Med sitt stora för- och akterkastell ser en kogg märklig ut men man ska komma ihåg att detta var den tidens främsta nordeuropeiska skeppskonstruktion. Som gammal båtentusiast har jag alltid drömt om att få se en hanseatisk kogg, kanske rent av få gå ombord. Drömmen syntes mig ouppnåelig men på Frösåkers Brygga gick den i uppfyllelse!
Med sitt stora för- och akterkastell ser en kogg märklig ut men man ska komma ihåg att detta var den tidens främsta nordeuropeiska skeppskonstruktion. Som gammal båtentusiast har jag alltid drömt om att få se en hanseatisk kogg, kanske rent av få gå ombord. Drömmen syntes mig ouppnåelig men på Frösåkers Brygga gick den i uppfyllelse!
På medeltiden var vägarna dåliga och transporter med häst och vagn tog lång tid. Ofta gick färden genom skogar och över osäkra gränstrakter. Risken att bli överfallen, rånad och bestulen på varor och pengar var större vid transporter på land än till sjöss. Skepp, däremot, kunde ta stora samt tunga laster och färdas snabbare än vad som var möjligt på land. Handel och transporter med fartyg var därför både effektivare och säkrare än andra alternativ. Fraktfarten i norra Europa med Hansans skepp gav stora inkomster till köpmännen i de hanseatiska städerna.
Fynd av vrak ger en inblick i vilka varor som var vanliga under mitten av medeltiden. Handelsvaror som exempelvis hittats i en förlist kogg bestod av svavel, fisk, renhorn och brynstenar för att slipa verktyg och vapen.
Svavlet kom från Island och var lastad i tunnor. Svavlet fraktades troligen först till ett av Hansans handelskontor i Bergen i Norge, innan Hansans skepp förde det vidare. En av tunnorna i lasten var fortfarande full med svavel. Detta grundämne användes till många olika saker, till exempel som medicin för att bota hudutslag och finnar, mot sjukdomen spetälska och mot trög mage. Eftersom ämnet dödar bakterier användes det också för att konservera bland annat vin och öl. Dessutom var svavel ett färgämne som gav en stark röd färg. Svavel blev också en allt viktigare handelsvara eftersom det användes för att tillverka krut.
Av renhorn gjorde man kammar, skedar, spelpjäser, pärlor och många andra småföremål, som i dag oftast görs av plast. Renhornen från vraket kommer ursprungligen från Norge eller norra Sverige.
Hansans stora roll när det gällde handeln över havet i norra Europa påverkade utvecklingen av den båttyp som gå under benämningen kogg. För handelsprofitensskull gällde det nämligen att göra skeppen så rymliga som möjligt. De ursprungliga nordiska skeppen av vikingatyp var snabba och kunde gå in till grunda stränder, men var – med undantag av de så kallade knarrarna (en sådan finns för övrigt på Frösåkers Brygga) – inte byggda för att kunna ta en större mängd gods.
Med koggarna introduceras en helt ny skeppstyp i våra farvatten. Vid byggandet av koggarna började nämligen kravelltekniken användas i Skandinavien, tidigare använt i bland annat Medelhavsområdet. Koggarna byggdes med kravell i botten för att övergå till sedvanlig bordläggning på klink i skeppets sidor. Skeppen byggdes också på ett helt annorlunda sätt än vikingaskeppen. Sågen introducerades nämligen vid den här tiden, så i stället för att klyva fram bordsplanken med en yxa ur en stock började båtbyggarna såga fram dessa.
På annan plats i denna tidning kan du läsa mer om koggar, inte minst om Roter Teufel.