och det är ett liv som man inte ens önskar sin värsta fiende. I bekantskapskretsen har jag dessutom ett par exempel på människor som ställts på bar backe samt utan hus och hem.
En av dessa är en kvinna som låg i skilsmässa men som skulle bo hemma tills bodelningen gick igenom. En vinter för några år sedan hände detta:
– En tid strax innan jul gick jag till jobbet och när jag kom hem var alla låsen bytta, säger hon.
Kvinnan ringde till polisen men fick inte någon hjälp då huset stod på mannen. Hon fick helt enkelt inte komma in, trots att alla hennes saker var kvar i bostaden.
– Jag ringde runt till socialjouren men fick ingen hjälp då de inte hade någon plats. De sa dessutom att jag arbetar och därför har råd att bo på hotell, men det var ju ingen lösning på sikt. Det snöade och var kallt men jag fick sova i bilen med en handduk till täcke.
Hon bodde i bilen i en månad innan hon fick tag på ett litet källarrum.
– Där kände jag mig som en råtta.
Det enda hon hade var de kläder hon gick och stod i. Smycken, fotografier och alla andra personliga tillhörigheter… allt var inlåst! Som tur var ställde hennes kolleger upp och köpte kläder och julklappar i form av presentkort.
– Jag fick inte ens med mig min cykel som jag har på avbetalning. Jag betalar fortfarande på den nu ett år senare utan att jag har tillgång till den. Cykeln hade jag för övrigt bara använt en enda gång innan det här hände.
– En gång i tiden bodde jag flott, hade eget företag och många sociala kontakter men allt raserades i ett slag. Som tur var hade jag lite pengar sparade och att jag kunde arbeta. Nu jobbar jag hela tiden, vardag som helgdag, för att få rätsida på mitt liv.
Ja, så kan det gå. Ena dagen har man allt, nästa dagen inget!
