För ett tag sedan gjorde jag det jag ofta gör på helgerna. Jag satt i tv-fåtöljen hemma och slökollade på sändningen från någon engelsk fotbollsmatch, samtidigt som jag scrollade på min telefon. Plötsligt sa en av de kostymklädda före detta elitfotbollspelarna i den science fiction-liknande tv-studion, under en av sina aldrig sinande analyser av bollsparkande, något i stil med ”Det här har aldrig tidigare hänt i modern tid…”
Det fick mig att fokusera mindre på min telefon för nu att hänge all min uppmärksamhet åt tv-skärmen. Vad var det som inte hade hänt i modern tid? Var det att en spelare tagit en cigg i halvtid? Eller att Liverpool fått en straff emot sig på övertid? Eller att en spelare inte slängt sig i straffområdet vid minsta beröring?
Faktum är att jag fortfarande inte vet vad det gällde eftersom fortsättningen av den yttrade meningen gjorde mig så paff.
”Det här har aldrig tidigare hänt i modern tid… Senast det hände i Premier League var 1997.”
Jaha, tänkte jag, nu är alltså inte 1997 i modern tid längre.
Tidsperspektiv är ofta svindlande. Hundra år framåt i tiden känns å ena sidan ofantligt långt bort, kanske främst eftersom få av människorna runt omkring oss kommer vara kvar på jorden då. Å andra sidan känns det väldigt nära när man tar del av de allra mest dystopiska framtidsutsikterna för, exempelvis, den globala uppvärmningen. Eller när man tänker på sina barnbarn eller barnbarns barn.
Samma sak gäller bakåt i tiden. 1924 känns som extremt länge sedan eftersom få av människorna omkring oss levde då. Men så fort vi till exempelvis ser ett foto på en Facebooksida från Göteborg 1924 så känns det som ganska nyss. För att inte tala om fotografier inifrån Auschwitz.
Mycket har hänt i världen sedan 1924.
Om vi bortser från den teknologiska utvecklingen sticker två saker ut särskilt ur ett svenskt perspektiv, åtminstone för mig, trots att jag inte själv var född.
Det första är byggandet av ”Folkhemmet”. Det andra är Andra världskriget.
1928 lanserade Socialdemokraterna och Per Albin Hansson begreppet Folkhemmet. En metafor för ett samhälle som skulle präglas av samförstånd och jämlikhet och som ledde till flera välfärdsreformer, som beslutades över blockgränserna, under 1930-1950-talen.
Att Andra världskriget påverkade hela världen är uppenbart. Så även naturligtvis Sverige, även om vi åtminstone formellt, stod utanför kriget och ansåg oss vara neutrala.
Idag har Sverige lämnat alliansfriheten och gått med i Nato. En process som, visserligen förståeligt, gick oerhört fort efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.
När det gäller den svenska välfärdsstaten lever begreppet folkhemmet kvar mest som en nostalgisk underton – ibland nästan synonym med den gamla goda tiden.
Sverige är inte längre med självklarhet ett mönsterland på vägen mot modernitet och välfärd. Vår självbild har fått sig rejäla törnar på den vägen, under senare tid inte minst i segregationens och gängkriminalitetens fotspår.
Hur välfärdsstaten Sverige ser ut om 100 år är en svår tanke att sätta sig in i. Och inte blir det enklare av hotet från den globala uppvärmningen.
När 48 forskare i veckan slog larm om att risken att golfströmmen kollapsar, med potentiellt katastrofala klimatföljder för Sverige och Norden, är betydligt större än vad man tidigare har trott, utgjorde det knappt en vindpust i medieorkanen av USA-val, krig i Mellanöstern och Ukraina och Kinas maktdemonstrationer utanför Taiwan.
Till Dagens Nyheter sa Johan Rockström, en av forskarna som skrivit under ett öppet brev till de nordiska regeringarna inför det Nordiska ministerrådet i Reykjavik:
– Det är anmärkningsvärt att politiska ledare i Skandinavien inte tar detta på allvar, det avgör om vi kan ha moderna välfärdsstater i Norden över huvud taget. Om det finns forskning som säger att vi inte kan utesluta en kollaps, till och med inom de närmaste 100 åren, borde man göra allt för att undvika att det sker.
