Tänk om det är så att livets viktigaste storlek är storleken på vårt hjärta? Hur stort det är och hur innerligt det kan älska. Hur mycket det kan vidgas och hur många det kan rymma. Vår förmåga att bry oss om och uppmuntra våra medmänniskor står i direkt förbindelse med hur stort vårt hjärta är. Ett litet hjärta kan inte älska stort. Ett stort hjärta kan inte älska lite.
Vårt hjärta må vara fördolt inom oss, men ändå träder det så tydligt fram och visar genom både atmosfär, ord och handling vad det bär på. Varken kärlek, bitterhet, tacksamhet, givmildhet eller missunnsamhet går att dölja.
Livet är inte alltid lätt. Den värld vi lever i måste nog betraktas som så pass tuff att hjärtan löper risken att få sig en del smällar. Det finns så mycket som kan få hjärtat att krympa i storlek. Så många erfarenheter och tuffa tider som kan göra det bittert, hårt och kallt, om vi inte är vaksamma.
Av allt i livet som är värt att bevaras, måste nog vårt hjärta anses vara något av det viktigaste. Hela livet utgår ju därifrån. Att öva sig i medmänsklighet, kärlek och förlåtelse – även när det tar emot – är som att styrketräna hjärtat. Det är under de fysiska träningspassen när man når den gränsen då det börjar värka och bränna i musklerna som det verkligen börjar hända saker.
Historiens mest storhjärtade människor blev det inte av en slump. De valde kärlekens väg. I 27 år satt Nelson Mandela fängslad, men hans hjärta fortsatte flyga fritt för att han vägrade bitterhet. När han släpptes fri var hans hjärta helt intakt för att han vägrat förlora kärleken, glädjen och kraften. Andra kan synas ströva fritt, samtidigt som osynliga bojor och band håller hela deras hjärta tillbaka från verkligt liv.
Det är modigt att vägra bitterhet och välja att fortsätta göra gott fast människor har gjort en ont.
Den som vältrar sig i bitterhet kommer att välta. Den som väljer kärlekens väg och med ett orubbligt beslut vägrar vika ner sig för de krafter som kan förstöra hjärtat, blir stark som en fura som står orubblig i livets stormar.
Livet rymmer så många omständigheter som kan förminska eller förstora vårt hjärta. Vi väljer. Motgångar kommer. Ska vi låta dem sänka oss eller stärka oss? Somliga sårar oss. Ska vi bli bittra människor eller bättre människor som tränat oss i konsten att förlåta? Ett berg kommer i vår väg. Ska vi beklaga oss över det eller bestiga det? Våra val formar vårt hjärta.
Allt kärleken ber om är att få göra sig ett hem i våra hjärtan, så att den kan leda oss in på osjälviskhetens vackra stig. Världen behöver människor med stora hjärtan som slår varmt för sina medmänniskor. Kanske är det tid att vidga vårt hjärta. Så att det kan rymma fler. Och älska mer.
/Lilian Andersson
