Egentligen gör man bäst i att ignorera dem helt. Om inte annat för ens mentala hälsas skull. Vilka? Trollkontona som just nu mobiliserar i stort sett överallt på sociala medier, och inte minst i etablerade mediers kommentarsfält under sina artiklar.
Det är inte alltid lätt att identifiera dem. Bakom generiska namn och lika generiska profilbilder kommenterar personer som inte alltid finns på riktigt nyheter på stora mediala plattformar tillhörande SVT, SR, TV4, Dagens Nyheter, GP, Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet, bara för att nämna de största.
Ibland är de enklare att identifiera, exempelvis när profilerna är döpta till ordvitsar, förkortningar eller uppenbara ”smeknamn”. Det betyder förstås inte att alla personer med Facebook-profiler döpta på sådana sätt är internettroll.
Ett annat sätt att identifiera dem är deras sätt att använda ”skrattemojis”. På de allvarligaste av nyheter, oavsett ämne, finns ett – vill jag påstå – ökande antal profiler som reagerar med Facebooks egna skrattemoji på själva nyheten. Om de sedan kommenterar i själva kommentarstråden är ofta ett drastiskt påstående inramat av gråtskrattemojisarna som finns i smartphonen. Som om deras påstående var ett skämt, eller som om allt som sker är ett skämt. Eller?
Jag antar att det beror på att nästa val i Sverige närmar sig – eller så är det bara en ny verklighet vi måste anpassa oss till.
Går man in och tittar på profilerna som gör det här kan man ibland se, och det här gäller då väldigt lokala nyheter, att de säger sig tillhöra personer bosatta långt ifrån mediets utgivningsområde. Göteborgs-Posten kan få kommentarer från personer som uppger att de bor i Norrland, vilket väl i och för sig inte är en omöjlighet att riktiga läsare gör, men även i andra europeiska länder. Här kanske det är bäst att poängtera att det är sättet de reagerar och kommenterar på i kombination med vad de säger sig bo som gör åtminstone mig misstänksam. Inte bara att de kommenterar på en strikt lokal nyhet långt ”hemifrån”.
Jag är ingen forskare och jag har inga belägg för vad motiven till beteendet är. Men en gissning är att det handlar om att undergräva förtroendet för institutioner, vetenskap, etablerade medier (eller mainstreammedia som de gärna kallar det) – och i förlängningen – den demokrati vi tar för given, åtminstone i det här landet.
Alla har rätt till sin åsikt. Alla har rätt att uttrycka sig. Alla gynnas av ett debattklimat med högt till tak. Men att folk skräms till tystnad, eller i förlängningen tappar tron på demokratin, är förstås direkt farligt för vårt samhälle.
