Jag har upplevt jular i både slott och koja!
Den som har levt ett långt liv har också upplevt ett och annat. För många år sedan skrev jag i denna tidning ett kåseri med titeln Jular jag minns med fasa. Den handlade bland annat om en jul när jag höll på att frysa ihjäl i norra Frankrike och om när jag och familjen höll på att svälta ihjäl i Lund. Ja, kanske var det lite överdrivet men jag tillbringade en väldigt kylslagen jul i staden Caen i Normandie medan jag och familjen en annan gång fick hålla tillgodo med den julmat vi kunde köpa på en bensinstation i Lund, då vi för sent insåg att affärernas öppettider inte var lika liberala i en liten skånsk småstad som i storstaden Göteborg.
Nåväl den här gången tänkte jag berätta om hur jag för många år sedan fick tillbringa en jul med att äta tryfferad gåslever från morgon till kväll.
I ungdomsåren var jag nämligen förlovad med en balettdansös från Schweiz. Första julen tillsammans skulle vi vara hos hennes förnäma föräldrar i Luzern. Hennes mor härstammade från en fransk adelssläkt och pappans förfäder hade drivit ett handelshus i generationer. Luzern ligger i den tysktalande delen av landet och där var det ett tyskt stuk på allting. Men när vi besökte släkten i den västra delen var de påtagligt franska till stil och sätt. Släktingarna bodde i ett slottsliknande stenhus och såg formella ut men visade sig vara väl så franskspontanpladdriga.
Dansösens far var en patriark av den gamla sorten. Han sponsrade kulturella event och därför kunde vi gå på gratis teater- och musikföreställningar så mycket vi ville. Bland annat hade familjen köpt en flygel till en konsert som hölls i staden och dit kom en ung och lovande amerikansk pianist och organist som sedan blev musiker på världsnivå. Denne unge grabb kom att bli som son i huset och kom att spela in många skivor med musik av de stora mästarna.
Nåväl, denna jul hade mecenatpappan, som drev en lyxdelikatessaffär, sålt en rejäl gåsleverpaté till ett hotell. Det var bara det att hotellets kökschef hade varit berusad när han beställde denna stora och dyra paté och hade därför glömt av att hotellet höll stängt över julen. När lyxlirarpatén skulle levereras hade kocken emellertid nyktrar till och ville avbeställa den. Svärfar gjorde ingen stor affär av det, eftersom han ville behålla de goda relationerna med hotellet, utan tog med sig denna väl tilltagna och saftigt dyra sak hem till familjen. Detta innebar att den i princip ställdes fram morgon, middag och kväll. De andra i gänget tröttnar ganska snart på denna utsökta anrättning men de försåg mer än gärna undertecknat med den av äkta fransk tryffel fullspäckade patén.
Ja, det blir inte alltid som man hade tänkt sig men det kan bli ganska bra ändå.
Med detta sagt vill vi alla här, önska er alla där, en riktigt fröjdefull jul – vare sig ni tillbringar helgen i slott eller koja!
