I ett tidigare liv arbetade jag på en arbetsplats där man gärna beskrev telefonförsäljning inte som irriterande nasande, utan som potentiellt uppskattad kundservice.
Redan vid tidpunkten i fråga tyckte jag att det tydde på sällsynt dålig självinsikt. Men var och en blir salig på sin tro. I det moderna Sverige tycks det gälla alldeles särskilt mycket för stora företag och deras noggrant konstruerade företagskultur.
Finns det någon privatperson som vill bli uppringd av ett företag eller organisation för att få ”erbjudanden”? I så fall har den personlighetstypen aldrig gett sig tillkänna inför mig.
Oavsett om samtalet kommer när man befinner sig på jobbet, när man steker falukorv till barnen eller när man har sjunkit ned i soffan framför Netflix är det alltid – undantagslöst – ett irritationsmoment.
Är man begåvad med minsta möjliga förmåga till kritiskt tänkande, inser man att det, för att använda en anglicism, ”inte finns några gratisluncher”, i synnerhet inte när du blir uppringd av någon du inte känner. Även om uppringaren är superentusiastisk och tilltalar en med ens förnamn. Även om man tjänar tio procent på ordinarie pris om man signar upp sig för en årsförbrukning av tubsockor. Även om man erbjuds värdefull rådgivning av ledande experter.
I en ny undersökning från Indikator, som genomfördes på uppdrag av Sveriges Radios Ekot, visar det sig att svenskar inte bara ogillar telefonförsäljning. Nästan tre fjärdedelar (74 procent) av de tillfrågade tycker att det är ett bra eller mycket bra förslag att förbjuda all form av telefonförsäljning. Endast nio procent tycker att det är ett dåligt förslag. Vi pratar alltså om ett totalförbud.
Debatten om telefonförsäljning tog ordentlig fart efter Dagens Nyheters avslöjande kring Socialdemokraternas lotteriverksamhet. Det är i svallvågorna av det som undersökningen är gjord.
Men det är också efter år av eskalerande bedrägerier via bland annat telefon.
För att ta reda på hur frågan om förbud av telefonförsäljning var formulerad kontaktade jag Per Oleskog Tryggvason på Indikator. För hur mycket jag som privatperson än irriterar mig på telefonförsäljning, så inser jag som arbetar på en annonsfinansierad lokaltidning, att försäljning företag till företag via telefon är nödvändigt för många företag. Omfattas den typen av telefonförsäljning? frågade jag Per Oleskog Tryggvason som svarade via mail:
”Frågan är ställd i termer av ’Vad tycker du om följande politiskt förslag’ följt av ’Förbjuda alla typer av telefonförsäljning’. Det har alltså inte specificerats något ytterligare.”
Stödet för ett förbud är enligt undersökningen starkast hos äldre personer och aningen mindre hos yngre. Men det finns inga stora skillnader om man ser till partipolitisk hemvist.
Ekot har rapporterat om att det finns en majoritet i riksdagen för skärpta regler vid telefonförsäljning.
Man kan alltså sluta sig till att telefonförsäljarbranschen jobbar i extrem motvind. Men det finns det ju andra branscher som gör också, skriver jag för att undvika den ”sällsynt dåliga självinsikt” jag kritiserade i början av den här texten.
