Varianter av den här texten skrivs inför varje val. Men det gör inte ämnet mindre relevant. Demokrati är inget att ta för givet, den måste hela tiden kämpas för.
Kanske är ni när ni läser det här på väg till vallokalen för att lägga er röst i riksdags-, kommun- och regionvalet.
Förmodligen har ni bestämt er för vilket eller vilka partier som ni ska rösta på. Kanske bestämmer ni er i sista stund, när ni tittar ner på röstsedlarna. Vilket faktiskt inte en oansenlig del av väljarkåren gör. Enligt SVT:s vallokalundersökning i samband med det näst senaste valet var det mellan 12-13 procent av väljarkåren som bestämde sig först på valdagen.
Vad ni röstar på är er ensak. Valhemligheten är viktig i det svenska systemet. De flesta människor har goda skäl för att rösta som de gör. Det är förstås en våldsam klyscha som upprepas gång efter gång men det måste sägas: Ligg inte på sofflocket, se till att utnyttja den demokratiska rättigheten att rösta.
Det kan framstå som att det inte spelar någon roll och ibland kan man tycka att alla partier är lika goda kålsupare, som inte är förtjänta av något stöd.
Men det demokratiska systemet måste upprätthållas. Alternativen är för mörka.
I Lea Ypis bok ”Fri – En uppväxt vid historiens slut”, som nyligen givits ut på svenska, berättar den i Albanien födda politiska professorn vid London School of Economics om sin uppväxt i det då slutna och stalinistiska Albanien.
Bilden som tornar upp sig i Ypis bok är den av ett isolerat land där invånarna förs bakom ljuset av en kontrollerande auktoritär regim. Barn indoktrineras och används till och med för att bevaka samtalen som föräldrarna har vid middagsbordet, för att se till att inga otillåtna åsikter florerar. Ett fullskaligt angiverisystem är satt i system som genomsyrar hela samhället.
Tanken var att det slutna lilla landet mycket snart skulle bli ett klasslöst paradis där ingen fattigdom fanns. Så blev det förstås inte. Allt var en lögn.
Men en lögn som det inte var enkelt att befria sig från, trots marknadsekonomins inträde. Att gå till en fungerande liberal demokrati efter decennier av auktoritärt styre låter sig inte enkelt göras. Något som det finns åtskilliga exempel på när nyliberala och vulgärkapitalistiska strömningar tagit över och kantrat över många forna kommuniststater till ett auktoritärt styre som har betydligt mer gemensamt med fascism än just liberal demokrati.
Den liberala demokratin är inte perfekt, men den är det bästa alternativet som föreligger.
