Ibland känns Sverige som landet där ingenting blir riktigt som det var tänkt. För att vara ett land med en självbild som lutar sig mot sunt bondförnuft är vi ofta förvånansvärt svartvita i vårt tänkande.
Ett par tydliga exempel är friskolereformen, apoteksreformen och vinster i välfärden. När statligt (eller kommunalt) kontrollerade verksamheter öppnas upp för privata aktörer görs det ofta utan tillräckliga regleringar. Vi går, om vi ska hårdra det, ofta direkt från byråkratiskt överförmynderi till vulgärkapitalism, där vissa skor sig på utbildning och vård utan att ta hänsyn till att upprätthålla kvaliteten, och utan att så att säga ”passera gå”. Allt ställs på huvudet mer eller mindre över en natt.
Varför finns det så sällan någon pragmatisk medelväg?
Varför tycks det som är möjligt i de flesta andra europeiska länder omöjligt här? Att släppa tygeln lite grann? Står valen bara mellan totalt statligt monopol eller fullständigt okontrollerat kaos?
Möjligen är jag idealist – eller helt enkelt naiv. Förmodligen både och.
En egentligen, i det stora hela, obetydlig men talande fråga – missförstå mig nu rätt – är de alkoholpolitiska uppluckringar som den sittande regeringen har genomfört.
Förra sommaren godkändes möjligheten för små bryggerier, ciderier, vin- och sprittillverkare att ägna sig åt så kallad gårdsförsäljning. Tyvärr omgärdades regelverket av så många besynnerliga regler att förhållandevis få småaktörer, inte minst i Göteborgsområdet, ansökte om tillstånd.
Sedan infördes en differentierad alkoholskatt som ska gynna små aktörer inom samma fält. Fint så, kan jag tycka, även om jag vet att det sticker i ögonen på nykterhetsrörelsen.
Sedan den 1 juni i år har det så kallade matkravet avskaffats. Det betyder att en krog inte längre behöver ha ett fullutrustat restaurangkök, och personal som ska kunna servera ett stort antal maträtter för att få servera alkohol.
Men medan absurda regler, som exempelvis att du fortfarande inte får bära ut din öl från baren till uteserveringen om det finns en trottoar emellan – oavsett hur kort avståndet är – finns kvar, öppnas nu möjligheten till i stort sett vilka aktörer som helst att sälja alkohol förutsatt att de söker tillstånd.
I stället för att gynna en krisande restaurang- och krogbransch, och lokala producenter, som sätter kvalitet och hantverk före profit, så öppnas nu dörren för att du ska kunna köpa ett glas bubbel i blomsteraffären, eller en stor stark på 7-Eleven.
Vem har efterfrågat det? Bortsett de affärsidkare som möjligen kan tjäna en slant.
Jag skulle hemskt gärna gå på en krog som serverar lokal, kvalitativ hantverksproducerad dryck – för att gynna just lokala producenter – utan att behöva äta mat. Men jag känner exakt noll behov av att kunna dricka en makroproducerad stor stark i en närbutik eller ett billigt bag-in-box-vin när jag ska köpa blommor.
Det hade gått att reglera det hela på ett rimligare sätt, på ett sätt som fortfarande värnade folkhälsan och satte smak, hantverk och socialt umgänge före ”pocenten, Helge”, men i stället fortsätter den svenska alkoholpolitiken att sila mygg och svälja elefanter.
