Tiden väntar inte på någon

För 30 år sedan gick jag ut grundskolan. 30 år. En hisnande mängd tid. Jag försöker minnas om jag någonsin tänkte 30 år framåt i tiden år 1990. Det gjorde jag nog inte. Framtiden har en tendens att te sig abstrakt och svårgreppbar. För en 16-åring ligger andra sidan sommarlovet en ocean av tid bort. Det hade varit enkelt att måla upp en schablonbild – att hävda att jag år 1990 trodde att bilar skulle kunna flyga och att människan skulle ha satt sin fot, eller kanske till och med bosatt sig, på planeten Mars år 2020. Men jag tror inte jag tänkte så. 2020 har vi istället personer som tror att människan aldrig satt sin fot på ens på månen, att jorden är platt (vilken form tror förresten flatearthers att de andra planeterna har?) och den ena absurdare konspirationsteorin än den andra. Vi har också en pandemi som stängt ner stora delar av världen. Sådana scenarion existerade bara i filmer som gick direkt till VHS år 1990. Inte ens för fyra-fem månader gick det å andra sidan riktigt att föreställa sig det som nu är en verklighet.

Varför sitter jag och tänker på dåtid? Kanke för att jag nyss fick ett dödsbud. En klasskamrat från gymnasietiden. Uppvuxen i Torslanda precis som jag. Hon hade varit allvarligt sjuk under en längre tid, det visste jag, men ett dödsbud kommer alltid som en chock. Jag tänker 30 år tillbaka i tiden för att det är för jobbigt på att tänka på att en person som nyss var 46 år har fått lämna jordelivet alldeles fasansfullt mycket för tidigt. Jag tänker på när vi var unga och började i första ring på gymnasiet hösten 1990, för att det är lättare att tänka på det, än att tänka på de två unga barn och maken hon lämnar efter sig och sorgen och tomheten de måste känna. Jag tänker på mig själv och mina icketankar om framtiden från 1990, inte för att jag är narcissist, utan för att det är mindre sorgligt än att tänka på allt som omgärdar det där beskedet.

Vi hade inte setts på flera år. Vi följde varandra på sociala medier, så som man gör.

Men tillslut tänker jag på sista gången vi av en slump träffades i verkliga livet. Det var på juldagen för kanske tio år sedan. I Vasastan, på en bar. Jag minns vissa saker vi pratade om; Han och hon och den och det och vad Magasinsgatan betydde.

Jag minns att vi sa att det aldrig skulle gå att flytta tillbaka till Torslanda. Du gjorde aldrig det. Det gjorde jag.

På kvällen går förbi busshållplatsen där du brukade hoppa på Gul Express på väg till gymnasieskolan. Jag önskar att du stod där nu. Jag hade velat säga något, jag hade förstås förmodligen inte funnit orden, så det hade blivit något futtigt men sanningsenligt, som hur rolig och smart jag tyckte att du var.

Kommentarer

Kommentera artikeln!

Tyck till! Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver logga in med bank-id för att kommentera. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och Torslanda-Öckerötidningen förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

Mer från ledare/krönika

Friluftsliv och föreningsliv i all ära, men Torslanda behöver en rejäl dos rock

Musikstaden Göteborg mår faktiskt riktigt bra. För två veckor sedan,…

”Plattan i mattan” får konsekvenser för våra grannar

Häromdagen kom jag att läsa Jyllands-Posten och eftersom det kanske…

Det enda huset för kultur i en stadsdel med 25 000 invånare

I Göteborg råder det tuffa sparkrav inom de kommunala budgeterna.…

Man gör sina misstag!

Jag får guldfeber En strålande vacker sommardag leker jag och…

Senaste nytt

Rätt swish till Barncancerfonden – 90 20 900

I förra veckans tidning skrev vi om #fotbollströjefredag som infaller…

Brödernas engagemang för krigets offer

På något sätt sitter det i öbornas DNA att hjälpa…

Västkuststiftelsen får kraftigt sänkta bidrag

Västkuststiftelsen – som drivs av Västragötalandsregionen, region Halland och Göteborgs…

Från Kalvsund till Manhattan i jämställdhetens namn

I början på mars i år anordnades CSW – The…

Där befinner sig arbetet med nya Torslanda Torg nu

Mycket har varit höljt i dunkel när det gäller arbetet…

”Många tror det är ofarligt”

För att ta sammanfattningen först: Skillnaden mellan i år och…

De fick nytt liv i Torslanda efter flykt från kriget

Det har gått lite mer än ett år sedan kriget…

Tre öbor dömda för cannabisodling

När polisen anlände till huset i Öckerö kommun uppträdde en…

Friluftsliv och föreningsliv i all ära, men Torslanda behöver en rejäl dos rock

Musikstaden Göteborg mår faktiskt riktigt bra. För två veckor sedan,…

Houdini är hemma

Kosläpp har blivit något av en kär tradition. Det sker…

Med passion för vinteridrott

Första söndagen i mars är en högtidsdag för alla med…

Torslanda och Öckerö högt över rikssnittet

Att det är bra för barn och ungdomar att idrotta…

Uppskattad käpphäst-tävling

Bakgrunden till tävlingen var att Judith, Nova och Tindra var…

Föreslaget utegym vid vallen ska bli verklighet i år

Nyligen meddelade nämligen Idrott- och föreningsförvaltningen att arbetet med den…

Holly går all-in för hockeydrömmen

Hanna Olsson är en etablerad landslagsstjärna som återvänt till västkusten…