Att ö-kvinner ä fenomenala mänsker, de ska alla vedda
Vi drar ôss inte för å ge allt vi har, å arbeá å schwedda
”En får inte ge seg”, de ä strofen i vår livsmelodi
Vi ä ett enveddet släkte, mä havets styrka i
De finns inget som hedder, ”Ne, nu ger ja opp”
Alla stôrma har en änne, de ä vårt säkra hopp
Havets vinna rensar vår tanke, å gör han ren å klar
Helhjärtat å hjälpsamt vell vi levva, i alla våra dar
Iblan far livet hart fram mä ôss, mä beschwärlia omständiheter
Men vi tar ôss ändå fram, även om de iblan bare ä nôn centimeter
Nônstar därinne har vi hôpp å tro, å hettar ôftast en kraftreserv
Tänk om ö-kvinneras kämpaglöd hade gått å köba på konserv
De hade blett strygané ådgang, där ude i vårt avlanga lann
Om fôlk hade fått tag i allt det, som ö-kvinnera har å ä å kan
Vesst kan ö-kvinner också ble däckade, å ble legganes e stunn
Vesst kan vi ha så möt å grunna på, att vi inte kan sôva en blunn
Men vi reser ôss ôftast igen, å vägrar ble bittra å leá å domma
Vi lötter blicken å gör allt vi kan, för å få vår omgivning å blomma
Vi har blett som öera vi bor på: härdade åtte stôrma åtte oliga slag
Vi ved att ätter rygane stôrm, kan smegevurrna komma redan näste dag
Om småsinta mänsker pratar om ôss, så sträcker vi på ôss ändå
Dom ved så lidet om hörrre vi har´t, hörre ska dom då kunna förstå?
”De finns fôlk te allt”, de känner vi ju te, å alla ä inte rara å snälla
En del ä alldeles för bra, på å klandra å schkwallra å gaba å skälla
Bästa medkvinna å ö-kvinna, här kommer nôra ord te deg:
Du ä fantastisk å fenomenal, du ska se att allt ska årná seg
Kanske finns de inte nôn som ved, att ditt liv ä åpp å ner just nu
Kanske bär du på dolda sôrger, två eller fem eller ännu fler än sju
Men lá nu hôppets låga få tännas å brinna i hjärtat på nytt
Ljuset övervinner allti mörkert, snart har en ny framtidsda grytt
La fôlk få töcka å säga va dom vell, bry deg inte om’et ett schkwatt
Du har e strömstyrka inom deg som modschwarar mängder watt
Höll hövvet högt å röggen rak, höll hjärtat mjukt, å älskande mä
Å pränta på djupet in i deg schôlv: Du dövver precis som du ä!
/En ö-krönika av Lilian Andersson
