Att komma med insiktsfulla och klickvänligt kontroversiella åsikter på sidan 2 i tidningen, för att sedan försöka bedriva ”vanlig” objektiv och neutral journalistik på sidan 4 är inte helt problemfritt. Något som aktualiseras med all önskvärd tydlighet i veckans nummer där tidningens reportrar försöker ta ett samlat grepp om frågan som ibland har kallats en ickefråga, för att i nästa stund beskrivas som en ödesfråga för Öckerö kommun. Brofrågan.
Öckerö kommun kommer inte ställa sig bakom något förslag om att en fast förbindelse byggs till kommunen innan tidigast 2035. Istället vill kommunens samlade politiker se en stegvis utbyggnad främst av kapaciteten på väg 155. Kommunstyrelsens ordförande Jan Utbult (KD) anser att tekniska landvinningar som gör det enklare med samåkning kommer att ha avhjälpt trafikproblemen inom 14 år så att trafiksituationen är tryggad i många år framöver efter det.
Är det hela lösningen? Nej, Öckeröborna och Hjuviksborna måste åka mer kollektivt. Det är ett mantra som hörts både i Göteborg och Öckerö i decennier utan att så hemskt mycket har skett.
Nicklas Attefjord (MP) lämnade i förra veckan in en motion till riksdagen om att folkviljan i Öckerö skulle respekteras och att satsningar skulle göras på kollektivtrafik och utbyggnad av elfärjor. Något som vi skrev om i tidningen i förra veckan. Kollektivtrafik kommer lösa trafikproblemen och elfärjor kommer gagna miljön. Finansieringen får staten stå för.
I sin åtgärdsvalsstudie för väg 155 gjorde Trafikverket en resvaneundersökning i november 2018 där 300 hushåll i Öckerö och 300 hushåll i sydvästra Torslanda telefonintervjuades om sina resvanor.
I den undersökningen visade det sig att 75 procent av de Öckeröbor som pendlar med bil inte kan tänka sig att pendla med ett annat fordon (siffran för Hjuviksborna var 68 procent). Dessutom uppgav två tredjedelar av de som inte ser något alternativ till bilen att de inte kommer att ändra uppfattning även om förutsättningarna ändras. Bara sju procent av de tillfrågade Öckeröborna svarar att gratis och ”närmare” kollektivtrafik hade kunnat få dem att byta bort bilen.
Det finns med andra ord en del att jobba med för Nicklas Attefjord, Jan Utbult och de andra politikerna som vill ha till resvaneförändringar.
2016, samma år som Jan Utbults företrädare som kommunstyrelsens ordförande – Arne Lernhag (M) – uttalade i Torslanda-Öckerötidningen (160210) förhoppningar om ökat bussåkande och kallade bra förbindelser mellan Göteborg och Öckerö för ”en nödvändighet för att Öckerö ska vara en fortsatt levande kommun”, var Hönöleden enligt Trafikverket den mest trafikerade färjeleden i Sverige. Det var även den färjeled som kostade mest pengar: 74 miljoner kronor om året. Det var innan färjerederiet satte in ”den fjärde extrafärjan” i högtrafik. Björköleden kostade 2016 cirka 20 miljoner kronor om året.
Öckeröborna har sagt nej till bro i två folkomröstningar. Inget tyder på att opinionen har svängt. Men hur ser det ut i sydvästra Torslanda? Kommer Hjuviksborna någonsin få rösta om de exempelvis fortsatt vill ha farliga transporter längs väg 155, eller kommer göteborgarna få rösta om lämpligheten att ha ett färjeläge i slutet av vad som praktiskt taget är en lokalgata och den enda vägen till en expanderade grannkommun?
