Så kan det gå när inte has… eh, locket är på!

Vi har alla hört talas om mumiens förbannelse. Min egen rädsla för ”mumiens hämnd” bygger på en verklig händelse. Denna historia, som jag gärna berättar i olika sammanhang hände när jag som ung student sommarjobbade på Restad, ett mentalsjukhus i utkanten av Vänersborg. Där hade jag som uppgift att aktivera ett antal patienter. Efter att ha spelat minigolf utanför sjukhuset, besökt Skräcklanparken vid Vänerns strand samt köpt bullar och godis i diverse caféer och kiosker ville jag vidga de intagnas världsbild. Och så kom den olycksaliga dagen då jag fick för mig att besöka museet. Under tiden jag räknade in de sista patienterna innanför länsmuseets portar hade de som kommit först redan börjat ta för sig av alla de upplevelser ett museum erbjuder. Några stod och klappade den uppstoppade björnen, andra killade det likaså uppstoppade lodjuret under hakan medan en tredje grupp provsatt ovärderliga 1700-talsmöbler bakom en avspärrning.

Så fort jag fick se vad som hände tog jag resolut tag i situationen genom att fösa ner skocken i källaren. Där samlade jag dem framför en egyptisk grav, som byggts upp på ett naturtroget sätt av autentiska föremål. Jag berättade för mina skyddslingar om det gamla Egypten, om deras begravningsritualer, att den döde balsamerades och sveptes in i lindor innan kroppen lades i en kroppsformad kista – just en sådan kista som den de stod framför. Precis då behövde en av patienterna uppsöka toaletten och jag pekade ut dörren samt följde med några steg på vägen. De som stod närmast den uppbyggda graven passade då på att hoppa över avspärrningen och lyfte på locket. I kistan låg en väl bandagerad mumie. När undertecknad kom tillbaka fick jag en smärre chock. Raskt återställde jag ordningen genom att schasa bort patienterna och lyfte locket på plats, vilket inte var det lättaste eftersom alla styrkilarna skulle hamna rätt i kistans underdel. Nu gällde det att få ut dem alla från museet så fort som möjligt och återvända till sjukhuset. Under tiden tänkte jag på mumiens förbannelse. Löd inte inskriptionen ovanför Tutankhamons gravkammare något i stil med att: ”Den som stör faraos sömn skall drabbas av evig olycka.”

Många år senare fick dock dramat en komisk upplösning, en upplösning som fick mig att pusta ut eftersom någon förbannelse näppeligen kunde vila över just denne ”döing”. I tidningen Bohusläningen berättades nämligen om hur mumien tagits till Vänersborgs sjukhus för att röntgas. Då framkom att det i själva verket bara rörde sig om en mumiedocka fullstoppad med halm. Forskarna lutade åt hypotesen att den högst realistiska mumien, som verkligen var 3000 år gammal, i själva verket var en skyltdocka från en mumiekistmakares verkstad. Så kan det gå när inte has… eh, locket är på!

Mer från ledare/krönika

Ta kontakt med dem som glidit ur kalendern

Ännu ett år spurtar obönhörligen på upploppet. Vi är redan…

November är här

November – den mörkaste, tristaste och tyngsta av årets alla…

Frågan om klimatet försvinner inte

Den 18 november avslutas FN:s årliga klimatmöte, COP, efter att…

Det är färger också!

Jag har alltid tyckt om hösten. Den höga klara luften.…

Senaste nytt

Så påverkades niondeklassaren Emilias vardag

 I den där lokalen låg en blomsteraffär när jag var…

Svart Express välte utanför Björlanda idrottshall

Klockan 8:18 larmades polis till Kongahällavägen, i höjd med Björlanda…

Man åtalad för försök till grov utpressning

I april tidigare i år blev en man i 30-årsåldern…

Runt Hörnet öppnar upp för välgörenhet

På mötesplatsen Runt Hörnet har ungdomar tillsammans med ungdomshandledarna diskuterat…

Knapp vinst för THK-damerna

Inledningen gick i hemmalagets tecken. THK hade ledningen med 4-1…

Den som läser en bok blir…

Böcker på höjden, böcker på längden, böcker på tvären. Tjocka,…

Skräpsamlande vardagshjälte

Elliot Gullberg, numera pensionär, kommer från Helsingborg men har bott…

Micki drömmer om att beatboxa på Broadway

Beatboxing, att med rösten och munnen efterskapa ljuden av slagverk…

Fokus på ofrivillig ensamhet

Att vara ensam är för många skönt lite då och…

”Det är roligare att äta tillsammans”

En gråmulen och småblåsig tisdag, som inte gör en kotte…