Så var sommarsemestern slut för den här gången och nu är det tid att gå tillbaka till jobbet. Jag känner mig lyckligt lottad som har hobbyn som arbete och drar mig till minnes historiedocenten och tv-profilen Hans Villius ord när han gick i pension: ”Jag har inte en enda dag tyckt att det var tråkigt att gå till arbetet.”
Inte alla förunnat att kunna säga så! Men tack och lov har jag tillhört denna skara i många år.
Vi är alla gjorda för att, om inte arbeta i vårt anletes svett hela tiden, så åtminstone uträtta något som känns meningsfullt varje dag och att ingå i ett socialt sammanhang. Därför är det ytterst beklagligt att arbetslösheten nu stigit till nya höjder här i landet, inte minst tack vare pandemin.
Men! En undersökning visar dystert nog att nästan 40 procent av oss inte tror att deras arbete gör någon skillnad i världen, eller möjligen gör den något sämre. Samma undersökning visar också att 15 procent är osäkra. Anmärkningsvärda siffror! Naturligtvis gäller detta inte byggnadsarbetare, sjuksköterskor, sopåkare och andra liknande ”samhällsbyggare” – de och vi andra vet deras värden – utan många ”fina” och respekterade medelklassyrken.
I en bitvis rolig, tänkvärd och elak artikel – betitlad Underbart om onödiga jobb försvann – publicerad i Länstidningen Södertälje i somras skriver den tidigare stadsarkitekten Anders Bäcklander om just detta:
”Samhällsbyggnadskontoret hade på min tid fler kommunikatörer än strateger, alltså fler som kommunicerar framtiden än som tänker ut den.”
Och vidare skriver denne bitske man:
”Andra kategorier är välbetalda lobbyister, en hel del jurister, new public managementkonsulter, penningspelsutvecklare och låneockrare. Mellanchefer eller vd:ar på meningslösa företag och organisationer finns också med.”
Vi har även flera motsatsförhållanden, å ena sidan värdet av att ha ett arbete och social interaktion men även vikten av tid till en rik fritid. Många arbetar alltför mycket medan andra inte knegar alls. Vore alla arbetsföra delaktiga skulle fler kunna njuta av den tidigare finansministern Ernst Wigforss vision:
”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill.”
En av förra seklets mest inflytelserika nationalekonomer, John Maynard Keynes förutspådde på 1930-talet att vi i den utvecklade världen skulle ha 15-timmarsvecka i slutet av århundradet. Så blev det inte. Änskönt den visionen; många skulle definitivt må bra av att arbeta mindre medan andra skulle må bra av att arbeta mer.
