Havet blev vårt öde

Eftersom jag är född vid havet kom båtar tidigt in i mitt liv. Vi smågrabbar byggde träbåtar av brädbitar och sjösatt dem i en liten damm. När jag kom i tonåren byggde min far och jag radiostyrda modellbåtar. Vid den tiden började kompisgänget även att göra flottar av gamla silltunnor. Dessa använder vi för att förflytta oss med inne i hamnen, aldrig ute på öppna havet. I närheten fanns även en insjö att vintertid åka skridskor på och sommartid byggde vi dingar och paddlade runt i sjön med. Dingarna gjordes av kraftiga plankor till sidorna och Masonite i botten. Ja, det är konstigt att vi inte dränkte oss den ene efter den andre!

När jag blev äldre köpte jag en klassisk träjulle och började segla året runt. När det var alltför kallt vintertid rodde vi för att hålla värmen. Ja, så besatta var kompisarna och jag i allmogebåtsföreningen! Och än i dag gillar jag att vara på sjön året om.

Allt tog sin början annandag jul 1976. Då stod jag och tittade ut över havet. En frisk nordlig vind blåste snön horisontellt. Plötsligt kom två män seglande för styrbords halsar i var sin allmogebåt. När de passerade sträckte de upp händerna, vinkade och skrek ”Hallå Conny” i vinden. Vilka dårar tänkte jag! Men snart började jag segla med dem och blev lika besatt. Sensmoral: ha inga förutfattade meningar.

Mycket skulle vi få uppleva. En sådan händelse var när mina kompisar hade upptäckt ett märkligt grund utanför fyrön Hållö. Gänget hade lagt märke till att kraftiga dyningar spolade över ett grund där med en viss periodicitet. De räknade ut att om de tog sats och kom på just den vågen som sköljde över grundet så skulle båten oskadd spolas över grundet. De testade och tricket fungerade utmärkt så gång efter gång flög de över bôen. Men sista gången blev det fel i tajmingen. De kom med på galen våg, varpå den stora jullen stannade upp mitt uppe i luften och ramlade rakt ner när vattnet försvann under den. Det var nog inte helt lätt för grabben som hade lånat pappans fina julle att gå hem och berätta att kölen var knäckt.

Efter incidenten med U 137 utanför Karlskrona hösten 1981 såg folk vid kusten ubåtar överallt. En kompis till mig var ute och fiskade tillsammans med sin far när vattnet under dem helt plötsligt började koka. Just på den här platsen hade de fiskat i många år och stället var känt för att ge mycket fisk så generationer av småfiskar hade hållit till där. De kontaktade då kustbevakningen, som skickade dit en båt. Med hjälp av ekolod upptäcktes ett grund som ingen kände till. Alla trodde att här var bråddjupt men så var inte fallet. Grundet var nämligen så mjukt utformat att när man släppte ner garn eller krokar där gled de av grundet och därför trodde alla att det i själva verket var djupt på platsen. Den här dagen, när min kompis var ute och fiskade, hade en undervattenström gått mot grundet och riktat strömmen upp mot ytan, därav det jäsande vattnet.

En bekant till mig samlade. Saker som stuvades in i sjöboden. Inte minst ägde han en mängd ankare och draggar i olika storlekar samt nödraketer. Vid ett tillfälle råkade denne samlare i sjönöd, när motorn stannade och båten började driva mot land i hårt väder. Turligt nog räddades han i sista sekund av en annan båt. Ankare och raketer hade han nämligen g(l)ömt hemma!

Ja, det var några anekdoter från mina farvatten hemmavid.

Kommentarer

Kommentera artikeln!

Tyck till! Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver logga in med bank-id för att kommentera. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och Torslanda-Öckerötidningen förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

Mer från ledare/krönika

Friluftsliv och föreningsliv i all ära, men Torslanda behöver en rejäl dos rock

Musikstaden Göteborg mår faktiskt riktigt bra. För två veckor sedan,…

”Plattan i mattan” får konsekvenser för våra grannar

Häromdagen kom jag att läsa Jyllands-Posten och eftersom det kanske…

Det enda huset för kultur i en stadsdel med 25 000 invånare

I Göteborg råder det tuffa sparkrav inom de kommunala budgeterna.…

Man gör sina misstag!

Jag får guldfeber En strålande vacker sommardag leker jag och…

Senaste nytt

Kommunen säger nej till påskfyr

Traditionen med påskfyrar har som de flesta läsare vet en…

Fyra silver till Erik Bengtsson

Speedskatingåkaren Erik Bengtsson fortsätter att hämta hem medaljer till Torslanda.…

Glöm inte fotbollströjan sista mars

Den 31 mars 2023 genomförs för första gången #fotbollströjefredag –…

Rätt swish till Barncancerfonden – 90 20 900

I förra veckans tidning skrev vi om #fotbollströjefredag som infaller…

Brödernas engagemang för krigets offer

På något sätt sitter det i öbornas DNA att hjälpa…

Västkuststiftelsen får kraftigt sänkta bidrag

Västkuststiftelsen – som drivs av Västragötalandsregionen, region Halland och Göteborgs…

Från Kalvsund till Manhattan i jämställdhetens namn

I början på mars i år anordnades CSW – The…

Där befinner sig arbetet med nya Torslanda Torg nu

Mycket har varit höljt i dunkel när det gäller arbetet…

”Många tror det är ofarligt”

För att ta sammanfattningen först: Skillnaden mellan i år och…

De fick nytt liv i Torslanda efter flykt från kriget

Det har gått lite mer än ett år sedan kriget…

Tre öbor dömda för cannabisodling

När polisen anlände till huset i Öckerö kommun uppträdde en…

Friluftsliv och föreningsliv i all ära, men Torslanda behöver en rejäl dos rock

Musikstaden Göteborg mår faktiskt riktigt bra. För två veckor sedan,…

Houdini är hemma

Kosläpp har blivit något av en kär tradition. Det sker…

Med passion för vinteridrott

Första söndagen i mars är en högtidsdag för alla med…

Torslanda och Öckerö högt över rikssnittet

Att det är bra för barn och ungdomar att idrotta…