Antikviteter och gamla prylar är inte min grej, ändå stannar jag gärna till om jag ser en loppmarknad.
Antikviteter och gamla prylar är inte min grej, ändå stannar jag gärna till om jag ser en loppmarknad. Orsaken är min vurm för Carl Barks. Det är nämligen få förunnat att få sprida så mycket glädje till så många som denne person gjorde under sitt långa liv. För gemene man är han kanske lite okänd men väldigt många har ovetandes kommit i kontakt med hans alster.
Carl Barks (1901–2001) hade en ganska krokig karriär bakom sig innan han fann sin rätta plats i livet. 42 år gammal kände han sig i själva verket ganska misslyckad. Han berättade: ”Jag har alltid haft lika mycket otur som Kalle. Jag var oduglig som cowboy, timmerhuggare, tryckare, stålverksarbetare, snickare, animatör och hönsfarmare. Men alla dessa erfarenheter har hjälpt till så att jag har kunnat skriva historier om den stackars otursdrabbade Kalle Anka.”
Carl Barks började som serietecknare 1943. Han hade tidigare arbetat på Disneys studio för tecknad film, där han anställdes 1935 som rolighetsminister och idéspruta.
Plågad av hörselproblem, vilka förvärrades av studions luftkonditionering, slutade Barks 1942 och flyttade ut på landet för att öppna en hönsfarm. Som ett sätt att få lite extra kosing i kassan började då denne medelålders man rita serier för Disney.
Ursprungligen var det inte meningen att han skulle skriva manus, men han var så missnöjd med det första manuset han fick, att han ändrade i det innan han började rita. Redaktionen blev nöjd med ändringarna och Carl Barks fortsatte därför att göra både manus och teckningar de kommande 24 åren. Upplägget var (med få undantag) skissning, tuschning, svartläggning och textning.
Mannen var otroligt produktiv och gjorde nästan 6400 sidor till bortemot 400 historier. Därtill kom 190 omslagsillustrationer. På äldre dagar målade den pensionerade serietecknaren, med Disneys tillstånd, tavlor med ankorna som motiv. Sammanlagt framställdes drygt 150 tavlor och de har naturligtvis blivit eftertraktade samlarobjekt som går för stora pengar.
Carl Barks gav Kalle Anka en personlighet och han byggde upp en hel värld runt om den koleriska ankan. Alexander Lukas, Magica de Hex, Björnligan, Gröngölingsrörelsen, Oppfinnar-Jocke och naturligtvis farbror Joakim – är alla karaktärer som Barks skapade.
”Joakim von Anka kom till för att jag behövde en finansiär till Kalle och brorssönernas resor”, sa han vid något tillfälle.
Genom åren har många olika personer tecknat för Disney men Carl Barks har alltid legat serievännerna varmast om hjärtat. De anser att hans speciella tecknarstil, med tjocka konturer, i kombination med humor och bra berättelser ger en speciell tyngd åt karaktärerna. Konnässören känner lätt igen Carls stil men för den oinvigde kan här påpekas att i många år har hans serier märkts med orden ”Favorit i repris” och på senare år står tecknarens namn under respektive avsnitt.
Barks var emellertid okänd för den stora publiken ända fram till 1970-talet. De som växte upp med hans serier på 50- och 60-talet kallade honom bara den bra tecknaren då hans namn inte var känt. Ändå får han räknas till sin tids största författare och är kanske den som har betytt mest för flera generationers världsbild. Barks tecknade serier har gått i den svenska Kalle Anka & C:o sedan 1948. Hans serier har funnits i mer än 1400 tidningar, album eller böcker här i landet. Med en genomsnittsupplaga på 100 000 ger det en samlad upplaga på cirka 140 miljoner, enbart i vårt land.
År 1994 reste den åldrige jänken på Europaturné – hans första och enda utlandsresa någonsin – och besökte då även Sverige. Överallt hyllades han som om han vore en blandning av popartist och statsman. Han träffade politiker och kulturpersonligheter och tog sig god tid att prata med sina fans. Alla som träffade 93-åringen blev överväldigade av hans charm och vitalitet.
Så fort jag kommer till en loppis rusar jag direkt till serietidningsavdelningen och där kan jag bli stående en lång stund, bläddrandes igenom alla Kalle Anka-tidningar i jakten på Barks-alster men övriga avdelningar ägnar jag knappt en blick.
