När allt rämnar!

Min mor drabbades av allvarlig kroppslig och själslig sjukdom. Min sambo fick livslånga fysiska och psykiska besvär. Min dotter föddes med en funktionsvariation. Jag har därför haft flera tillfällen att förtvivla men i sommar har jag för första gången i livet känt mig helt vanmäktig. Ja, rent av förlamad av maktlöshet var jag då jag inte hade den minsta aning vad jag skulle göra. Orsak, den krackelerande välfärdsstaten.

Aldrig hade jag väl trott att någon hjälplös svensk medborgare skulle lämnas i sticket av ”systemet” och tvingas leva i misär eller rentav vanvårdas till sämre hälsa. Jo, jag var förvarnad av både vänner, bekanta och media samt sjukvården själv – alla hade påpekat risken med att bli sjuk i Sverige. Och än i dag minns jag sjuksköterskans avskedsord när min dotter skrevs ut från specialistbarnsjukvården vid 18 års ålder här i Göteborg: ”Ni har varit vana med den här perfekt fungerande barnsjukvården men nu får ni vänja er vid något helt annat när hon har blivit vuxen.”

Detta skulle vi bli varse!

Föreställ dig att du är ensamstående och inte kan gå. Plötsligt blir båda händerna och armarna inflammerade. Nu kan du inte längre ta dig till rullstolen, utan är tvingad att tillbringa den mesta tiden i sängen. Därmed kan du inte utföra vardagssysslor som laga mat, städa och diska. Inte ens tända eller släcka ljuset i lägenheten, dra upp eller ner rullgardiner, öppna fönster för att få in frisk luft… kan du. Vad värre är, att duscha och gå på toaletten blir en omöjlighet. Nu är du fullständigt utelämnad till andra människors välvilja och i slutänden samhällets skyddsnät. I just den situationen hamnade dottern i somras och hon fick enorma problem, inte minst för att hemhjälp och trygghetslarm inte fungerade fullt ut.

För en tid sedan kom jag hem till henne klockan 15 på eftermiddagen. Alla persienner var nere; rummen låg i mörker och ingen hade vädrat; disken stod odiskad i köket; lägenheten var ostädad; sängkläderna sunkiga; dottern luktade illa eftersom hon inte fått hjälp att duscha på två veckor och tänderna hade inte borstats på nästan lika länge. För lite mat hade hon också fått och dricka vågade hon knappt eftersom hon inte kunde förlita sig på att någon skulle komma och hjälpa henne att kissa trots att hon hade trygghetslarm som skulle ge henne hjälp. Ett stöd som visade sig fungera sisådär! Vid ett tillfälle hade dottern larmat om att blåsan var full. Efter 4 timmar hade ingen kommit så hon larmade än en gång, efter 45 minuter kom en person. Det vill säga: nästan 5 timmars väntan på att få gå på toaletten! Och liknande exempel fanns i legio.

Jag ringde då trygghetsjourens områdeschef för hela Göteborg, som sa:

– Oftast kan någon komma inom en halvtimma om det är akut, annars oftast inom en timma.

Detta rimmade uppenbarligen illa med verkligheten.

Hur kunde det bli så här, trots att sjukvård är något som gemene man är beredd att betala extra skatt för om så vore?

Bakgrunden var den att dotterns ryggmärgsbråck lett till att hon vid 30 års ålder blivit rullstolsbunden och en överansträngning tillstötte i båda händerna och armarna i somras. Därmed var hon helt och hållet hjälplös, oförmögen att göra något överhuvudtaget. Nu satt hon där och grät bittert:

”Livet är nog djävligt som det är för mig, och så vägrar de att hjälpa till. Jag blir så ledsen.”

Dottern brukar skriva dikter, bland annat denna:

”Minns detta jag säger nu
’Jag’ hade kunnat vara du”

Kommentarer

Kommentera artikeln!

Tyck till! Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver logga in med bank-id för att kommentera. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och Torslanda-Öckerötidningen förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

Mer från ledare/krönika

”Plattan i mattan” får konsekvenser för våra grannar

Häromdagen kom jag att läsa Jyllands-Posten och eftersom det kanske…

Det enda huset för kultur i en stadsdel med 25 000 invånare

I Göteborg råder det tuffa sparkrav inom de kommunala budgeterna.…

Man gör sina misstag!

Jag får guldfeber En strålande vacker sommardag leker jag och…

Ett jubileum ingen ville uppleva

Ibland fylls den här platsen i tidningen av allmänna betraktelser,…

Senaste nytt

Föreslaget utegym vid vallen ska bli verklighet i år

Nyligen meddelade nämligen Idrott- och föreningsförvaltningen att arbetet med den…

Holly går all-in för hockeydrömmen

Hanna Olsson är en etablerad landslagsstjärna som återvänt till västkusten…

Hon blev ansiktet utåt för missförhållanden inom gymnastiken

Clara Göthbergs aha-upplevelse kom efter en skoluppgift hon fick i…

Sjöräddningsövning vid Hönö Färjeläge

Samtidigt som snöovädret drog in över Öckerö kommun befann sig…

En välgörande tur på skoter

Thomas Tuvebäck från Tumlehed körde samma race för ett och…

Volvo får återigen tillåtelse att flytta fridlysta djur

Volvo Cars och Northvolts planerade batterifabrik i Torslanda innebär en…

”Plattan i mattan” får konsekvenser för våra grannar

Häromdagen kom jag att läsa Jyllands-Posten och eftersom det kanske…

Skyltskämt på torget… eller?

En och annan förbipasserande på ”baksidan” av Torslanda Torg och…

Motsvarar en fjärdedel av svenskt fiske

Patrik, som är chef för fisketillståndsgivningen, har arbetat på HaV…

Färgglad konst som sprider glädje

Förra fredagen satte konstnären Eva-Lena Martinson upp sina tavlor inför…

Inget behov av dygnet runt-öppen förskola

Socialdemokraterna vill i en motion se till att en centralt…

Skadegörelse för miljonbelopp

Under både januari och februari, men främst i slutet av…

Mer än en bilhall – en livsstil

Med satsningen på en helt ny bilhall gör Frontbilar i…

Bottenrekord – extremt få nyfödda i Öckerö kommun

Antalet nyfödda minskade stort i Sverige som helhet under 2022…

Chocken för Vingen – kommunalt stöd dras in

Sedan Kulturhuset Vingen slog upp sina portar har man haft…